Tjingho!
Elin sötnos, tack så hemskt mycket för din kommentar! :D Det blev mycket roligare att logga in den här gången! Tänk så mycket så lite kan göra, det är helt otroligt. Förresten så saknar jag dig, stumpan! Martina också. Miff, Muff och Puff, vilken elit.
De flesta kan klura ut med stjärten att jag sitter på GISen nu. Men hoppsan hejsan, nu händer det grejer. För första gången. Måste kila! Tjing tjing!
De flesta kan klura ut med stjärten att jag sitter på GISen nu. Men hoppsan hejsan, nu händer det grejer. För första gången. Måste kila! Tjing tjing!
Tillbaka i norrland...
Helgen i Stockholm, ja... Den var alldeles, alldeles underbar! :D Efter att ha mött upp Helene på T-centralens bemannade toaletter, efter den failade servicen på tåget, gick vi direkt till Scala. Scala är en lite turkig butik, med massor av klänningar. Vissa fulare än andra, och vissa riktigt fina! Hittade ganska fort en favorit. I min storlek fanns den bara i svart, som var mitt stora no-no, i champange fanns den bara för stor eller utan stenar... Jag stod i valet och kvalet mellan att betala dubbla klänningen för att få den champangefärgade uppsydd eller att helt enkelt ta den svarta. Det blev den svarta. Den är fin, riktigt fin, men svart. Det får bli bra ändå, med en färgad väska och några färgade accesoarer så sitter den som en smäck!
Sen fortsatte helgen med långlunch, 12 timmar shopping, film, godis, chips med dipp, baugette, underbar kebab och en massa skvaller. Det var längesen jag hade det så bra faktiskt. Sen att jag kom hem med en ny väska, en fetingcool klänning, några tröjor, jeans, mascara, pimpblommor och en balklänning är kanske bara är ett plus.
Någon annan dag kanske jag kan skriva något roligare, kanske skulle jag få mer lust till det, om ni någon gång kunde tänka er att kommentera det jag skriver! Jag skriver av mig för min egen skull, men alla skämten, de drar jag faktiskt för er!
Vaaaarföööör?!!
Men allvarligt talat.. DET FINNS INGEN TOA! Av två toaletter är en avsedd endast för personal och en är inte öppen. Hur tänker folk?! Antar att jag får ångra att jag i min frustration precis sträckte mig efter Jappen.. Gott är det iaf!
Det var bara det jag skulle säga. Nu är jag alltför upptagen med att oroa mig för hur jag ska bete mig i upplandsväsby. Eller på upplandsväsby. Kanske skriver igen när jag åker hem imorgon.
Det var bara det jag skulle säga. Nu är jag alltför upptagen med att oroa mig för hur jag ska bete mig i upplandsväsby. Eller på upplandsväsby. Kanske skriver igen när jag åker hem imorgon.
På tåget kan allt hända.
Illamåendet står mig lika högt som frukosten. 'Frukost' var väl dock en underdrift.. Nästan en halv knäckekaka, alltså en sån här rund, med ost och paprika på och en sats spaghetti och köttfärssås. På det har jag druckit en mugg varm choklad och två och en halv muggar saft. Kalla mig tjock, eller redo för en hel dags shopping i huvudstaden. Det enda jag känner kan komma ivägen för mig och alla mina påsar nu är en rejäl magsjuka eller en rånare. Det första känns lite mer oroande än det sistnämnda..
Planen är iaf att jag ska komma hem med den perfekta balklänningen. Frågan är väl om jag känner igen den när jag ser den? Jag har än så länge ingenting bestämt, varken längd, färg eller modell.. Fast jag har lärt mig att det är då man har störst chans att hitta något man blir nöjd med!
Nu måste jag leta reda på en toa tror jag.. Man lyckas ju alltid. Om inte för att bli av med illamåendet så för att få plats med Jappen som mormor stoppade på mig.. 'Ifall jag plötsligt skulle behöver lite snabb energi'. Hon har inte lärt sig att godis är så mycket mer än energi för mig.. Det är ett begär! Återkommer ifall jag behöver något att fördriva tiden med.
Planen är iaf att jag ska komma hem med den perfekta balklänningen. Frågan är väl om jag känner igen den när jag ser den? Jag har än så länge ingenting bestämt, varken längd, färg eller modell.. Fast jag har lärt mig att det är då man har störst chans att hitta något man blir nöjd med!
Nu måste jag leta reda på en toa tror jag.. Man lyckas ju alltid. Om inte för att bli av med illamåendet så för att få plats med Jappen som mormor stoppade på mig.. 'Ifall jag plötsligt skulle behöver lite snabb energi'. Hon har inte lärt sig att godis är så mycket mer än energi för mig.. Det är ett begär! Återkommer ifall jag behöver något att fördriva tiden med.
Jag sover bredvid ett flugkadaver.
Här ligger jag i min säng hos mormor, utan hink och utan blöja(jag har klarat mig, alltså), och funderar på ifall jag ska slå på den Jävla fläktjäveln på elementet, då det låter fan så mycket bättre än flugjäveln som surrar runt i taket gör. Vad fan gör den vaken nu, kan man undra? Ska inte de där satygen vara döda på vintern?! Visst har jag åkt söderut, men inte SÅ långt söderut. Okej, Ja, jag tror att jag snart kommer få mens. Där har ni förklaringen. Jag är dessutom svinigt trött, eftersom att det blev uppesittarkväll med Erik och David i natt. Ja, uppesittarnatt alltså. Nej, jag kan inte koncentrera mig. Jag släckte lampan nyss, och inte dröjde det länge innan flugskiten kom flygande emot mig och lät som ett kraschande flygplan eller. Den låter fet, den låter äcklig. Det känns som att den kommer köra på mig och försöka krypa upp i min näsa, där den antagligen fastnar redan i borren. Flugor hör till sommaren och till sopor. Inte till mig, min säng eller ens min närhet. Speciellt inte när jag är trött och vill sova.
Idag åkte jag som bekant till älvkarleby. Eftersom att min dröm om ett linbanesystem över sverige fortfarande inte slagit in så har jag fått pulsa i snön med min enorma väska, som plogat en liten väg åt alla lyckliga satar som gått bakom mig. Jag fick inte resa fågelvägen från dörr till dörr, som jag skulle ha gjort om linbanesystemet funnits, så jag har fått göra två byten på vägen. Det hade väl varit helt okej, om inte varje byte inneburit en timmes dödtid, då alla tåg och bussar verkar vara synkade med x2000, och INTE med x-tåget. Det hände dock en bra sak, jag stötte på min halvkusin Jesper när jag väntade på sista förbindelsen. På den bussen såg jag rebecka också. Trevligt trevligt!:)
Mindre trevligt är att jag nyss var tvungen att döda flugan med en av mina strumpor. Den sökte kroppskontakt två gånger för mycket, om vi säger så. Jag är rädd att flugan ska återuppstå och terra mig när jag sover, men nu orkar jag inte vara vaken längre! God natt!
Idag åkte jag som bekant till älvkarleby. Eftersom att min dröm om ett linbanesystem över sverige fortfarande inte slagit in så har jag fått pulsa i snön med min enorma väska, som plogat en liten väg åt alla lyckliga satar som gått bakom mig. Jag fick inte resa fågelvägen från dörr till dörr, som jag skulle ha gjort om linbanesystemet funnits, så jag har fått göra två byten på vägen. Det hade väl varit helt okej, om inte varje byte inneburit en timmes dödtid, då alla tåg och bussar verkar vara synkade med x2000, och INTE med x-tåget. Det hände dock en bra sak, jag stötte på min halvkusin Jesper när jag väntade på sista förbindelsen. På den bussen såg jag rebecka också. Trevligt trevligt!:)
Mindre trevligt är att jag nyss var tvungen att döda flugan med en av mina strumpor. Den sökte kroppskontakt två gånger för mycket, om vi säger så. Jag är rädd att flugan ska återuppstå och terra mig när jag sover, men nu orkar jag inte vara vaken längre! God natt!
Grattis din lilla snorpåse!
Grattis till min lillebror, som fyller 17 idag! :D
Av alla jag känner är han kanske den som stått ut med mest. Och klarat av mest. Jag är stolt storasyster till en grabb som kommer klara sig genom livet, trots allt som pekar emot honom. Även om han är den jag bråkat mest med, så älskar jag honom högt.
Ha en bra dag, Marcus! :)
Jag kräks om jag måste kräkas.
Den extrema kräksjukan går som en löpeld genom Torpshammar, och börjar nu ta sig ganska nära mig. Den orsakar tydligen extrem smärta i magen, samt utsprutningar både uppåt och neråt. Jag som är beredd att sitta på toan med en hink i knät för att dels slippa skolan och dels gå ner några kilon tills jag ska prova balklänning har gått och önskat att jag ska smittas. Åsa åkte på den här om dagen, och idag plockade den in Maria, men mig har den lämnat orörd. Nu när jag har hört hur dessa damer jämrat sig vill jag ta tillbaka min önskning, men jag har en känsla av att det är för sent... Antagligen kommer den imorgon så jag missar mitt tåg till Älvkarleby. För imorgon, imorgon åker jag! :D
Om jag klarat mig från magsjukan, så har jag garanterat åkt på huvudsjukan. Ni som hängt med ett tag vet att jag hade konstant ont i huvudet i ett och ett halvt år, ni andra vet det nu. Innan sommarlovet blev jag fri värken, men nu är den tillbaka. Uppe i en vecka nu tror jag, och oron sitter som en degklump i magen. Jag vill verkligen inte. Vad som helst, men inte det.
Aja, nu får det vara nog med sjukdomar. Ikväll ska jag åka in till polisen i sundsvall och gå på en informationsmöte om utbildningen och om yrket som polis. För det är ju snart dags att bestämma sig. Idag skrev jag ett cv till konsum i Älvkarleby också. Ikväll, iaf, så ska vi låna en bil. En manuell bil, och jag får nog köra!!! :D Förstår ni lyckan?! Jag kanske får växla innan sommaren iaf! :D
Ett hjärta i stjärten?
Alla hjärtans dag. Det är en dag, som är kass för alla. De som fick rosor, choklad, massage, överraskningar, middag och nallar igår kommer undra varför deras lilla godbit är så tråkig alla andra dagar. De kommer tycka att vardagen är skit de närmsta veckorna. Vi som är helt fria (ensamma, misslyckade och deprimerade) däremot får lida för att vi inte får en mysdag med någon speciell liten jävel som kommer med presenter. Aldrig får man vara nöjd. Ska det finnas en alla hjärtans dag ska det fan finnas en "alla fyrkanters dag" också, som vi singlar kan njuta över och berätta en massa sliskiga detaljer ifrån. Fan, jag hatar lyckliga par!
För två år sedan fick jag en jättegullig liten nalle, som jag senare lämnade tillbaka med ett hål genom halsen. För så gick det! Förra året gick jag och var orolig för att min lilla pojke skulle bli sur om jag åkte hem till mamma. För tre år sedan satt jag väl ensam och tittade på någon romantisk film som bara skapade smärta i själen. Därför bestämde jag mig för att ordna en bra alla hjärtans dag i år.
Planen var kladdkaka och grädde med brudarna, men någon dag innan "den stora dagen" frågade Erik och Philip ifall jag ville fira alla hjärtans dag med dem. Visst tänkte jag, så tog vi tag i det hela. Vi begav oss till backebeach med kol, korv, gurkmajonäs och marsmallows, och grillade. Där satt vi, ett gäng på sex pers, och hade trevligt. Vi saknade dock Åsa som fått magsjukan...
På vägen hem råkade jag bryta tre naglar åt fel håll, vilket jag fortfarande får lida över, men det var det enda dåliga som hände på hela dagen, som fortsatte med skridskor för min del. Efter det tog jag med mig brudarna och knallade över till sjuk-Åsa och frestade henne med kladdkaka och sprutgrädde. Det gick inte hem, då hon satt i täcket och gungade och petade i sig lite glass, men det var trevligt ändå. Mikaela var där också, och förgyllde oss med lite Göteborgs-historier.
Vi lämnade Åsa och Mikaela och gick till Erik, där resten av grillgänget väntade, för att titta på Top Gun. En av världens bästaste filmer. Allt för att trotsa den 14:e februari, med dess romantiska filmer och hjärtfyllda reklampauser.
En riktig kanondag, en alla hjärtans dag jag faktiskt inte tänker förtränga.
Maybe, baby, I'm a heartbreaker.
I'm sorry I'm bad.
För två år sedan fick jag en jättegullig liten nalle, som jag senare lämnade tillbaka med ett hål genom halsen. För så gick det! Förra året gick jag och var orolig för att min lilla pojke skulle bli sur om jag åkte hem till mamma. För tre år sedan satt jag väl ensam och tittade på någon romantisk film som bara skapade smärta i själen. Därför bestämde jag mig för att ordna en bra alla hjärtans dag i år.
Planen var kladdkaka och grädde med brudarna, men någon dag innan "den stora dagen" frågade Erik och Philip ifall jag ville fira alla hjärtans dag med dem. Visst tänkte jag, så tog vi tag i det hela. Vi begav oss till backebeach med kol, korv, gurkmajonäs och marsmallows, och grillade. Där satt vi, ett gäng på sex pers, och hade trevligt. Vi saknade dock Åsa som fått magsjukan...
På vägen hem råkade jag bryta tre naglar åt fel håll, vilket jag fortfarande får lida över, men det var det enda dåliga som hände på hela dagen, som fortsatte med skridskor för min del. Efter det tog jag med mig brudarna och knallade över till sjuk-Åsa och frestade henne med kladdkaka och sprutgrädde. Det gick inte hem, då hon satt i täcket och gungade och petade i sig lite glass, men det var trevligt ändå. Mikaela var där också, och förgyllde oss med lite Göteborgs-historier.
Vi lämnade Åsa och Mikaela och gick till Erik, där resten av grillgänget väntade, för att titta på Top Gun. En av världens bästaste filmer. Allt för att trotsa den 14:e februari, med dess romantiska filmer och hjärtfyllda reklampauser.
En riktig kanondag, en alla hjärtans dag jag faktiskt inte tänker förtränga.
Maybe, baby, I'm a heartbreaker.
I'm sorry I'm bad.
Alvin!
Okej, "Alvin and the shipmunks".
Jordekorrar, inte munkar med chokladbitar i... Jag är för dum till och med för en barnfilm! Blir fullt fokus nu, så kanske jag lär mig något mer!
utfyllnad.
Ja, ni, när min vardag är på högvarv får bloggen lida. Eller jag lida som inte får skriva av mig, rättare sagt. Varenda människa har rätt till en stunds avskrivning om dagen.
Det har väl hänt en del sen sist, för ovanlighetens skull, som jag kan berätta om.
-Jag har genomlidit ännu en GIS-lektion, UTAN att skriva av mig.
-Jag fick min studentmössa, och var världens lyckligaste för en stund.
-Jag provade min studentmössa, och insåg att den var alldels för liten. Då var jag världens ledsnaste för en stund, med ett rött streck i pannan.
-Jag fick mina jobbbyxor.
-Provade jobbbyxorna och scenariet med studentmössan återuppspeglades. Nu satt det röda strecket vid höfterna tillsammans med en skylt med texten "varning för flygande knappar".
-Vi har haft profilvecka och börjat klockan 7 två dagar den här veckan.
-Jag har nästan bestämt mig för att hoppa över högskoleprovet.
-Jag har åkt skridskor och lärt mig att "trampa".
Okej, jag insåg att det inte har hänt så mycket... Lik förbannat har jag fullt upp hela tiden.
Idag har jag haft världens stressigaste dag på jobbet. Att det fanns så mycket folk i Torpshammar hade jag inte en aning om! Jag slog in fel saker, fumlade med pengarna, såg suddigt och hörde inte vad folk sa. Till slut lyckades jag kasta en påse över kanten, och då insåg jag att det gått för långt. Det var dags att köpa cola! Det hjälpte inte mycket då jag räknade fel när jag räknade genom kassan och ja, fuckade upp allting i stort sett. Någon sa att det var fredag den 13:e, vilket förklarade allting... men sen såg jag att inte ens det stämde. Snyggot a la snyggot klev in dock, och gav mig tillbaka hoppet om att sitta i kassan på konsum. Jag börjar 9 imorgon!
Nu sitter jag hos Egon och Åsa tvingar oss allihop att titta på Alvin och gänget... Kan väl bara en trevlig film, och jag gillar faktiskt det faktum att ekorrarna låter som smurfarna! Smurfhits 2 och 6, minnen för livet. När jag hörde smufhitsen på radion, med riktiga artister, trodde jag att de gjort en cover på en smurflåt... "De har snott smurfarnas låt" skrek jag i bilen. Sen blev jag äldre och insåg att "fejklåtarna" faktiskt var lite bättre än smurfhitsen.
Dags att koncentrera sig! Kanske hittar en dator imorgon också, så kan jag skriva av mig om den här satans alla-hjärtans-dag-dagen som är på ingång.
Grattis hjärtat! :)
För 19 år sedan föddes en av världens bästa brudar. En Fjunis, med en näsa som en boll, som blev min bästa vän. Vi har haft tretton år tillsammans, och många fler blir det. Jag är världens lyckligaste som har henne. Det är för alltid vi, vad som än händer. Hon heter Natalie, och hon ska ha världens bästaste födelsedag idag! :D
Ungefär så hade jag skrivit ifall den 16:e september -09 inte fanns. Ungefär så hade jag skrivit om min bästa vän levde. Nu får jag istället skriva att jag har tänkt på henne hela dagen, och att jag har ätit tacos och en chokladtomte för henne. Nu får jag skriva att saknaden är enorm och att jag har varit tom inuti hela dagen. Nu får jag skriva att jag inte har fått sjunga i telefonen idag, att hon inte har fått skratta åt min kraxiga sång. Nu får jag skriva att jag tänker på henne, på allt vi gjort och på hur bussigt det vore om hon tog på sig kalorierna från chokladtomten då jag faktiskt åt den åt henne!
Skämt å sido, jag har bestämt mig för att försöka göra det här till en bra dag. Det här är dagen då vi fick vår Natalie, inte den dagen hon blev tagen ifrån oss. Idag finns det ingen egentlig anledning till att vara ledsen. Idag borde vara en dag då vi alla åt en frödingekladdkaka och drack en cola. Kanske toppade det med en chokladbit, en glass eller något annat gott också. Idag borde vara en sån dag då vi smällde i oss goda saker, tänkte på alla underbara minnen vi har och talade om för alla vi älskar att vi faktiskt älskar dem. Idag borde vara en dag då vi firar livet, och det underbara som kommer med det, inte en dag då vi sörjer det faktum att Natalie inte får uppleva sin nittonårsdag. Om vi får sakna Natalie alla andra dagar på året, så kan vi kanske fokusera på att minnas, uppskatta och älska idag?
Givetvis kommer det komma födelsedagar då smärtan tar över, och födelsedagar då det är omöjligt att tänka på något annat än att vi förlorat vår bästa, och det är okej. Fast så länge vi kan kan vi väl dock försöka ha roligt den nionde februari. Det är trots allt det Natalie vill att vi ska. Hon skulle nita den jäveln som grinade på hennes födelsedag!
För alltid är vårt, vad som än händer. Grattis stumpan, på nittonårsdagen!
Jag älskar dig.
Ungefär så hade jag skrivit ifall den 16:e september -09 inte fanns. Ungefär så hade jag skrivit om min bästa vän levde. Nu får jag istället skriva att jag har tänkt på henne hela dagen, och att jag har ätit tacos och en chokladtomte för henne. Nu får jag skriva att saknaden är enorm och att jag har varit tom inuti hela dagen. Nu får jag skriva att jag inte har fått sjunga i telefonen idag, att hon inte har fått skratta åt min kraxiga sång. Nu får jag skriva att jag tänker på henne, på allt vi gjort och på hur bussigt det vore om hon tog på sig kalorierna från chokladtomten då jag faktiskt åt den åt henne!
Skämt å sido, jag har bestämt mig för att försöka göra det här till en bra dag. Det här är dagen då vi fick vår Natalie, inte den dagen hon blev tagen ifrån oss. Idag finns det ingen egentlig anledning till att vara ledsen. Idag borde vara en dag då vi alla åt en frödingekladdkaka och drack en cola. Kanske toppade det med en chokladbit, en glass eller något annat gott också. Idag borde vara en sån dag då vi smällde i oss goda saker, tänkte på alla underbara minnen vi har och talade om för alla vi älskar att vi faktiskt älskar dem. Idag borde vara en dag då vi firar livet, och det underbara som kommer med det, inte en dag då vi sörjer det faktum att Natalie inte får uppleva sin nittonårsdag. Om vi får sakna Natalie alla andra dagar på året, så kan vi kanske fokusera på att minnas, uppskatta och älska idag?
Givetvis kommer det komma födelsedagar då smärtan tar över, och födelsedagar då det är omöjligt att tänka på något annat än att vi förlorat vår bästa, och det är okej. Fast så länge vi kan kan vi väl dock försöka ha roligt den nionde februari. Det är trots allt det Natalie vill att vi ska. Hon skulle nita den jäveln som grinade på hennes födelsedag!
För alltid är vårt, vad som än händer. Grattis stumpan, på nittonårsdagen!
Jag älskar dig.
tillbaka på boberg.
Nu mina vänner, nu sitter jag på GISen igen, vilket betyder att ni får en del av mig.
Helgen har varit bra. Helt klart en VG-helg. Den var nära ett MVG, men att bli påhoppad av en hög människa på dansgolvet, och det faktum att Fix you återigen var sista låten, sänkte den ett snäpp. Jag tänker inte gå in på påhoppningen, då jag bara kommer framstå som en rasist. Vilket jag verkligen inte är. Så, jag tror att jag släpper helgen där.
Jag tror faktiskt att jag släpper allting nu, då det vaknas lunch. Fiskburgare med bröd och tillbehör. Tråkigt för mig att jag inte äter fisk... My problem!
Idag är iaf en spännande dag, och jag är tröttast i världen. Mitt problem, återigen. I'm sorry I'm bad.
Helgen har varit bra. Helt klart en VG-helg. Den var nära ett MVG, men att bli påhoppad av en hög människa på dansgolvet, och det faktum att Fix you återigen var sista låten, sänkte den ett snäpp. Jag tänker inte gå in på påhoppningen, då jag bara kommer framstå som en rasist. Vilket jag verkligen inte är. Så, jag tror att jag släpper helgen där.
Jag tror faktiskt att jag släpper allting nu, då det vaknas lunch. Fiskburgare med bröd och tillbehör. Tråkigt för mig att jag inte äter fisk... My problem!
Idag är iaf en spännande dag, och jag är tröttast i världen. Mitt problem, återigen. I'm sorry I'm bad.
Hanna-Linnéa-kväll.
Ungefär nu skulle jag ha kommit tillbaka från en promenad med Jens, duschat och käkat mat för att sen kunna sminka mig och komma iväg i skaplig tid. Istället sitter jag här, med precis allting framför mig. Och klockan är halv 6! Snyggt...
Aja, kvällen igår blev skaplig. Jag och Hanna hade kul, även om folkmängden på krogen var extremt låg. Träffade våra brudar och shakade lite roooompa med dem, sen begav det sig till mini och sen avslutades kvällen riktigt trevligt. I heard that you were trouble but I couldnt resist.
Hanna and me. 
Hanna. 
Me.
on top.
Här sitter jag med telefonen under min lite runda fot för att jag ska känna ifall jag får sms. Desperat? - Ja. Oväntade sms gör mig glad, så enkelt är det.
Om man ska blogga från dimman? - Nej, det ska man verkligen inte. Så jag tänker sluta nu. Jag har ju faktiskt en läsande mamma att tänka på. Stackarn.
Nu är det dags att bege sig, so long fuckers!
we can do it, we can do it all night.
Ikväll blir det en favorit i repris. Hanna och jag, tillsammans i dimman. Det blir Amadeus skulle jag tro, och en hel del rövskak.
Too broken to move on.
ونحن إلى الأبد
Hur kan ett minne både göra en glad och ledsen på samma gång?
Torsdagkväll.
Så, tre och en halv timme senare har jag gjort mig av med en sak på att-göra-listan. Hemprovet som var tills, ja, igår. Hehe... Shit happens!
Nu sitter jag här med grusiga ögon och chipsfingar. Ja, jag har ätit chips. Hade inget som helst dåligt samvete för det tills jag såg vilka fettmärken en smula som jag tappat gjorde i naturkunskapsboken. Helt sjukt. Två sidor är helt nedfläckade nu, en igenom. Helt nedfläckade var väl att ta i, men vad fasen. Det är så pass att jag funderar på att rita över "Linnéa Westby" på första sidan. Chipstjejen. Nej, den här jävla boken skulle jag vilja elda upp. Det skulle kännas fint. Att se det periodiska systemet brinna upp skulle vara något.
Det blev inget projektarbete gjort, men det kommer väl. Jag skriver en bok, eller ett häfte, om mig och Natalie. Det var meningen att jag skulle ha kommit fram till olyckan förra söndagen, men jag har fortfarande sex år kvar till den. Jag kommer få skriva fingrarna av mig imorgon, och på söndag. Det är svårt. Varje minne leder till ett annat, och alla får inte plats. Hur mycket jag än skriver kommer man aldrig förstå hur bra vi var. Ingen förstår det stora i de små sakerna vi gjorde.
Jag undrar vad Natalie hade skrivit om det var hon som var kvar. Jag undrar vad Natalie hade sagt till mig när hon låg i fosterställning i sängen och inte trodde att hon skulle klara sig. Jag undrar vad Natalie hade gjort när klänningen hon fått av min mamma, som luktade som jag, skulle börja tappa lukten. Jag undrar vad hon hade sagt till min familj efter min begravning. Jag undrar om Natalie hade stått där jag står nu om det var jag som slutat andas den där dagen. Jag undrar varför det blev hon och inte jag.
Nu sitter jag här med grusiga ögon och chipsfingar. Ja, jag har ätit chips. Hade inget som helst dåligt samvete för det tills jag såg vilka fettmärken en smula som jag tappat gjorde i naturkunskapsboken. Helt sjukt. Två sidor är helt nedfläckade nu, en igenom. Helt nedfläckade var väl att ta i, men vad fasen. Det är så pass att jag funderar på att rita över "Linnéa Westby" på första sidan. Chipstjejen. Nej, den här jävla boken skulle jag vilja elda upp. Det skulle kännas fint. Att se det periodiska systemet brinna upp skulle vara något.
Det blev inget projektarbete gjort, men det kommer väl. Jag skriver en bok, eller ett häfte, om mig och Natalie. Det var meningen att jag skulle ha kommit fram till olyckan förra söndagen, men jag har fortfarande sex år kvar till den. Jag kommer få skriva fingrarna av mig imorgon, och på söndag. Det är svårt. Varje minne leder till ett annat, och alla får inte plats. Hur mycket jag än skriver kommer man aldrig förstå hur bra vi var. Ingen förstår det stora i de små sakerna vi gjorde.
Jag undrar vad Natalie hade skrivit om det var hon som var kvar. Jag undrar vad Natalie hade sagt till mig när hon låg i fosterställning i sängen och inte trodde att hon skulle klara sig. Jag undrar vad Natalie hade gjort när klänningen hon fått av min mamma, som luktade som jag, skulle börja tappa lukten. Jag undrar vad hon hade sagt till min familj efter min begravning. Jag undrar om Natalie hade stått där jag står nu om det var jag som slutat andas den där dagen. Jag undrar varför det blev hon och inte jag.
ونحن إلى الأبد
kärringmeal.
Internet är segare än kolasås idag. Funkar det som ursäkt till att inte göra hemprovet i Naturkunskap, träna till riktiga provet i samma ämne eller till att inte skriva på projektarbetet? Nehe, inte det? Att jag har jeans på mig fastän att jag har lite ont i magen då? Eller att jag är så trött så att jag inte orkar koncentrera mig? Äh, fuck it. Jag hämtar väl plugget då. Snart.
Jag känner mig som en kärring efter måndagen och onsdagens gymning. För att göra mig lite ungdomligare gick jag med på att käka på donken idag. Där fick jag en fanta istället för en cola (!?), och var tvungen att gå och byta. Jag fick en cola och tjejen undrade om jag ville behålla fantan också. Efter en halv sekund var jag på väg mot vårt bord igen, med både colan och fantan, och en McFeast på det. Colan tog jag med mig hem sen. Lite kärringaktigt kanske. Det blev väl plus minus noll, antar jag. Väl hemma smuttade pappa lite på colan och sa att det inte smakade som riktig cola. Jag som inte märkt någon skillnad satte hjärtat i halsen, då jag har tappat min kärlek för donkenstrips och donkenburgare och fruktar den dagen jag tappar greppet om cola. Med darrande steg gick jag fram mot colan och smuttade försiktigt en klunk. Var det riktig cola eller inte? Var pappas smaklökar skalade eller hade jag helt enkelt missat att colan inte var bra? Tankarna var många i mitt huvud. Det smakade inte riktigt rätt, men ganska snabbt kunde jag förklara saken med att isen smält. Såklart. Jag pustade ut en pust av lättnad (alltså rapade), och sparade den svaga colan till senare. Jag drack nyss upp den. Avslagen och varm, precis som den ska vara.
Åter till pluggohood. Eller åter och åter... till bara.
Jag känner mig som en kärring efter måndagen och onsdagens gymning. För att göra mig lite ungdomligare gick jag med på att käka på donken idag. Där fick jag en fanta istället för en cola (!?), och var tvungen att gå och byta. Jag fick en cola och tjejen undrade om jag ville behålla fantan också. Efter en halv sekund var jag på väg mot vårt bord igen, med både colan och fantan, och en McFeast på det. Colan tog jag med mig hem sen. Lite kärringaktigt kanske. Det blev väl plus minus noll, antar jag. Väl hemma smuttade pappa lite på colan och sa att det inte smakade som riktig cola. Jag som inte märkt någon skillnad satte hjärtat i halsen, då jag har tappat min kärlek för donkenstrips och donkenburgare och fruktar den dagen jag tappar greppet om cola. Med darrande steg gick jag fram mot colan och smuttade försiktigt en klunk. Var det riktig cola eller inte? Var pappas smaklökar skalade eller hade jag helt enkelt missat att colan inte var bra? Tankarna var många i mitt huvud. Det smakade inte riktigt rätt, men ganska snabbt kunde jag förklara saken med att isen smält. Såklart. Jag pustade ut en pust av lättnad (alltså rapade), och sparade den svaga colan till senare. Jag drack nyss upp den. Avslagen och varm, precis som den ska vara.
Åter till pluggohood. Eller åter och åter... till bara.
Trött som en G(R)Is.
Inatt drömde jag att jag körde en manuell bil igen, för kanske 5385555 gången. Det är fruktansvärt frustrerande att inte veta om man fortfarande kan hitta dragläge på en vanlig bil, sen man kört automat i 4-5 månader. I-landsproblem så det skriker om det, men man kan bara utgå från sig själv.
Då jag hade behövt köra bil några timmar till i natt så är jag lika trött idag som jag var förra onsdagen. Alltså, skittrött. Gjorde ett prov i historia tidigare idag och nu sitter jag på den inte så älskade GISen. Efter skolan väntar min middag, knäckebröd och morotsstuvning, på jobbet. Hem kommer jag halv åtta, och då borde jag väl gå och träna. Sen kanske, bara kanske, jag knallar över till David och lånar hans badkar! :D
Jag tror att jag drömde om att jag hade något intressant att skriva också, men det har jag inte. Så, jag ska återgå till fönstret med en karta över Torpshammar. Yeeeeaaah!
Då jag hade behövt köra bil några timmar till i natt så är jag lika trött idag som jag var förra onsdagen. Alltså, skittrött. Gjorde ett prov i historia tidigare idag och nu sitter jag på den inte så älskade GISen. Efter skolan väntar min middag, knäckebröd och morotsstuvning, på jobbet. Hem kommer jag halv åtta, och då borde jag väl gå och träna. Sen kanske, bara kanske, jag knallar över till David och lånar hans badkar! :D
Jag tror att jag drömde om att jag hade något intressant att skriva också, men det har jag inte. Så, jag ska återgå till fönstret med en karta över Torpshammar. Yeeeeaaah!
Kampen mot gäddpåsarna är igång.
Jag hann inte mer än hem från skolan, laga mat och äta innan det var dags att gå till jobbet. Jag tänker inte klaga, för det är det bästa jag gör, men jag tänker sträcka mig till att det tar på. Med sprängande huvudvärk och hängande ögon är det inte alltid så lätt att vara trevlig mot tanterna som vill ha nedsatt pris på ostkakan för att de försöker intala en att den är gammal. Fast där sitter man, tvungen att le för att inte bli av med sina timmar. Jag gillar det, det är kul att träffa folk, men ibland är det faktiskt skönt att se sur ut. Det är faktiskt avslappnande.
När jag satt där och log råkade jag titta ner. Något stort, fylligt och fult stirrade mig rakt upp i fejset. Det tog ett tag innan jag förstod att det där under min tröja var en valk, och inte en iller. Då tackade jag fan för att jag redan bestämt mig för att gymma efter jobbet, samtidigt som jag köpte en flaska cola som jag svepte för att trösta mig själv. Mycket riktigt knallade jag direkt till skolans lilla gym. Där var inte min personliga tränare, men tre stycken alldeles för vältränade ettor. Det ställde upp och gav mig ett rejält pass. Eller tre pass. När jag var klar kunde jag knappt logga in på datorn, träffade fel tangenter hela tiden. Så trött är jag i armarna nu, och ungefär så ont kommer jag väl ha imorgon. Trösten ligger i att jag nu har startat kampen mot mina gäddpåsar. På riktigt. Firade inte ens med popcorn, utan med två knäckemackor med ost och paprika. Jag är på gång nu!
Imorgon är det fullspäckat, nu blir det duschen och sängen. Puss och hej!
När jag satt där och log råkade jag titta ner. Något stort, fylligt och fult stirrade mig rakt upp i fejset. Det tog ett tag innan jag förstod att det där under min tröja var en valk, och inte en iller. Då tackade jag fan för att jag redan bestämt mig för att gymma efter jobbet, samtidigt som jag köpte en flaska cola som jag svepte för att trösta mig själv. Mycket riktigt knallade jag direkt till skolans lilla gym. Där var inte min personliga tränare, men tre stycken alldeles för vältränade ettor. Det ställde upp och gav mig ett rejält pass. Eller tre pass. När jag var klar kunde jag knappt logga in på datorn, träffade fel tangenter hela tiden. Så trött är jag i armarna nu, och ungefär så ont kommer jag väl ha imorgon. Trösten ligger i att jag nu har startat kampen mot mina gäddpåsar. På riktigt. Firade inte ens med popcorn, utan med två knäckemackor med ost och paprika. Jag är på gång nu!
Imorgon är det fullspäckat, nu blir det duschen och sängen. Puss och hej!
