Förra helgen!
Kvällens satsare, som gav sig ut i regnet! ;D
Vi tog fyllekäket innan vi tog oss ut.
Bäst på fest? ;)
På G!
När förfesten består av två människor får man göra det bästa av situationen! (;
Vet inte riktigt hur mycket jag delade med mig av från helgen.. Kan dra den i stort, -det blev kul! Jag och Hanna spelade gjorde oss i ordning och spelade kort innan vi vinglade ner på stan. Väl där satte vi ett mål, satsade, och nådde fram. Too bad, säger jag. Ibland gör kroppen saker huvudet får skämmas över. Inte så illa som det låter, men vissa saker är jag inte så stolt över. Slutade rätt bra iaf, även om man såg ut som skit. Det blev stekta ägg, pommes, juice och cola till frukost. Det tog precis det skulle, så efter några timmar var man inte som ny, men kanske bättre begagnad. Tråkigt dock att tågresan hem blev så obehaglig. Med osäkert tåg var jag fast i en vagn med ett gäng svettluktande tvåor. Fick givetvis svårt andas.
The past is gone.
Det var igår det, träningen alltså, idag ska jag käka i Fränsta! Bykrogen tror jag det blir, pommes!!! Ska även tanka bilen och ta ut pengar, så jag klarar mig i sveg i helgen. Blir kanon det. Tråkigt bara att tömma kontot igen.. men det är väl så man gör.
Nej, jag vet vad ni tänker, jag har inget roligt att berätta. Jag kan passa på att tala om att the past is gone. Verkligen gone. Gone with the future, så att säga. Jag står dock lika stabilt som vanligt, eller ostabilt kanske man ska säga. Har tagit till en del drastiska åtgärder för att hålla mig upprätt har jag märkt. Men äh, "Linnéa vill skapa minnen".
Jag väntar på att få bilder av hanna från förra helgen. Lägger ut dom när jag får dom, så ni har något att titta på. Det var ju ett tag sen ni såg mig nu. Alltså mina pärlor. Har kommit på att det kan dröja lite till också. Blir mycket på helgerna framöver. Sveg nu, nästa helg krockar insparken i sundsvall med Charlottes 18års-helg, och helgen efter den så ska innebandylaget antagligen iväg på något. Kommer väl hemkrypandes någon helg iaf, när saknaden blir alldels för stor. På tal om det så måste jag spra kosingar och en helg så jag kan ta mig ner till min bästa vän! Alldeles för längesen vi sågs nu. Och apropå saknad, hoppas alla håller tummarna för att jag snart får tillbaka min älskade telefon.
Onsdag.
Jag och Erika, Erika och jag. Inga sjunger så fult som vi! Det bjuder vi på!
Igår insåg jag att Grey's anatomy gick på tv, halv 7. Det var dessutom nya avsnitt som jag inte sett! Eller ja, inte nya, men nya för mig. Detta har jag inte tänkt på på hela sommaren, så jag har missat en massa säsonger kan jag tänka. Inte nog med det, nu har vi träningar måndagar och onsdagar... kan vi inte ändra det så blir det inge mer grey's för mig! Hemska tanke. Dessutom så blir jag kvar i Ånge mellan 09.00 och 22.00, vilket inte är så lockande. Det finns en lösning på allt dock.
I helgen ska jag till hem till Stina och festa loss. Fast just nu är jag lite orolig, jag har 14.24 kronor på kortet... Har knappt råd med en center! Inte blir det bättre av att jag beställt studentmössa och grejer för nästan 1500... Det finns ingen logik i det. Det går inte runt. Det här är studentlivet. Jag längtar tills jag har möjlighet att tjäna pengar. Feta pengar som jag kan lägga på vad jag vill. Nya tights till exempel. Eller en ny plattång. Eller en bil. Eller bara bensin, eller ja,... jag vill ha mycket. Just nu skulle jag vilja ha en cola som jag kunde skruva av locket på och låta stå ett tag. Det skulle vara himlen.
Nu väntar dock falukorv och makaroner innan jag stressar iväg till träningen. Sen kommer jag hem halv 11 igen. Också börjar jag 8 imorgon, för att gå på engelska C. frågan är om det är värt det. Behöver man engelska C?
Bortkopplad och telefonlös.
I eftermiddag så ska jag lämna in min telefon, i sundsvall faktiskt. Ringde Expert hemma och jag behövde inte förklara så mycket om vem jag var, "Den var svart va?". Mycket smidigt! Känner mig mer eller mindre bortkopplad från verkligheten nu när jag inte har någon fyrkantig grej i min hand. Att bo i (som en i klassen uttryckt sig) Sveriges mellangård utan Internet och telefon är rena rama tortyren. Plötsligt kan man inte ens kolla hur mycket klockan är själv, man blir beroende av andra. Därför hoppas jag på en riktigt ordentlig lånetelefon. En sån jag kan lyssna på musik på när jag duschar, ställa fem alarm på, och givetvis kunna smsa och prata i. Med min tur inom detta område lär det väl dock knappast bli så, men hoppet är det sista som överger människan.
Senare idag ska jag och Maria titta på Mulan, det är våran första Linnéa-Maria tisdag för den här terminen. Kommer bli kanon. Det blir inte heller sämre av att jag har en oöppnad förpackning micro-pop hemma! ;D Lilla matglada jag. Fick två avslagna color av min käre granne igår. Dom stod utanför min dörr när jag kom hem, och jag skrek som en unge när jag såg dom. Vägen till mitt hjärta går genom magen. Det här var nog det gulligaste han gjort mot mig, trots vår historia. Eller nej, nu var jag kanske orättvis...
Telefonsatesfanskap.
Om tio minuter ska jag prova studentmössa! Hur härligt känns inte det? Inte blir dagen sämre av att vi bara haft en lektion och att vårat schema är kanon! Lediga alla fredagar utom dom på profilveckorna och slutar vid 1-2 tisdagar och torsdagar, om jag inte går engelska c... Sen sunkar bobergdagarna ner schemat med sina "individuellt val 14.00-16.05". Busstider läggs på ovanstående. Jag är dock hur nöjd som helst. Vi satt i aulan och applåderade när dom berättade att treor och tvåor är har lediga fredagar, samt dom under 18 måste bli sjukanmälda av målsman. Haha, då njöt jag.
Allt är dock inte kanon, som nog vissa märkt. Igår kraschade min telefon, efter en vecka med mig. det tog nio veckor att få den, och sen ger den jag får upp. Hur stora är dom jävla oddsen? Ännu mindre blir dom av att min gamla telefon, som alltid gått som en klocka, helt plötsligt inte heller fungerar. Så här sitter jag helt utan telefon, och kontakt med omvärlden, med förhoppningsvis en hel del spännande sms väntandes. Fan ta den som bestämmer alltså. Jag tycker faktiskt att jag är värd en fungerande telefon, i den modell jag vill ha. Slutar antagligen med service, kanske ny telefon, kanske en truck, och kanske en annan fulare modell. Jag är less över gränsen. Kommer dessutom måsta köra hem telefonen, för tar jag bussar och tåg hinner jag inte hem till skolan igen. Fuck it, hard.
Utgång! :D
Gammal bild, men vad gör det? :)
bilderna dyker upp då och då, och hoppet finns kvar.
Ändå går jag med huvudet högt och vet att jag en dag har allt jag pekat på.
Fjällen med AWARE -07 cd.
Satte oss på bussen vid 12 på måndagen, sen bar det av mot Undersåker, Åre, och till slut Sylarna (eller storulvån). Släppte av ab, käkade i Åre, och lämnade bussen och tryggheten vid Storulvåns fjällstation. Där insåg vi att vi var tvungna att lätta rejält på våra packningar för att få med oss maten upp till Sylarna. Sen bar det av, 1,6 mil till fots. Det tog oss fem timmar. Inget för veklingar vill jag lova! Kanske var det däför jag var hälften genom ljusets tunnel efter två kilometer. Om ni inte visste det, så lutar bergen uppåt. Rätt rejält på sina ställen. Fy bubblan.
Jag brukar ju bjuda på mina misstag så att mina nära ska slippa göra samma... Här kommer ett till:
När vi kommit halvvägs till Sylarna stannade vi för fikapaus. Vi hade stigit ett X antal meter också, detta är värt att nämnas. Jag stoppade i mig några godisar, sträckte mig efter min 7up-fyllda saftflaska, och (här komemr det) öppnade den. Det small och i samma veva kom korken flygandes rakt mot mitt öga. Den gav mig en smekning under ögonbrynet och studsade iväg ungefär fem meter innan den landade. Jag kunde ha svurit på att den jäveln flinade åt mig. Lärdomen: När man går uppåt lättar trycket, men inte i flaskan, där höjs det. Därför ska man gå och pysa flaskan lite då och då, för att till skillnad från mig, undvika en röd uppsvullnad under ögonbrynet. Aja, har hört att det ska kännas att man lever!
På tisdagen rullade mensen in och resulterade i en stönande framåtböjd Linnéa som vandrade upp för Herreklumpen. Kvällen bjöd på snyggbesök, vilket uppskattades. Sen på onsdagen tog vi oss upp på Syltoppen. Sex timmar för 10 minuters utsikt. Jag gör inte om det på väldigt länge tror jag. Jag har inte tålamod för sånt här. Men visst är det fint på toppen! :)
Här kommer det som iaf Natalie har kollat efter, bilderna.
Efter den här bilden fick jag korken i ögat...
Uppe på Herreklumpen.
Klassen minus Erik.
Jag och min väska. Eller min väska och jag.
Mys och gotta i sängarna.
Jag, malin, och Amanda. Tönten bakom är Erik.
Alla vi tappra som tog oss till Syltoppen. Höjdskräck stoppade vissa...
En bra vecka, med en numera fastare stjärt! ;)
Har snott dom flesta bilderna, då min telefon inte riktigt vill fungera som den ska ihop med datorn... Någon förvånad? Hämtade internetinställningar hos Expert idag, och jag hann se rädslan i ögonen hos "experterna" när dom såg mig. det gick dock snabbt och smidigt, förhoppningsvis blir det inga fler oplanerade besök.
Förra helgen, fast den här helgen(?).
Hade fått en kommentar, av Erika, som påminde mig om förra helgen. Herregud vad tiden går, kom faktiskt inte ihåg hennes virrning. Iaf, så var det när vi skulle åka mot Torpshammar, efter att ha spenderat ett par tusen på olika mer eller mindre trevliga saker. En tung dag för utan-inkomst-jag. Jag gav henne den relativt simpla förklaringen; "Vänster i rondellen längst ner, sen följer vi den vägen till e14 där vi tar höger". Problem uppstod ändå, som ni kanske förstått, i form av ett vägarbetsområde. Eckipecki tog nämnligen höger när vi nådde selånger. Efter en halvtimme, tre telefonsamtal, och 6 km åt fel håll stannade hon ändå bakom mig där jag stannat efter högersvängen på e14. Jag är egentligen inte förvånad! ;) Haha, stumpan hade vänt två gånger och åkt åt helvetes för långt när hon vände andra gången. Lokalsinne sökes. Till slut kunde vi iaf parkera tryggt utanför flottargården. Hem ljuva hem, heter det va?
Kvällen bjöd på en del överraskningar, bra eller dåliga vet jag inte. Jag hade roligt iaf, även om jag stod över krogen. Satans åsa och hennes shotar! Sånt är livet. Kanske bjöd Torpshammar på mer än krogen kunde göra den kvällen. I heard that he was trouble, but I couldn't resist.
Don't try to play me, babe.
Back to hell.
Igår blev trevligt, väldigt trevligt.
Tråkigt inlägg, men jag måste sticka nu på stört. Annars får Erika virra runt ensam i Birsta! Skriver nästa gång jag får tillgång till Internet, so long. Det är nu ni kommer börja uppskatta dom där tre om dagen! Tidsfördriv, tidsfördriv.
I'm in trouble missing you.
The time, I was yours, you were mine
When everything, was so right
With you, by my side
Suddenly seasons changed, day by day you slipped away
Wishing now, I realize your sad eyes said goodbye
Maybe
It was me
I didn't see that you would wanna leave
I know
I let you go
But now I want you back so I can show you
Even though your love is gone
Even though it's said and done
You were still the only one
It's all for you
Even though you didn't stay
And I let you walk away
You're my one and only babe
It's all for you
It hurts, to see
You with your friends looking so happy
While I'm feeling blue, always thinking about you
It goes on and on you don't know what you got ‘til it's gone
Well I'm-I'm learning, I'll never take love for granted again...
Now I
Don't wanna cry
All the reasons why
You need
to be with me
Now I want you back right here so you can see
Bridge:
I'm calling but I can't seem to reach ya
Can't we try and start over as friends
Baby we can try again
Ta mig inte på orden, jag står fortfarande med båda fötterna på jorden.
Utgång imorgon, med Marcus och förhoppningsvis Hanna. Ska möta upp Johanna på krogen och på dagen ska jag säga hejdå till Anna. Det är på riktigt nu, nu åker jag. Sista kvällen i Härnösand, på sommarlovet. Kommer nog inte hem på tre veckor, eller jo, jag ska lämna bilen, men det blir bara en snabbis. (Okej, såg att imorgon är idag nu, men ni fattar vad jag menar. Jag pratar om fredag.) Imorgon blir det lugnt, för på lördag bär det av. Ska dra av Birsta med Erika, som jag inte sett på hela sommaren(!), storhandla, knalla igenom ikea, och kanske hitta något att dryga ut garderoben med. Sen på kvällen blir der inflyttningsfest, och krogen. På lördag blir det däremot storsatsning, sista klämmen ni vet. Sista rycket.
Det är väl därför jag är så sentimental just nu, det känns som att det är över nu liksom. Man blir fast i vardagen igen. Om ett år kommer jag nog ångra det här; men just nu förstår jag inte hur alla som tagit studenten kan längta tillbaka. Visst, skönt att veta vart man ska och att ha allt serverat, givetvis. Jag Förstår att jag har det bra. Det som spökar är att gå runt runt på samma schema, göra samma saker, och äta samma äckliga mat. Att få panik om man blir sjuk, för att man missar en massa, och att hålla tummarna för att man ska bli sjuk när man är frisk som en nötkärna men inte står ut. Kanske är det bara jag som har valt fel ställe att plugga på, rätt linje, men fel plats. Kanske borde jag bara vara tyst, men just nu känns det fruktansvärt tungt att åka tillbaka. Bara en sån sak som att inte kunna krama mamma och pappa god natt varje natt. Det är småsakerna som gör att det känns stort att åka tillbaka "hem". Samma känsla varje gång. På så sätt är loven inte bra.
Nu ska jag gräva ner mitt feta tryne i kudden och inte vakna förrän jag kan åka och hämta min telefon. När jag har den i handen kommer allt kännas bra! :)
Kräftskiva och mashmallowsgrillning.
Sen hade vi en grabb som gick på högvarv, i munnen. Han pratade som en jag vet inte vad, om något han själv inte visste vad. Han och Marcus hade tydligen jobbat åt samma killar, eller företag, och då sa han något i stil med : "Var du också uppe i det där huset med ladan? Norrut, mot Ramvik tror jag.. Med 250 kg murbruk och 27 trappor, du vet!" - Jaha, där! Ett tag senare när en tjej frågade vad murbruk var svarade han : "Ja men det som ligger i en säck som här så här stor, och så här tjock" Givetvis visade han storleken med händerna. - Och jomenvisst, hon fattade direkt! Sen kom vi in oss på sjöfart och grejer, hur mycket man tjänade som kapten ("kaptenen tjänar bra, fär att det är han som styr"), och hur man blev det. Han gav en väldigt lång redogörelse för detta, som inte var ett dugg verklighetsbaserad, och sa, riktad mot mig, till sist: "Då tjänar man 300 000 efter skatt! Efter skatt, ja, vet du vad "efter skatt" är? Det är när man har betalat lägenheten, tvn, maten och allt...".
För att inte skämma ut någon nämner jag inga namn.
För en stund sen fick jag ett samtal också, som faktiskt gjorde mig glad, men som var lite enformigt.
- Men det kanske jag redan har sagt?
- ja, det här är fjärde gången...
Oscar hann lura i mig att det var förra vintern vi badade tunna också, vilket jag inte alls tyckte stämma. Fick en klump i magen av att vi tappat kontakten så totalt. Dålig kontakt har vi, men inte så dålig. Han ringde och ville ha tillbaka efter att vi åkt, för att festen dog utan oss, och då kom vi fram till att det faktiskt var nu i vintras som vi badade. Tyckte att jag skulle ha missat väldigt mycket annars. Fast det hade jag ju, men ändå.
Oscar :)
Elin och Marcus kämpade mot kylan och myggen .
Folk.
People.
Jag har haft en trevlig kväll! :)
Anna, en jävul från landet.
Natalie har gett mig en massa inspiration med floskellistan dom hade på jobbet. Apropå det så är hon nog på personalfest nu! Glassigt! Iaf, så har ju Anna hängt ut mig en del, så det är dags för mig att ta igen lite. Jag tar dom lite då och då, som dom kommer och minns. Här kommer den första nerskrivna raden :
"Du har inte tänkt på att du alltid är högst eller lågst?" Lägst ska det givetvis vara, fast det fattade väl ni alla på en gång förstår jag!
Nummer två som jag skrev ner är bara ett väldigt starkt bevis på hur elak denna människa egentligen är. Jag gick och nynnade lite tyst för mig själv och pratade på om diverse saker. Efter ett tag hejdar sig Anna, och berättar att hon hade en rejäl kommenatr där, men att den var så grym så att hon inte ville yttra den. Till slut fick jag fram den ändå:
"Jag tänkte bara säga... ; Blir du aldrig less på dig själv?" Jaha... och du umgås med mig för att...? Ass!
Detta var två sanningar om Anna, dum och dum, med alla dess betydelser! ;) 
Tycker om dig ändå, meano.
Nu väntar en dusch och en kantarellmacka! :D Sen blir det promenad med Jens.
Telefonfansaten, vem blir förvånad?
För övrgit har jag stekt mig själv lite idag, ute i blåsten. Sen tog jag en sväng till Anna (otippat?) och fläkte upp mig en stund där med. Sen drog vi in till stan. Det var meningen att jag skulle kunna hämta min telefon, men tror ni inte på fan att dom i Linden inte skickat den än? Vilket framkom efter ett långt telefonsamtal. Kul. Med tårar av hat i ögonen klämde jag ur mig att jag bara måste ha den i handen på fredag, då jag faktiskt flyttar på lördag. Det här pressar all energi ur mig. Jävla telefonjävel. Dagens karl sa att jag skulle komma in på fredag, och om dom inte fått den då så skulle vi iaf komma på en lösning, -jag vill inte ha någon, jag vill ha min telefon som jag har levt utan i nio veckor nu. Fan ta expert.
Jag tänker fan ta med mig ett brännbolssträ på fredag. Fast å andra sidan så har dom nog ett bakom disken väntandes på mig också så... Stackarna, dom klunsar nog om vem som ska måsta hantera mig. Jag har nog varit in där 15 gånger i sommar, jag behöver inte längre förklara läget. Dom vet exakt vem jag är, hur arg jag är, och vilken telefon jag väntar på.
Jag gör mitt allra bästa för att kräma ur det sista ur sommaren.
I won't stop the show, baby.
Om någon härnösandare som tycker och glappar läser detta så vill jag bara säga att ni kan vara tysta i fortsättningen. Jag blev "kär" i fel kille, mer än så är det inte. Den som förtjänar rykten är han. Jag vet minst två brudar som skulle vara beredd att starta dom, men eftersom att jag inte kommer härifrån så glappar inte jag. Jag vet, och för mig räcker det.
Hurtrundan, en rysare.
Såhär såg jag ut när jag kom hem...
Igår skrev jag något om att jag hade problem om min mage inte bara var uppsvälld. Och imorse när jag vaknade var den faktiskt mer normal, så jag klarade mig tror jag! Dessutom, hör och häpna, så var mina bröst större! Är väl hormoner som ordnat det, men ändå, jag är tacksam! Hoppas det håller sig över helgen! ;) Apropå hormoner så känner jag på mig att första veckan uta i nowhere kommer att vara den veckan. Känns som att det är just vad man behöver när man är fast med klassen ute i skogen med begränsad mattillgång. Great. Jag som alltid blir så sugen! Ja, på mat alltså. Man överlever väl förhoppningsvis.
Anna har hängt ut mig totalt på hennes blogg, som jag inte tänker länka, och därför tänkte jag passa på att säga att jag inte alls är så äcklig och dum som hon får mig att verka. Visst, jag har nyligen kommit på att jag är mer som Pumba än Timon, som jag tidigare trott, men även jag har mina begränsningar. Jens sa en elak grej idag också, vi pratade om hans magsmärtor, och på det har han mage(!) att hoppa på mig verbalt med ett visst påstående(alldeles för grovt att lägga här). Han baserade detta på den här raden: "Ja, men du rapar ju rätt högt ibland... Ibland så högt så att jag hör fastän att du håller bort mig". Då tänker jag för det första säga att det är fullkomligt naturligt, för det andra att han själv sa ibland och att jag har finheten att hålla bort honom(telefonen alltså). Pratar man i stort sett hela tiden så får man vara beredd på att det omöjliga händer någon gång ibland!
Det här bjuder jag på, för att jag själv vet vad jag gör och inte.
Tyck vad ni tycker, läs om ni behagar.
Fast i mörkret.
Jag och Anna tittade ju på Beck här om dagen, och när jag skjutsade hem henne hade vi en diskussion om rädsla. Hon hade stött på en plastorm som gjort att hon inte fick ur sig vad hon skulle säga. Stelhet och panik. När jag backade ner från hennes gård och hade sagt hejdå insåg jag att jag är likadan med mörker. Jag har alltid trott att det ska bli bättre ju äldre jag blir, men vet ni? - Inget händer. När jag satt där i bilen knöt det sig i magen, jag andades snabbare och tusen bilder gick runt i huvudet på mig. Förut när man gick hem på kvällarna tänkte man att "bara jag hade en moppe skulle jag inte behöva bry mig, då kunde jag åka ifrån allt". När jag satt på moppen på väg hem med hjärtat utanför jackan så tänkte jag att "bara jag får körkort och kan köra bil, då sitter jag ju helt skyddad". Nu kör jag bil, nu sitter jag skyddad, men jag är ändå rädd. Jag körde förbi lite dis och för varje dimmoln som kom emot mig kröp jag ihop och kisade. Livrädd. Jens svarade inte heller.
Det är så jag fungerar. Bara jag vet att det är mörkt så skrämmer det mig. Jag kan titta runt i ett rum, hellugn, släcka lampan och plötsligt krampar det i magen och jag kan inte flytta mig nog snabbt - samtidigt som jag nästan inte kan röra mig. Om det så är tänt i hela huset så är jag rädd för att jag ser att det är mörkt ute, jag ser inte igenom fönstrena. Det här, mina vänner, är anledningen till att mina persienner alltid är nerdragna när solen gått ner (dygnet runt på vintern). trots detta räcker det med att jag tänker på vem som kan stå utanför för att det ska börja knyta sig.
Dum är man, så nu ska jag ut och cykla med Anna. I mörkret. Så länge jag inte är själv går det bra, så Anna kanske får lämna av mig här hemma sen... Hehe, stackarn! ;) Nu måste jag skynda mig, mysbyxor på! :D
Nedräkning.
Om sex dagar är sommaren slut för min del. Om fyra dagar bär det av till Torpshammar igen. Det är med en tår i ögat jag tänker på det. Inga mer impulsiva filmer med Anna, inga fler spontana "tänkte att vi kunde ta en sväng på stan, ta en fika och så" från Johanna, inga fler flängningar mellan mamma och pappa i jakt på den godaste maten, inga fler plötsliga cornetto citron vid kajen. Listan kan göras lång, man går miste om mycket när man lämnar sin stad. Nu är givetvis inte livet över, Maria och Erika får ta över dom inpulsiva filmerna, Erika får stå för dom spontana gottningarna, Matilda kommer få allt snack om ingenting, och åsa, Elise, Stina, Maria, Erika, och Matilda kommer få stå för begreppet "tjejerna" i veckorna. Sen hinner man ju faktiskt med spontana fikor och plötsliga filmer även på helgerna, men vi vet att det blir annorlunda.
Något som inte kommer kunna tas ikapp på helgerna, eller övertas av någon annan är alla samtal med Jens. Den lilla loppan lämnar ju landet. Vem ska jag nu ringa när jag hem ensam i mörkret? Eller när jag är arg? Eller när jag diskar? Borstar tänderna? Ska sova? Tittar på tv? Mycket försvinner till hösten, inte bara värmen och bladen på träden, mina rutiner byts ut och min vardag ändrar form.
För den som inte förstår det själv, så kommer den jag ringer när jag går hem genom mörkret bli Natalie. Hon är den som förstår det. Man kan lita på att bli tröstad av henne när telefonen lägger av, när naglarna går av, eller när man missar ett avsnitt av Grey's. Inte för att hon är ytlig, nejnej, utan för att hon förstår att detta är droppen när man haft en tung dag. Hon vet, precis som jag, att när man är trött så orkar man inte mer.
Jag är omgiven av underbara människor helt enkelt, och med dom kommer hösten glida galant! :)
Last dance.
just to see what it's like to be me.
I'll be you, let's trade shoes.
Just to see what it'd be like to feel your pain, you feel mine.
Go inside each others minds, just to see what we find.
Look at shit through each others eyes.
I won't tell nobody, I'll just scream it in my mind.
Klippning, glassjakt, och beck med Anna!
Håret blev kortare idag.
Idag såg mina slitna toppar sin sista syn. Håret är kortare, men ändå långt. Inget drastiskt. Luggen, eller vad som var kvar av den, fick en liten finjustering, men är bortom räddning än på ett tag. Jag tror jag ska låta den växa ut nu. Får se hur långt den kommer innan jag sätter mig framför spegeln med en sax i högsta hugg. Har redan "ojämnat" till topparna lite. Jag vill ju ha ett tydligt slut liksom, eller något.. Ni fattar!
När jag satt på den alldels för varma skinnstolen med ett skynke över mig och ett hav av mitt eget hår på golvet, så kom jag på att speglarna hos frisörerna är hemska. Ljuset med. Jag ser alltid glåmig ut. Plötsligt undrar man om man verkligen drog på sig mascara på morgonen. Satt väldigt länge och tittade på den antydan till dubbelhaka jag har sett på mig själv på sista tiden också. Jag kan inte riktigt fatta det. Tur att dom flesta ser mig lite uppifrån! ;)
Efter klippningen tog vi oss, jag och Anna, in och ut på några affärer innan vi slutade på Big boy, såklart. Ett bra tag efter det åkte vi på jakt efter en cornetto citron och en calippo lime(tror jag det var). Vi hittade dom båda två(!) på Coop, efter att ha betat av 6 andra ställen. Är man desperat så är man. Smakade makalöst bra sen när vi väl satt i hamnen med våra klassiker. Våra nostalgi-glassar. Nostalgi, ett ord som finns med i varenda blogg nu. Hade tänkt hoppa över det, men det är det ord som bäst beskriver dessa glassar. Varje slick, tugga, eller slukning av min kära cornetto citron får mig att känna mig liten igen. Liten, trygg, och oslagbar. Sen kastar man pappret och drar fram bilnycklarna och plötsligt är man stor igen.
När vi kom hem till pappa drog jag på mig snickarbrallorna och tog med mig Anna, tavelramar, och sprayfärg ut på baksidan. Tänkte härma Johanna med att hänga upp dom i gungställningen, men jag la dom bara på en pappskiva. 7 helsvarta, 1 knallgrön, och 1 svart med grön innerkant (pappa stylade). Blir perfekt bakom soffan i Torps.
Kvällen avslutades med godis och Beck. Ingen bra dag för magen. Jag som vaknade imorse med tanken "är inte det här en mensmage så har jag problem"... Börjar förstå vad den kommer från nu. Jag menar, när man kurar ihop sig för att det inte ska dra så mycket i skinnet på magen och tar en godis till så har man problem. Visst, jag kan skoja bort det, jag kan låtsas som att jag inte bryr mig. Sanningen är dock den att det inte är ett dugg kul. Jag är sockerberoende och det är en riktig pain in the ass kan jag lova. När man inte kan hålla det man lovar sig själv undrar man hur man är funtad. Imorgon ska jag försöka att bara dicka, så jag får känna mig hungrig igen, det var ett tag sen nu.
NU har jag bjudit på ett sånt här oläsligt långt inlägg igen. Sorry. Nu ska jag sova eller lägga mig och drömma mig bort med en glamourtidning. Borde sova så jag orkar le om jag får min nya telefon imorgon. God night.
Nattproblem
Bortsett från detta hände inte särskilt mycket i helgen. Jag gjorde det jag skulle, inte mer. Eller jo förresten, jag badade en sväng och jag var ute och sprang med mamma på kvällen. Pinnade på fint jag, mamma hade det lite värre. Känns bra, riktigt bra faktiskt! ;D
Smärtstjärt, i all evighet?
Tuck everlasting. Det är nog den finaste filmen jag någonsin sett. Släppte några tårar i slutet, såklart, och några i mitten. Hopplös är man. Jag grinar för att det är sorgligt och jag grinar för att det är fint. Det är kanske så man gör. Tjutlisa, eller ja, Linnéa.
Jag, pappa och Marcus har suttit i soffan (samt tävlat om fotöljen) och ätit chips och druckit cola. Ganska jävla underbart kan tyckas, men icke. Jag var nämnligen ute och cyklade igår. Jag och Anna cyklade ju till åm, ni vet. Eller gör ni inte det? Skitsamma. Jag äger iaf en mountinbike, närmare bestämt en modell som kallas "rocky mountain". Den är alltså gjord för terräng. Då kan man tänka sig att den ska vara någorlunda skön att ta sig fram på i skogen, absolut skön att ta sig fram med på vägen. Men, serni, där faller den. Stötdämpare, skärmar, och blablabla, javisst, men skön sadel? - Icke.
Kan tänka mig att min käre far la kommentarer om detta när jag prompt skulle ha den. Jag mitt arsel såg väl bara att sadeln var rätt snygg med sina röda partier, inte att det där som sticker upp, i perfekt läge för att sabotera sittknölarna, är rätt hårt. Det här ställer till med problem. Jag är öm på rumpan helt enkelt. Jag förväntar mig stora blålila märken, men det verkar som att jag har klarat mig ifrån dom. Min fråga till allmänheten är: Hur fan gjorde man när man var mindre? Jag cyklade väl mer eller mindre varje dag, men jag kommer inte ihåg att jag någon gång gnytt när jag slagit mig ner på arslet. Får man förhårdnader? Eller formar sig sittbenen? Kanske är det så enkelt att man bara väger mer nu, vad vet jag?
Asscrascher. Bild från årets första cykeltur.
Upploppet.
Och ja, nu är det bara upploppet kvar. Det jag inte hinner göra den här veckan blir inte gjort på sommarlovet. Alltså kan det aldrig mer göras under ett sommarlov, i och med att det här är det sista. Usch, en tår i ögat för det. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till första helgen på lovet. Första helgen på jobbet. Tillbaka till den där tiden då man hade hela sommaren framför sig och var fast besluten om att den här sommaren skulle bli den bästa någonsin. Jag vet inte riktigt hur det gick med det, jag, men det märks väl om några år. Alltså, om man kommer ihåg den eller inte. Gör man det så har den väl varit grym, och annars så kommer man ju inte komma ihåg den helt enkelt. Smidigt.
Idag har jag och bror badat. Eller ja, först och främst har jag suttit på jobbet som en annan döing. Hur kan en människa vara så trött? Iaf, jag och bror tävlade lite i poolen, och den saten simmar ju i stort sett lika fort som jag nu! Trodde man aldrig. Stolt blir man, eller egentligen kanske jag bara behöver skämmas över min egna fysik... Äh, man ska inte gå omkring och ångra sig. Fast, om jag kunde spola tillbaka sommaren så skulle jag börja springa varannan dag. Så det så.
Pappa räknade in oss en gång, varpå vi stack iväg med halva poolen uppstänkandes runt oss. Vi låg rätt jämnt, ända in på sista halvan. Jag som hade hållit in lite för att ge min bror en ärlig chans släppte lös grodan i mig själv och touchade kanten först. "Var du tvungen att vinna då?" frågade pappa efter mina segerrörelser. "Ja, det är klart!" svarade jag som att det var det mest självklara i hela världen. Nu är dock frågan om det är minnesvärt eller bara jävligt elakt? Jag menar, lillebror kommer ju inte glömma mig om jag dör nu, men komemr han komma ihåg mig som ond då? Efter att detta började spöka i mitt huvud lät jag honom vinna några gånger, dock utspritt så det skulle verka naturligt! Haha, man får ju inte vara dum bara för att man kan! ;)
Nu ska jag gå och titta på Tuck everlasting, jävligt söt film. Sen blir det sängen för hela slanten. Sista schemalagda dagen på jobbet imorgon, och med tanke på förra söndagen så är det säkert min sista dag någonsin. Too bad. I och med att jag har planerat in så sjukt mycket roligt till nästa sommar så måste jag skaffa ett in-flöde någonstans. Frågan är bara vart man gör det i "ungdomarnas stad" under en lågkonjunktur.
Just det, en sak till : Den som införde rötmånaden borde falla död.
Sommaren är kort.
Sommarslufs.
Okej, nu har jag bara bytt hus att slå ner mitt arsel i. Börjar bli lite småhungrig, i samma takt som jag blir lite osocial och lite smågrinig. Kanske skulle ta och ringa Jens? Vet inte var jag ska sova i natt heller. Hos pappa passade ju klockrent med tanke på att jag jobbar, tyst och skönt tänkte jag. Skitnit. Pappa ska tydligen ha folk hemma, alltså, fulla satar som hoppar i och ur poolen, in i duschen, och går fram och tillbaka i stort över mig. Jag har nu att välja mellan festhus och släkthus. Vad är lämpligast för en sömnbehövande LInnéa? Jag vet icke. Kommer väl antagligen sluta med att jag lägger mig för sent och får ett mindre helvete med att hålla mig vaken på jobbet, om det inte kommer nå folk. Har iaf en bok påbörjad där, som var hysteriskt rolig. Läsning är väl kanske inte direkt nummer ett på tips-för-att-bli-pigg-listan.
Just nu väntar jag på mat, grillat med pommes och massa såser från igår. Det är min sommar det, fy fan. Jag tänkte väldigt ofta tanken "i sommar ska jag bygga upp konditionen och ta bandylaget med storm när det kör igång igen", tyvärr följdes den lika ofta av tanken "jag börjar imorgon". Fan ta mig själv. Under dessa 8 nästan jobbfria veckor har jag varit ute och sprungit 3 gånger, simmat en gång och cyklat någon gång med Anna. Hopplösa människa. Inte har jag ätit nyttigt heller. Hade någon smal vecka i mitten på sommaren, eller i början, då jag kunde glida runt i vad jag ville och äta vad jag ville. Sen dess har det gått utför. Nu har jag en vecka på mig att bli fit, lycka till!
Jag ska ut och springa ikväll, kanske, också kanske man kan gå en sväng imorgon, eller springa då med. Haha, fast just nu fokuserar jag på maten, och chipsen som ligger på bordet... Varför hålla igen när man bara lever en gång, egentligen? ;)
Telefonen är på gång!
Jag ser nu ljuset i tunneln. Idag beställde Expert hem en ny C902 till mig, en svart. Den bör komma på tisdag eller så, och förhoppningsvis är ingening fel med den så jag inte behöver ha något mer med dessa "experter" att göra. Kanske blir allt bra till slut. Jag är dock fortfarande beredd på att lastbilen som tar denna telefon från Linden till Härnösand ska åka i diket, börja brinna, bli rånad, eller något annat som tar telefonen ifrån mig. Jag varnar därför den postman som ska köra denna tur; Du kommer vara jagad av otur.
Förhoppningsvis så kan jag spendera halva nästa vecka med att sortera om mina kontakter, lägga in ny musik, och smsa järnet. Be ready, mates! :)
Jobbhelg.
Tror att Snuten i hollywood 2 går på tv imorgon. Yey! Den är ju faktiskt rätt bra, har dessutom bland den bästa filmmusiken ever. Bad boys, bad boys... Eller är det inte den? Hmm, spännande!
Torsdag
Jag är trött, väldigt trött. Vilket skulle vara alldels utomordentligt bra om jag hade någonstans att sova, men nu är läget så att mormor har första ching på min säng. Det känns inte skitbra. Jag skulle verkligen kunna ha användning av att lägga mig tidigt, helgen skulle nog bli smidigare då. Måste ju göra allt som står i min makt för att inte köra en repris på förra helgen... Aldrig igen säger jag bara.
Fick en tråkig överraskning idag, eller ja, problemet var att jag inte fick någon överraskning. Det väntade samtalet från den heta Experten i Birsta uteblev. Min telefon, min sommar, och min framtid är alltså inte räddad än. Too bad. Imorgon ska jag ta mig in till "Expert" här i stan och titta om dom hittat någon lösning. Hoppas att alla, precis alla, håller tummarna för det!
Nu ska jag ut och gå med Natalie i luren, alldeles för trevligt för att hända så sällan!
Förresten, har firat min morbror idag. Vilket betyder att jag är alldeles för mätt, såklart!
Sleep tight, - I know I will.
Till exempel fucka. Tänk till nu, det här är lite långsökt, eller inte alls egentligen. Fucka- knulla- sätta på. Så sätta på kommer kanske i framtiden bli knulla, eller varför inte fucka? "Fucka tvn".
Nu lämnade Anna mig för sängen och jag tror jag ska göra detsamma. Fingrarna gör ont nu, då är det rätt tydligt att man borde gå ifrån datorn! Så, nu bär det av mot sängen. Ska bara screwa sänglampan först! ;)
God natt! :)
Hemvägen. (del 3 av min onsdag)
Förutom kavajen blev det ett par skor, en tubklänning, en tunika, hårspray, hårklämma, ramar, och säkert något annat också. Det hela avslutades på Max med ett underbart minimål och med en godispåse med alla favoriter väntandes i bilen. (center, cremefyllda recerbilar, röda pistols och pappers kola), smarrigt vill jag lova! Tänkte att jag var tvungen att skapa balans i min kropp igen. Efter springrundan satt för fasen jeans i strl 27 löst! :O Min stackars kropp blev väl rädd. Vad gör man inte för att kunna sova gott?
En skum sak hände när jag körde hem Anna också. Jag hade ganska nyss berättat om att jag fick väja för en råtta en gång, på väg hem från henne. Eller ja, en mus. Och just då, i det ögonblicket kom det en till! Så under mina snart två månader med körkort har jag stött på två möss. Vart är vi på väg?
Tappra shoppingbrudar.
Idag har varit ruskigt bra. Massa skratt, trevliga telefonsamtal, söta sms, och ja, allt en dag ska ha helt enkelt. kan tänka mig att Anna har skrivit mer om det, jag själv kommer inte ihåg detaljerna.. Kommer bara ihåg att jag sa "då kanske jag inte fanns" när Anna pratade om skylten som välkomnade en till Härnösand när hon var liten. Inte det smartaste jag kläckt kanske, men alla vet att jag kan bättre! Sen skrattade vi bra fint när vi sjöng för full hals till ja.. någon låt. Fin stämning liksom! Blir till att göra om detta någon gång :)
Imorogn är det 50årskalas som gäller, så jag kanske sitter och pimplar läsk istället för att skriva imorgon. Tur att jag har gett er en del att suga på nu. Det stavas tidsfördriv, en vacker dag uppskattar ni det! ;)
Telefonproblem gånger tusen. (del 2 av min onsdag)
Till problemet som ligger högst på dagens teleofnlista:
- Åh, underbart! :D När kan jag få en ny då?
- Tyvärr har vi ingen på lager nu... ska se.. Annars får vi skicka efter en och då borde den vara här om två dagar.
- okej! Perfekt! Då kan jag ju stå ut med den här (syftar på min supersega lånetelefon).
- Jaha du.. Tyvärr så har just den här modellen utgått... Den finns bara kvar i arkivet.
Somy ericcson har alltså inom dom senaste månaden kommit på att dom ska sluta med min modell och istället lägga över det innehållet i den betydligt fulare c901:an. Bra jobbat. Så där står jag, i upplösningstillstånd, med en extremt ful telefon framför mig. Allt detta för att knapparna lossnade på min. Det slutade med att dom skickade ut ett mail till alla 230 Expertbutiker som finns i Sverige, för att förhoppningsvis hitta en i något lager. Jag frågade om det var möjligt att få tillbaka pengarna ist så jag kunde köpa en på media market som har sina kvar (och för att inte behöva ha något att göra med Expert någonsin igen). Det skulle mycket till för detta och innan det ens gick att överväga måste dom få se om det gick att få tag på någon.
Nu kommer vi till vändningen. I Birsta hoppade en stor Expertskylt upp framför mig och jag tänkte att "what the hell?" och klampade in. Väl framme vid telefonerna flyger jag genast på en C902a i rätt färg! Lyckan är total. Sitter dom på väggen måste dom finnas i låda. Jag pratar med en otroligt charmig och trevlig snubbe som konstaterar att inget är säkert då dom sålde två dagen innan. Jaha, tänkte jag, det var det. Han tog en tripp in på lagret och kom tillbaka med beskedet att dom visst hade en, MEN att den var bokad hela dagen. Förhoppningsvis ringer han mig klockan tolv imorogn och säger att jag kan komma och hämta den och att allt är ordnat med Expert i Härnösand. Om jag nu ändå inte får telefonen så skulle ett samtal från denna man inte göra mig mer upprörd iaf, så mycket kan jag säga. Det finns hopp om framtiden! ;D
Insikt. (del 1 av min onsdag)
Så, här kommer antagligen två väldigt långa inlägg. (fast egentligen är texten bara luftig!) ;)
Imorse, eller någon gång vid 2-3, sprang jag en sväng. Läs sprang. Idag joggade jag inte, idag sprang jag. Idag brände jag kalorier ändra fram till jysk... heh. Vad fasen, det blev iaf 2-3 km! Mycket bra för att vara tredje rundan i sommar. Detta firades, givetvis, med Max och en påse godis i bilen hem. Jag funderar som en hund, ge mig något gott så jobbar jag för det! Jag kommer dock inte om man visslar - man måste hålla fram något jag vill ha.
Man kanske skulle dela upp dagen i tre inlägg, så får man själv välja vad man vill läsa om? Vad sägs om "insikt", "telefonproblem gånger tusen" och "hemvägen"? Kanon säger jag!
This is for my people.
Fujidirekt. Sitter och framkallar lite bilder från diverse dagar. Fick ju ett album av Anna i artonårspresent och det tänkte jag dryga ut. Sen ska jag försöka täcka lite mer av mina blommiga tapet back in torps. Blir fint det! Det tråkiga är att det tar jättelång tid. Verkar aldrig bli klart.
Just i denna stund inser jag också att man inte ska skriva vad som helst i en blogg som vem som helst kan läsa. Skitnit. Attans, aja. Att radera är för fegisar. Vissa rader kommer lysa upp en hel del grejer som inte bör vara upplysta. Sånt är livet. Man klättrar och ibland ställer man sig på en trasig pinne och faller till marken. Up and down, back and around.
Now I'm ready to fly and leave you behind. Vad du vill mig undrar jag varje dag. Vad mer du kan få ut av mig. Vilka moves jag ska vara beredd på och vilka ord jag ska vänja mig vid att höra. Vad jag ska vara redo att försvara och vilka jag ska dölja för. Det var en omöjlighet sa jag, men ändå lyckades du ännu en gång. Du tog dig in från ett nytt håll, av slumpen eller inte, vad vet jag? Jag vet ingenting om dig längre. Jag känner inte dig, och du känner absolut inte mig. Jag tvekar på att du inte kände igen, jag tror du visste allt. Jag tror att du valde.
Du har ingen rätt att säga det du säger. Du har ingen rätt att göra det så simpelt. Du vet lika väl som jag att historien inte var riktigt sann. Du vet att du förenklade, förfinade, och förändrade. Du vet att du missade grejen. Du är inte med i bilden längre. You're gone. Du behöver inte hålla koll på mig, du har ingenting att hämta här. Om det var så enkelt som det borde vara att glömma dig, så hade jag gjort det, för längesen. Om jag kunde koppla bort hjärnan och inte tänka så skulle jag inte det. Sanningen är att det fortfarande gör ont, att du fortfarande kan göra mig illa. Sanningen är att jag inte kommer ifrån dig och den tid vi hade. Jag kommer se dig varje dag, hur mycket jag än skiter i dig. Du har förstört mig, ändå kommer jag aldrig glömma att du var en av mina bästa vänner.
Lämna mig ifred.
-Jag önskar att det inte längre fanns ord att skriva.
Ben och örn öga körsbär.
Pratar med grodan också. det gjorde jag igårkväll med. Fastän att det var massa månader sedan vi pratade som vi egentligen ska så känns det nästan som vanligt. Han var ärlig nog att skriva "vi kanske hörs" innan han gick igår, vilket jag beundrar. Allt för många gånger skriver folk "vi hörs", fastän att man vet att man inte gör det. Det är något som stör mig. Man ska inte säga saker bara för att.
Nu var jag nyss ute och tände grillen, snart så! :D Är riktigt hungrig. Fast om man tänker på åt vilket håll min kropp utvecklas borde jag ju inte äta... Fan, igår var jag och Anna ute och tittade på solnedgången och tog lite bilder. När vi kikade igenom dom sen så ser jag att jodå, jag har celluliter. Fanskap. Vissa bilder visar dock upp några vältränade spiror, medan dom där andra visar korta, för tjocka, ben... Frågan är vilket som stämmer in? Haha, det sista som överger människan är hoppet! Jag ska börja jogga. Jag ska nog ta en sväng ikväll, eller imorgon..
Apropå ben, för ett tag sen hittade jag ett helt oprovocerat blåmärke på låret. Det var inte dirket litet heller. Funderade en del på det där och kom fram till att jag måste ha gått in i något. Efter ett tag dök det upp ett till. Jag blev lite paranoid och tänkte "vem fan är det som gör dom här?!" Igår när jag skulle hyra ut skyliften klarnade det dock. Gick ut på bron och konstaterade att jodå, dom satarna har ställt klosslådan här igen. Bara till att suga tag i den och knalla bort mot skyliften. Detta är inget enkelt jobb för en nyvaken tjej med lika mycket muskelmassa som en.. ja, nåt svagt. Jag tog tre pauser tror jag. Och där mellan första och andra pausen så kände jag det, lådan var mitt på blåmärkena! Båda mina lår är nu lite lilafläckiga. Inte allt för snyggt!
Mina korta, lite för tjocka ben.
Mina långa, nästan seniga ben?
... och Anna! :)
- Och jag orkar inte göra något åt att bilderna är superlånga, så så är det!
Bilder från helgen.
Anna har nu gaskat upp sig rejält och hittat en av två kamerasladdar. Vilket är en klar förbättring! Ska bjuda på några moments från i fredags. Jag tror ju inte ritkigt på bilder jag, men jag kan ju bjuda på dom för det!
Titta och njut, eller något.
Härnösand, inte i mitt hjärta...
En annorlunda söndag.
Johanna tog med mig ut till lövudden och en båt med 4 grabbar idag. Mycket trevligt.Två av dom hade slimmade våtdräkter på sig. Anledningen till att vi satt i en båt utanför dom nybyggda husen var att dom skulle åka wakeboard. Mh-mh-mh, säger jag. Som att befinna sig i en film, solen i ögonen, kluckandet mot båten, allas "ooooh" när någon vurpade, och dessa våtdräktsklädda karlar. Efter ett tag tittade jag på Johanna och sa "det här är sommar". Det var det verkligen. Den jag gifter mig med bör äga en båt! Svensk sommar är bäst när den verkligen är en svensk sommar.
När jag kom hem, såhär lagom trött, så satte jag mig i soffan med helgens rester och hann se slutet på någon film. Rätt bra, men förutsägbar. Fast hur många filmer är inte det idag? VI vill ha det vi förstår.
Livet på en pinne. Den som inte förstår skönheten i detta
behöver läggas in någonstans.
Reklamen för coca cola zero har väl alla sett? Den när en kille vaknar upp hemma hos en tjej som går och duschar, och pappan kommer. Han klunkar lite cola och plötsligt kommer värsta insatsstyrkan och hämtar honom och han visar sig vara en bra kille eftersom han visar att han ska ringa henne. Ja, den ja. Det vill jag ha. Verkligen. Killen, javisst -fräsch men bra. Lägenheten, jaokej då. Hennes cellulitfria lår, ja självklart. En insatsstyrka som hämtar mig när jag behöver dom, skönt. Men nummer 1, med stor marginal, är nog vapnet som skjuter ut en bäddad säng. Klockrent. Jag som aldrig, och då menar jag aldrig, bäddar sängen. Jag drar ut lakanet om det riskerar att vecka sig för mycket under mig, annars skyller jag helhjärtat på astman(hörde att det skulle vara bra för astmatiker och allergiker att lufta sängen, dvs lämna den obäddad, då och då när jag var liten och följde med mormor på någon träff för astma- och allergiförbundet). Jag är arton år, jag är vuxen, jag bor själv, men ändå bäddar mamma och pappa min säng, dock inte varje dag. Jag anser att ingen har rätt att gå in i mitt rum och bedömma min säng och dessutom att sängen ser mer inbjudande ut när den är "öppen". Så varför i hela helvetet ska jag bädda den? För att det är en syssla ungarna har fått lära sig att göra så länge som sängar funnits? Nej, när jag är den enda som ska se den och den enda som ska ligga i den så låter jag den vara. Väntar jag däremot besök eller något så bäddar jag den givetvis.
Nu ska jag gå och ta bort sminket och sen ska jag glida ner i min supermysiga säng och sova ända tills jag vaknar. Det behövs. Innan det ska jag väl dra på mig en alldeles-för-mörkt-panik också, inte undra på att man skjuter på att gå och lägga sig!
God natt!
Helg, skam, och rädsla.
Det är på väg utför nu, det blir bara mörkare och mörkare för varje kväll. Vet ni hur tungt det känns när man är mörkrädd?! Klarar ju för fasen inte ens att gå ner till mitt rum utan att det knyter sig i magen. Precis innan jag lyckas trycka på lysknappen hinner hela jag stelna och se framför mig att ett ansikte kommer fram bredvid mig. Panikslagen sliter jag upp dörren till mitt rum och går igenom samma procedur där. Krampen, andningsnöden, och bilderna. Hopplöst. För varje gång jag lyckats tända och tagit mig in i mitt rum nästan flinar jag, för att jag "vunnit mot alla spöken och eventuella mördare". Varje dag är det likadant. Det är ju inte direkt konstigt att man glömmer att göra armhävningar innan man strandar sig eller! ;)
Underbart roligt att träffa Stina. Detta kommer vi göra om, på obestämd plats. Vi har redan en plan, det ni! Det kommerbli kanon, såklart! ;D
S, C, H, A.
För att jag älskar den här bilden.
Fler bilder kommer sen, någon gång, när Anna med hjälp av högre makter hittat kamerasladden. Varför ha en bestämd plats liksom? ;)
Finbesök i stan.
Som sagt så är jag hos Anna och på något som kan liknas med mysdricka. Det är jag, Anna, Stina, Hanna, och Charlotte. Jag som har hackepricken här utanför och som ska upp och jobba imorgon har endast druckit 7 up och fanta. Funkar fint det. Har på något vis ändå varit jag som varit mest i gasen tror jag, eller ja rent ut; jag har varit drygast. Det bjuder jag på. Vi var uppe på vårdkasen och kikade på solnedgången och där blev det en del bilder. Ska lägga in sen, massor ska jag lägga in. Det blir kanon.
Nu står Hanna och ska koka ett hjärta som blir varmt och stelnar om man trycker på en metallbit (jag förstår om ni inte förstår). Hon är tydligen inte så van i köket och när hon satt på plattan kläckte hon den fina : Ska man ha på samma kanal hela tiden? Haha, stumpan. Värt att tilläggas är att det luktar bränt i hela lägenheten nu...
Egentligen borde jag ta Stina i håret och släpa med mig henne hem nu, eller helt enkelt åka ifrån henne, allt för att få lite välbehövd sömn. Får se hur jag hanterar det. Kanske åker hem, lägger mig, somnar, och hämtar tokfransen när hon ringer. Det visar sig med tiden. Hon kanske till och med hellre stannar här? Så hon slipper vakna ensam. Who knows? ;P
Imorgon är det storsatsning (kanske en cider för mig) och utgång på någon av Härnösands trevliga krogar. Kan hända att vi startar hos mig eller något innan vi lämnar av de minderåriga, får se. Time will tell. Vi måste även käka på Donken eller något i och med att det är "hur coolt som helst" att vi har det, enligt Stina. Storstaden Härnösand! ;)
