Tidsfördriv
Jag sitter hos Egon och väntar på att "allt för min syster" ska ha laddats klart. Jag har en känsla av att den filmen är hur bra som helst. Kommer väl antagligen lipa mig igenom halva filmen, men det är skönt ibland.
Jaha, och vad vill ni läsa nu då? Allvarligt, jag har absolut ingenting att berätta. Jag kan ju säga att jag har hittat Sveriges kanske roligaste kille; Martin Soneby. Störtskön.
Nu har jag domnat bort i min fot, det betyder att jag har suttit alldeles för länge för att inte ha skrivit någonting av värde. Så jag ska gå nu. Bajs, som Erika skulle ha sagt.
Jaha, och vad vill ni läsa nu då? Allvarligt, jag har absolut ingenting att berätta. Jag kan ju säga att jag har hittat Sveriges kanske roligaste kille; Martin Soneby. Störtskön.
Nu har jag domnat bort i min fot, det betyder att jag har suttit alldeles för länge för att inte ha skrivit någonting av värde. Så jag ska gå nu. Bajs, som Erika skulle ha sagt.
Pissfredag med mys!
Kvällen slutade bra igår iaf. Det var ni inte beredda på va?! ;)
Det blev en ride till Sundsvall med två snubbar. Vi tog en bilfika och satt under en filt oc tryckte längst bak i den minibuss vi åkte i, och tittade ut över stan från en parkering. Väldigt mysigt. Vi berättade lite historier och skrattade åt det mesta, kanske tack vare den, för mig, sena timmen. Innan det åkte vi upp till Norra stadsberget, men man såg inget från bilen där, så vi övergav stans kanske bästa utsikt för våran parkering. Innan vi lämnade berget hann dock en av snubbarna ta sig över stängslet, upp i utkikstornet och dra ner brallan och kissa där uppifrån. Äckligt? -njaaa... Det blåste ju, så det var rätt spännande för oss två som stod kvar på backen!
Sen delade vi upp oss, för en snubbe skulle köra hem en annan bil från Sundsvall, och jag hängde på honom. Den bilen började bete sig illa när vi svängde av mot Torpshammar, skuttade och hackade och stängde av sig själv i farten. Vi fick rulla hela vägen till mig, men sen gick den igång så vi satsade mot slutmålet. Det slutade med att vi fick knuffa den sista biten, då den började gasa av sig själv. Jag menar, vem vill sitta i en skenande opel?!
Halv fyra somnade jag rätt fort.
Nu ska Åsa snart få tillbaka sin dator, och jag ska klä på mig och försöka ta tag i mitt liv (dvs gå och köpa chips).
Det blev en ride till Sundsvall med två snubbar. Vi tog en bilfika och satt under en filt oc tryckte längst bak i den minibuss vi åkte i, och tittade ut över stan från en parkering. Väldigt mysigt. Vi berättade lite historier och skrattade åt det mesta, kanske tack vare den, för mig, sena timmen. Innan det åkte vi upp till Norra stadsberget, men man såg inget från bilen där, så vi övergav stans kanske bästa utsikt för våran parkering. Innan vi lämnade berget hann dock en av snubbarna ta sig över stängslet, upp i utkikstornet och dra ner brallan och kissa där uppifrån. Äckligt? -njaaa... Det blåste ju, så det var rätt spännande för oss två som stod kvar på backen!
Sen delade vi upp oss, för en snubbe skulle köra hem en annan bil från Sundsvall, och jag hängde på honom. Den bilen började bete sig illa när vi svängde av mot Torpshammar, skuttade och hackade och stängde av sig själv i farten. Vi fick rulla hela vägen till mig, men sen gick den igång så vi satsade mot slutmålet. Det slutade med att vi fick knuffa den sista biten, då den började gasa av sig själv. Jag menar, vem vill sitta i en skenande opel?!
Halv fyra somnade jag rätt fort.
Nu ska Åsa snart få tillbaka sin dator, och jag ska klä på mig och försöka ta tag i mitt liv (dvs gå och köpa chips).
en blick bakåt.
Efter att jag publicerat förra inlägget gjorde jag alla misstag man kan göra när man är trött och har så tråkigt så att man känner sig misslyckad. Jag gick in på Natalies blogg och kollade på videoklippet. Jag gick in på hennes facebook och kollade på bilder. Jag läste alla inläggen hon skrev dagen då hon dog. Jag påminde mig själv om att mardömmen jag lever i är sann. Det gör ont. Äckligt jävla ont.
Sen poppade jag en påse popcorn. Nu är dom slut. Allvarligt talat. Jag har inte ätit "typ en påse popcorn" utan jag har verkligen ätit "en HEL PÅSE popcorn". Tragiskt, verkligen. Fast sen visade det sig att några kanaler kommit igång för en stund! Sådär, en timme efter att Let's dance slutat...
Nu funderar jag på att gå igenom Åsas bilder, för är det något min blogg behöver så är det en fräsig bild! Okej, kikade faktsikt på alla bilder hon har från Estland. Det finns en massa bilder på mig som jag inte kommer ihåg. Speciellt från båten hem, så jag var nog mer dragen än jag trodde!
Surot och kärringpatten. (Vill passa på att säga att det där verkligen var klänningen...) I bakgrunden skymtar vår Sex on the beach, samt ett utav våra drinkglas. Det jag älskar med bilden är att man ser att vi håller om varandra i spegeln.
Min pöööååååwsa, som jag älskar!
Typ den skönaste bilden från hela resan ;D 
Och till sist får ni en bild på mig och Maria, för att jag saknar henne. Av de bilder Åsa har på mig och Maria sen Estland såg Maria gräslig ut på alla, så jag tog helt enkelt den där min näsa såg minst ut, och mitt hår såg minst fettigt ut. Det är trots allt min blogg ;)
Nu ska jag göra fika, för vi ska åka till Sundsvall och medan de som känner för det är på krogen ska vi andra fika i bilen. Man ska göra vad man kan för att komma ihåg dagarna!
Helkväll, halvkväll eller tomkväll?
Inlägget är faktiskt inte så långt som det verkar...
Ikväll är en sån här kväll som man inte tror finns. En sån här kväll då allt går fel, är fel eller känns fel.
Några ska på krogen. Några är hemma-hemma. Några är på kryssning. Åsa och Erika är inne i Sundsvall och har ätit finmiddag och ska snart på bio. Eftersom att jag är pank och var tvungen att jobba kunde inte jag följa med. Planen var istället att jag skulle ligga hemma i soffan och titta på Let's dance med en stor skål smörpopcorn bredvid mig. Jag skulle helt enkelt slappa järnet, så som bara vi elitslappare kan. Jag skulle eventuellt ha tagit tag i något av de många uppgifter jag har att göra, bara eventuellt.
Jag gick hem från jobbet för en halvtimme sen, efter att ha stått där helt slut i huvudet och gjort bort mig några gånger för mycket. Jag frös arslet av mig hela vägen, och det var så kallt så både jackan och vantarna blev stela. När jag kom till entrén var jag tvungen att ta av mig ena vanten för att ta fram nycklarna och öppna dörren. Då gick dörrjäveln inte att öppna! Fick stå där lätt en till två minuter, utan vante, och trilska med låset. Till slut gav den med sig, och jag kom in i våran illaluktande korridor. Så fort jag kom in till mig drog jag tag i godispåsen som stod på bänken. Jag kunde inte låta bli att notera att den började bli ganska tom. Sen satte jag mig i soffan och slog på TVn. Bara och endast för att märka att jag inte har en enda kanal ikväll. På det har jag mens och är allmänt jävla supertrött. Nu börjar jag få något i stil med halsbränna också. Det är inte kul att vara jag!
Så, här sitter jag utan kanaler och utan godis. Framtiden ser mörk ut. Min kväll suger, och hur glad jag än är för deras skull, så känns det inte bättre för att Åsa och Erika snart kommer sitta och dregla över Kinnaman med biopopcorn i knät. Det blir inte heller bättre av de där smsen om hur perfekt allting är på kryssningen.
Som tur är fick jag låna Åsas dator ikväll (PUSS!) så jag har iaf någonting att syssla med. Det kanske blir en sisådär fem inlägg ikväll! Trodde först att Åsas dator gjorde blogg.se konstigt, men efter att ha läst Jennifers blogg så insåg jag att det nog bara är att vänja sig med den nya designen. Fett ful är den, men om ett tag kommer vi ju ändå inte komma ihåg hur den gamla såg ut så. Bara att gilla läget.
Nu ska jag göra något åt mitt magont, och kolla ifall det blir nå bilfika i Sundsvall (och isf om jag fårplats i bilen), eller också så börjar jag bara på inlägg nummer 2.
Ikväll är en sån här kväll som man inte tror finns. En sån här kväll då allt går fel, är fel eller känns fel.
Några ska på krogen. Några är hemma-hemma. Några är på kryssning. Åsa och Erika är inne i Sundsvall och har ätit finmiddag och ska snart på bio. Eftersom att jag är pank och var tvungen att jobba kunde inte jag följa med. Planen var istället att jag skulle ligga hemma i soffan och titta på Let's dance med en stor skål smörpopcorn bredvid mig. Jag skulle helt enkelt slappa järnet, så som bara vi elitslappare kan. Jag skulle eventuellt ha tagit tag i något av de många uppgifter jag har att göra, bara eventuellt.
Jag gick hem från jobbet för en halvtimme sen, efter att ha stått där helt slut i huvudet och gjort bort mig några gånger för mycket. Jag frös arslet av mig hela vägen, och det var så kallt så både jackan och vantarna blev stela. När jag kom till entrén var jag tvungen att ta av mig ena vanten för att ta fram nycklarna och öppna dörren. Då gick dörrjäveln inte att öppna! Fick stå där lätt en till två minuter, utan vante, och trilska med låset. Till slut gav den med sig, och jag kom in i våran illaluktande korridor. Så fort jag kom in till mig drog jag tag i godispåsen som stod på bänken. Jag kunde inte låta bli att notera att den började bli ganska tom. Sen satte jag mig i soffan och slog på TVn. Bara och endast för att märka att jag inte har en enda kanal ikväll. På det har jag mens och är allmänt jävla supertrött. Nu börjar jag få något i stil med halsbränna också. Det är inte kul att vara jag!
Så, här sitter jag utan kanaler och utan godis. Framtiden ser mörk ut. Min kväll suger, och hur glad jag än är för deras skull, så känns det inte bättre för att Åsa och Erika snart kommer sitta och dregla över Kinnaman med biopopcorn i knät. Det blir inte heller bättre av de där smsen om hur perfekt allting är på kryssningen.
Som tur är fick jag låna Åsas dator ikväll (PUSS!) så jag har iaf någonting att syssla med. Det kanske blir en sisådär fem inlägg ikväll! Trodde först att Åsas dator gjorde blogg.se konstigt, men efter att ha läst Jennifers blogg så insåg jag att det nog bara är att vänja sig med den nya designen. Fett ful är den, men om ett tag kommer vi ju ändå inte komma ihåg hur den gamla såg ut så. Bara att gilla läget.
Nu ska jag göra något åt mitt magont, och kolla ifall det blir nå bilfika i Sundsvall (och isf om jag fårplats i bilen), eller också så börjar jag bara på inlägg nummer 2.
Pissdag.
Okej, jag kom tillbaka. Jag har så vråltråkigt så jag bara vill lägga mig ner. Det skulle jag iofs vilja göra i vilket fall. Jag är extremt trött, och jag har ont i magen. Magontet beror antagligen på mina jeans... så för mitt eget, och endast mitt eget, välbehag sitter jag nu med öppen gylf. Haha, fan ta den jävel som funderar på att dra igång brandlarmet! Direkt efter skolan ska jag till jobbet, och därifrån kommer jag inte förrän halv 8. Då kommer jag vara så mör att jag kommer vilja hoppa över första programmet i Robinssonveckan. Fast i och med att jag har en sån extrem vilja så kommer jag ligga kvar i soffan med Erika. Jag kommer lida. Det lidandet är ändå ingenting mot det lidande jag kommer känna imorgonbitti, då tröttheten kommer vara värre än idag.
Som ni ser finns det inte mycket ljus i min tillvaro, men det finns två ljuspunkter:
1. Godiset kostar bara 29 kronor/kilot på Konsum i Ånge.
2. Elin och Martina kanske ringer mig ikväll och ger mig en massa skvaller, och kanske, bara kanske, har dom bestämt sig för att hälsa på mig någon helg då!
Nu slutar den här helvetes lektionen, så nu ska jag stänga brallorna och springa ner till maten. Kanske får jag med mig någon till konsum också, så jag kan rädda en liten del av min dag.
Som ni ser finns det inte mycket ljus i min tillvaro, men det finns två ljuspunkter:
1. Godiset kostar bara 29 kronor/kilot på Konsum i Ånge.
2. Elin och Martina kanske ringer mig ikväll och ger mig en massa skvaller, och kanske, bara kanske, har dom bestämt sig för att hälsa på mig någon helg då!
Nu slutar den här helvetes lektionen, så nu ska jag stänga brallorna och springa ner till maten. Kanske får jag med mig någon till konsum också, så jag kan rädda en liten del av min dag.
G(r)is.
GIS, geografiskt informationssystem. Det låter som något shit tekniknördar kan syssla med på sin fritid, inte som en kurs vi som går ett samhällsbaserat program ska läsa. Aptråkigt. Och apsvårt. Jag förstår allvarligt talat ingenting. Totalt värdelöst.
Inte förstår jag mer av att jag bloggar när han där framme pratar heller. Fast vad i helvete, han svarar ju ändå inte på mina frågor?
Nu händer det grejer, dags att kila! Tjing!
Inte förstår jag mer av att jag bloggar när han där framme pratar heller. Fast vad i helvete, han svarar ju ändå inte på mina frågor?
Nu händer det grejer, dags att kila! Tjing!
två saknade, en tills i februari och en för alltid.
Elin la en liten kommentar, en ":)", som betyder "jag glömde skicka ett sms och jag kom på det nu... så jag kommenterar istället!". Skruttan. Jag saknar henne! Glad blev jag iaf, för nu har jag en till blogg att läsa!
Som vanligt när jag läser bloggar, som människor som förlorat samma Natalie som jag skrivit, så fastnar jag vid inläggen om vår smula. Det är otroligt att andra människor kan känna samma saker som en själv. Det är lika otroligt att en enda människa, vår bästa, kunnat göra sånt intryck på så många människor. Hur kan en människa på futtiga 1,59 lämna en sån extremt stor saknad, tomhet och sorg? När man tänker på Natalie så känns det inte så konstigt, men rent allmänt. Kommer människor sakna mig på samma stora sätt den dagen då det är min tur?
Det fanns en bild på Elins blogg också. En jättefinbild. Hon satt i solen och hade den blåa klänningen, som hon fick av mig när hon fyllde arton, på sig. Hon hade en sån här liten svart jacka också, och där på vänster handled var det. Armbandet. Armbandet som vi delar. För att det alltid ska vara vi. Jag kommer snart att ha båda armbanden. Jag kommer hata det, men jag kommer ha dem ändå. Det är så man fungerar. Man håller hårt i saker, kläder och bilder, även om allt vi egentligen behöver finns inom oss. Jag har den blåa klänningen nu, och jag har inte vikt upp den eller använt den sen jag fick den, så att jag fortfarnde kan väckla upp den och lukta då och då. På utsidan luktar den Linnéa, men på insidan luktar den Natalie. Precis som jag antar jag. Jag är jag på utsidan, men inuti kommer jag för alltid att vara till hälften Natalie.
ونحن إلى الأبد
Som vanligt när jag läser bloggar, som människor som förlorat samma Natalie som jag skrivit, så fastnar jag vid inläggen om vår smula. Det är otroligt att andra människor kan känna samma saker som en själv. Det är lika otroligt att en enda människa, vår bästa, kunnat göra sånt intryck på så många människor. Hur kan en människa på futtiga 1,59 lämna en sån extremt stor saknad, tomhet och sorg? När man tänker på Natalie så känns det inte så konstigt, men rent allmänt. Kommer människor sakna mig på samma stora sätt den dagen då det är min tur?
Det fanns en bild på Elins blogg också. En jättefinbild. Hon satt i solen och hade den blåa klänningen, som hon fick av mig när hon fyllde arton, på sig. Hon hade en sån här liten svart jacka också, och där på vänster handled var det. Armbandet. Armbandet som vi delar. För att det alltid ska vara vi. Jag kommer snart att ha båda armbanden. Jag kommer hata det, men jag kommer ha dem ändå. Det är så man fungerar. Man håller hårt i saker, kläder och bilder, även om allt vi egentligen behöver finns inom oss. Jag har den blåa klänningen nu, och jag har inte vikt upp den eller använt den sen jag fick den, så att jag fortfarnde kan väckla upp den och lukta då och då. På utsidan luktar den Linnéa, men på insidan luktar den Natalie. Precis som jag antar jag. Jag är jag på utsidan, men inuti kommer jag för alltid att vara till hälften Natalie.
ونحن إلى الأبد
Annaannaanna.
Det vi alla med nytaget körkort fruktar på vintern är diket. Vi har pratat om det, tänkt på det och varit nära det. Vi har slagit vad om att vi kommer hamna där, säkert ett flertalet gånger. I vårt lilla gäng har nu Anna tagit dikesoskulden. Så kanske, bara kanske, klarar vi andra oss den här vintern! Haha, pullan. En katt skrämde henne av vägen, och jag antar att hon sett den där jävla katten ett ex antal gånger i sitt huvud det senaste dygnet.
Huvudsaken är att Anna klarade sig, sen är det ett plus att även bilen klarade sig. Sen hänger det ett gäng multiplikationstecken runt om, som skriker ut det underbara i det hela. Du gjorde min kväll stumpan! ;D
Resten av kvällen gjordes av fint folk. Stina har varit i stan över helgen och det firade vi. Natten blev trevlig den med, med nya sköna människor. Sen satt det fint med sängen runt 08.30. Typiskt nog hann pappa precis kliva upp och säga god morgon. Annars gillar jag att kunna svara "jag vet inte riktigt" på frågan om när jag kommit hem. Man vet ju givetvis alltid när man kommit hem, men det känns lite som att man bryter mot en regel eller så. Som när man var liten och skulle vara hemma klockan 8.
Nej, nu ska ni få några bilder och sen ska jag åka ut till Anna. Måste ju få alla detaljer från gårdagens äventyr!
Toabild!!!! Jossi, Hanna, Carro och jag.
Tokfransen och jag. Fräsch är man, alltid.
Pussarna. Fjortisarna. Tjejerna. You name it.
Jag är glad att jag trotsade mitt mående och gick ut igår. Det var trevligt. Synd bara att sista dansen gick till "fix you". Vissa låtar borde vara förbjudna på glada ställen.
Huvudsaken är att Anna klarade sig, sen är det ett plus att även bilen klarade sig. Sen hänger det ett gäng multiplikationstecken runt om, som skriker ut det underbara i det hela. Du gjorde min kväll stumpan! ;D
Resten av kvällen gjordes av fint folk. Stina har varit i stan över helgen och det firade vi. Natten blev trevlig den med, med nya sköna människor. Sen satt det fint med sängen runt 08.30. Typiskt nog hann pappa precis kliva upp och säga god morgon. Annars gillar jag att kunna svara "jag vet inte riktigt" på frågan om när jag kommit hem. Man vet ju givetvis alltid när man kommit hem, men det känns lite som att man bryter mot en regel eller så. Som när man var liten och skulle vara hemma klockan 8.
Nej, nu ska ni få några bilder och sen ska jag åka ut till Anna. Måste ju få alla detaljer från gårdagens äventyr!
Toabild!!!! Jossi, Hanna, Carro och jag.
Tokfransen och jag. Fräsch är man, alltid.
Pussarna. Fjortisarna. Tjejerna. You name it.
Jag är glad att jag trotsade mitt mående och gick ut igår. Det var trevligt. Synd bara att sista dansen gick till "fix you". Vissa låtar borde vara förbjudna på glada ställen.
sönderstressad och förslappad?
Jag har fått sova mina 12 timmar i natt, ändå är jag så otroligt supermegatrött så det inte är sant. Jag orkar knappt sitta upp. Det känns väldigt lockande att ta de tio stegen in till mitt rum, tumla ner i sängen och sen sova tills jag vaknar. Samtidigt vet jag att för varje minut jag sover försvinner en från min helg. Vilket inte känns bra, då helgen är det bästa som finns för en som går i skolan.
Nu satte sig stressen på mig också. Varför varför varfööööör skulle jag skriva "skola"? Inte nog med att jag har en träslöjdsrapport som ska in, en enelskauppsats och tre veckor på mig att skriva en bok, nej, bredvid sängen ligger en katalog med högskoleprogram också. Det, mina vänner, är stress i en tidning.
Allting verkar göra sig svårare för mig just nu. Skulle söka visum till USA, vilket jag skulle ha gjort för någon vecka sen, och då visade det sig att mitt pass hinner gå ut. Att ordna nytt pass kostar pengar, pengar som jag inte har. Pengar som jag borde tjäna in på mitt jobb, men i och med att jobbet inte får behålla mig över sommaren måste de lära upp en ny tjej, som därför tar mina timmar nu. På det lägger sig allt annat strul, som tydligen kan uppkomma i alla möjliga situationer.
Nu ska jag ta en powernap eller en kopp kaffe och sätta mig med min bok... Vill ni lägga bud eller?
Nu satte sig stressen på mig också. Varför varför varfööööör skulle jag skriva "skola"? Inte nog med att jag har en träslöjdsrapport som ska in, en enelskauppsats och tre veckor på mig att skriva en bok, nej, bredvid sängen ligger en katalog med högskoleprogram också. Det, mina vänner, är stress i en tidning.
Allting verkar göra sig svårare för mig just nu. Skulle söka visum till USA, vilket jag skulle ha gjort för någon vecka sen, och då visade det sig att mitt pass hinner gå ut. Att ordna nytt pass kostar pengar, pengar som jag inte har. Pengar som jag borde tjäna in på mitt jobb, men i och med att jobbet inte får behålla mig över sommaren måste de lära upp en ny tjej, som därför tar mina timmar nu. På det lägger sig allt annat strul, som tydligen kan uppkomma i alla möjliga situationer.
Nu ska jag ta en powernap eller en kopp kaffe och sätta mig med min bok... Vill ni lägga bud eller?
just dance for me.
Igår invigde vi isen i Torpshammar med lite vingel och hockey/bandy. Jag blev kvar två timmar iaf, grymt kul! Sen är man ju inte direkt världsmästare på att glida snyggt, men allvarligt talat, vem bryr sig? Jag höll mig på benen hela tiden, höll jag på att skriva, men sen kom jag på att David faktiskt la ner mig en gång. Jag ska slipa lite på mina trix så ska jag bidra med något nästa gång vi spelar. Har slängt in handduken, eller snarare matchstället, på innebandyn, så nu har jag ändå lite tid över för att glida runt och spänna stjärten. Det är faktiskt den som märker av ändringen mest. Synd att inte armarna känns lika bra... De är väl skyddade från ansträngning innanför det där dallrande höljet som gör att jag inte kan visa mig i linnen längre. Bort ska det. Innan den 20e februari, för då jag tänker köpa balklänning. Och nej, den ska inte vara långärmad, jag vill bara kunna se mig i spegeln utan att reagera starkt på vad jag ser.
För övrigt har jag väl inte så mycket att berätta. Har haft några deppdagar, men jag har blivit struken på håret, så jag reser mig igen. Annars har det blivit en dag på jobbet, en del tacochips med ostsmak för mycket och lite för lite plugg gjort. En ganska normal vecka alltså. Fast idag gick jag med stavar för första gången. Det var precis som att gå, fast med stavar. Inget mirakel så att säga.
Nu ska jag lyssna på I'm on a boat och på family affair en varsin gång innan jag går och lägger mig. De skönaste låtarna för tillfället (förutom klassikerna), som jag skulle bli riktigt glad ifall någon laddade ner och skickade till mig. Youtube i all ära, men det fungerar inte så bra när man är i torpshammar utan Internet... Utan Mix också för den delen. Go MTV! Ifall kanalerna fungerar... Aja, nu är det dags. Såna här dagar när man är helt tom på insidan och tänker på vad man inte längre har så vill man bara sova. Man vill inte vara medveten, för medvetenhet gör ont. Ingen vill vara medveneten om det faktum att ens bästa vän är död. Nej, jag väljer att sova. NU.
Fast one.
Blogga på fem minuter? Ohojaja. Snabbspolning typ. Inget nytt har hänt sen senast. Jag har alla tänder kvar och mina ögon är inte blåare än vanligt. Visst, jag har haft några deppdagar, så man skulle nog inte märka någon skillnad på ifall en näve träffat mitt ena öga eller om det bara var den, nuförtiden, vanliga ringen.
Ikväll ska jag jobba, och kanske åka skridskor. Imorgon åker jag antagligen hem. Hem till staden bakom flötet. Tills dess ska jag överleva en historilektion och njuta av pannkakorna vi ska få idag. Underbara Torpsmat, vi brukar faktiskt få grädde till! :D
Nu är tiden slut, lite mer än slut faktiskt, så jag måste gå. Skriver väl i helgen antar jag, så frukta ej! ;)
Ikväll ska jag jobba, och kanske åka skridskor. Imorgon åker jag antagligen hem. Hem till staden bakom flötet. Tills dess ska jag överleva en historilektion och njuta av pannkakorna vi ska få idag. Underbara Torpsmat, vi brukar faktiskt få grädde till! :D
Nu är tiden slut, lite mer än slut faktiskt, så jag måste gå. Skriver väl i helgen antar jag, så frukta ej! ;)
ooooooops.
När man ligger först får de andra tillgång till arslet ens. Aj.
Jag skrev en gång, för längesen, att det är helt sjukt att ett misstag kan visa hur stort ett annat varit. Jag tror jag kan skriva det nu med. Är det något jag hatar hos killar, så är det när de inte törs stå för vad de gjort och sagt. Jag hatar när de fegar ur och kommer med halvdanna ursäkter och bortförklaringar. En berättelse endast en flickvän kan tro på. Mitt heta tips till allmänheten, och alla flickvänner där ute, är att inte tro på hela berättelsen när det finns en anledning till en berättelse. Kanske är det gulligt att han gör allt för att behålla en, kanske är det fegt att ljuga. Man kanske ska inse grejen och kasta skit på den som förtjänar det, eller också så tror man på det som gör minst ont och inbillar sig att man är lycklig.
Nu ska jag lyfta mitt lite tyngre arsel och gå och äta spaghetti och köttfärssås. Gott ska det bli!
Natalie, min bästa.
Igår var det fyra månader sedan du blev tagen ifrån oss, hjärtat. Jag saknar dig, mer än jag trodde var möjligt. Varje dag tvingas jag inse att du fortfarande är borta, och varje gång gör det lika ont i mig. Du är fortfarande mitt allt, min givna, och det är inte kul att leva utan dig. Jag kommer fortsätta andas, på samma sätt som jag hade tvingat dig att andas om det varit jag den där kvällen. Föralltid är vårt, och därför vet jag att du väntar på mig.
Not a day goes by,
that I don't think of you.
After all this time
you're still with me, it's true.
Tack för att jag fick lyssna på Westlife idag, pullan!
Not a day goes by,
that I don't think of you.
After all this time
you're still with me, it's true.
Tack för att jag fick lyssna på Westlife idag, pullan!
dramatik.
Jag antar att ni vill att jag ska skriva något spännande, eller berätta någonting kul, men allvarligt talat så har jag inget på lager. Jag bor i Torpshammar, och det mest dramatiska som händer här är typ att grannen får slut på skithuspapper. Eller att någon halkar. Visserligen går det en massa skvaller runt runt också, vilken kan vara rätt kul, men oftast är skvallret som skvaller ofta är - int(r)e sant.
Fast jag kan väl dela med mig av en händelse som skakade både mig och Maria i fredags. Jag skar mig på hälsenan när jag rakade benen! Alla benrakande tjejer vet att det kan blöda rätt rejält när man skär sig på benet, men att det brukar ge med sig ganska snabbt. Det gjorde det inte. Från mitt jack rann det blod, genom alla plåster, genom allt papper och ut på mitt badrumsgolv. Det slutade med att Maria fick kuta in till min underbara granne och hämta ett tryckförband. För att kunna sätta på det satte jag mig ner, vilket faktiskt lugnade ner flödet (såklart?!). Där satt jag, naken i min morgonrock, med en papperstuss på hälsenan. I samma veva duschade vi bort blodet från golvet och Maria började förbereda tryckförbandet. Då kommer min granne in. Typiskt. Kunde han inte ha dykt in när det fortfarande pulserade från min häl? Han flinade över min meshet och nakenhet och gick därifrån, precis innan jag reste mig upp och helvetet åter tog fart. Det blev ett tryckförband iaf.
Till slut visade det sig att inte ens ett tryckförband kirrade biffen, så grannen fick återigen komma in och den här gången fick han sätta plåster på mig, i och med att han och hans läkarplaner hade han något emot Marias plåstersättning... Det slutade med ett ömmande sår (som fortfarande gör ont) och en tappad värdighet för min del. Min granne kommer se mig som en mes i all evighet, då han aldrig såg de blodmängder jag och Maria såg. Fast allvarligt talat, vill inte alla killar se oss tjejer som mesar, så de själva kan få vara hjältar ibland?
Nu sitter jag på skolan och har planer på att plugga... sen ska jag gymma med Åsa, om jag inte kan få henne att banga ur! ;) Ikväll tänker jag se filmen på fyran, Johan Falk, för den som gick förra helgen var sjukt bra. Det gäller bara att jag kan ragga upp någon vars fyra fungerar. Vi får väl se hur det blir med den saken. Nu väntar blombordets och svarvningens historia.
Fast jag kan väl dela med mig av en händelse som skakade både mig och Maria i fredags. Jag skar mig på hälsenan när jag rakade benen! Alla benrakande tjejer vet att det kan blöda rätt rejält när man skär sig på benet, men att det brukar ge med sig ganska snabbt. Det gjorde det inte. Från mitt jack rann det blod, genom alla plåster, genom allt papper och ut på mitt badrumsgolv. Det slutade med att Maria fick kuta in till min underbara granne och hämta ett tryckförband. För att kunna sätta på det satte jag mig ner, vilket faktiskt lugnade ner flödet (såklart?!). Där satt jag, naken i min morgonrock, med en papperstuss på hälsenan. I samma veva duschade vi bort blodet från golvet och Maria började förbereda tryckförbandet. Då kommer min granne in. Typiskt. Kunde han inte ha dykt in när det fortfarande pulserade från min häl? Han flinade över min meshet och nakenhet och gick därifrån, precis innan jag reste mig upp och helvetet åter tog fart. Det blev ett tryckförband iaf.
Till slut visade det sig att inte ens ett tryckförband kirrade biffen, så grannen fick återigen komma in och den här gången fick han sätta plåster på mig, i och med att han och hans läkarplaner hade han något emot Marias plåstersättning... Det slutade med ett ömmande sår (som fortfarande gör ont) och en tappad värdighet för min del. Min granne kommer se mig som en mes i all evighet, då han aldrig såg de blodmängder jag och Maria såg. Fast allvarligt talat, vill inte alla killar se oss tjejer som mesar, så de själva kan få vara hjältar ibland?
Nu sitter jag på skolan och har planer på att plugga... sen ska jag gymma med Åsa, om jag inte kan få henne att banga ur! ;) Ikväll tänker jag se filmen på fyran, Johan Falk, för den som gick förra helgen var sjukt bra. Det gäller bara att jag kan ragga upp någon vars fyra fungerar. Vi får väl se hur det blir med den saken. Nu väntar blombordets och svarvningens historia.
What a night!
Jag gick in i mig själv, åt makaroner och snörade på mig springdojorna. Och fan vad jag sprang! Man skulle ha haft en tvåa på ryggen, så att den där bakom visste vilken plats som väntade. Mycket riktigt vann jag, och jag vann stort.
Nu väntar konsum och soffan. Blir SATC med Maria hela dagen, så får vi väl se vilka andra puddingar som kan stå på benen idag!;)
Har dock ett problem... TVn FUNKAR INTE!!!!!! Jag vet inte om antennen har frusit, eller om det är något fel i hela torpshammar, men jag har inga kanaler... Jag får kanske titta på Robinson från Marias *piiiiiiiiiip* säng! ;)
Nu väntar konsum och soffan. Blir SATC med Maria hela dagen, så får vi väl se vilka andra puddingar som kan stå på benen idag!;)
Har dock ett problem... TVn FUNKAR INTE!!!!!! Jag vet inte om antennen har frusit, eller om det är något fel i hela torpshammar, men jag har inga kanaler... Jag får kanske titta på Robinson från Marias *piiiiiiiiiip* säng! ;)
Run bitch, run!
Det är något speciellt med att bli omsprungen. Jag menar givetvis i tävlan om att bli lycklig, där ens konkurrent är ens ex. Sex and the city har satt ord på det, i stort sett alla andra tjejfilmer och serier med. Ändå sitter man här och känner att man saknar ord. Varför? Jo, därför att mina framgångar inte lyser upp på facebook. Mina framgångar kan jag inte skryta om, vilket är synd. Fast, nog fan lever jag. Inte på facebook, men i verkligheten.
Ikväll blir det, ja.. nej, vi skiter i det. Imorgonkväll blir det iaf Robinson. det ska bli fetingnice! ;) Mina brudar pch jag, de vet inte om det än, men så blir det. Robinson hos mig.
Spräckte min lön idag. Fan. Jag som skulle spara den till shoppinghelgen i februari... Aja, nu blir det tacos i helgen, sen går jag stenhårt tillbaka till min falukorv.
Nu ska jag hem och plugga... kvällen blir ännu värre om inte religionsarbetet blir klart snart.
Ikväll blir det, ja.. nej, vi skiter i det. Imorgonkväll blir det iaf Robinson. det ska bli fetingnice! ;) Mina brudar pch jag, de vet inte om det än, men så blir det. Robinson hos mig.
Spräckte min lön idag. Fan. Jag som skulle spara den till shoppinghelgen i februari... Aja, nu blir det tacos i helgen, sen går jag stenhårt tillbaka till min falukorv.
Nu ska jag hem och plugga... kvällen blir ännu värre om inte religionsarbetet blir klart snart.
smiling once again.
Just det! När jag ändå sitter här. Emil har kanske de där bilderna från sjön kvar, på mig och Natalie alltså. Så det finns hopp. Det finns en mening med allt, så kanske var det här piken om att jag ska börja med säkerhetskopior... Okej, jag kom inte på vad det hette, men ni fattar ju ändå!;D
"jaha, har du tandställning?"
Jag har tänkt på en sak; onödiga saker man säger. Lena men långa håret kommer in med en saftig page, "oj, har du klippt dig?". Man åker bil med någon som ska vända, efter att föraren missar en avtagsväg säger man "där hade du ju kunnat vända...". No shit? Har man körkort så vet man nog att man hade kunnat vända där om man sett det i tid.
Ännu "smidigare" är man när man knallar fram till tjejen i en orange väst med texten "ICA" på, och säger lite försiktigt "jobbar du här?". Jag hörde ett radioprogram (vuxenpoäng?) en gång som tog upp det här med onödiga fraser, och vilka fraser folk blir less på. "Jobbar du här?" är en typisk sådan. Den jag minns starkast är ändå den som en barnmorska ringde in. Efter förlossningen när det är dags att sy ihop den stackars kraken till mamma, säger karln väldigt ofta "ta ett stygn extra du!". Vaddå jämnlikhet? Vi ska minsann gå med bullen i ugnen nio månader, föda fram fanskapet och sen ska vi vara hemma och mata ungen ett år också. Killarna, eller männen som de borde vara, däremot, de bara har det bra dem. "ska vi mysa lite ikväll, gumman?", sen har de en fyllechaffis i nio månader, eller för fasen, i typ i ett år och nio månader, också. Snacka om perfekt tillvaro. Dessutom ser man inte på en killes kropp att jaha, den där har barn! Det jag vill ha fram är väl att... ja, jag vill vara man.
Nu är det snart dags för mig att dra den vanliga "jaha, börjar vi nu?", när alla börjar dra sig mot historian. Innan det ska jag ta en kik på religionsarbetet, kanske bara för att konstatera att jag kan göra det ikväll.
Plugg....
Jag sitter jag inpluggad på Åsas internet och försöker plugga. Om det går bra? -njaa... jag bloggar. Det går liksom bara inte. Meningen är att jag ska skriva om dödsstraff utifrån plikt-, konsekvens- och sinneslagsetiken. Ja, ni hör ju. Utilitarism, sträng- och modifierad pliktetik och jag vill bara lägga mig ner! På detta har jag alla andra enorma arbeten jag borde ha gjort, eller iaf börjat på. Det är kul att gå i skolan!
Igår tänjde jag gränser och gjorde saker som inte enligt någon etisk modell är okej. Heh, men jag lever livet iaf! I'm sorry I'm bad.
Nu ska jag ta tag i det här. Det ska ta mig fan vara klart ikväll. Om jag så får vara vaken till halv 5. Nej okej, nu ljög jag så det skrek om det.
Igår tänjde jag gränser och gjorde saker som inte enligt någon etisk modell är okej. Heh, men jag lever livet iaf! I'm sorry I'm bad.
Nu ska jag ta tag i det här. Det ska ta mig fan vara klart ikväll. Om jag så får vara vaken till halv 5. Nej okej, nu ljög jag så det skrek om det.
Första skoldagen på fyra veckor.
Första dagen i skolan nu. Great! Nja... Det visade sig att hela engelska läroboken skulle ha varit utläst och ihågkommen idag. Diskussioner om texterna. Ooooops.
Nej, skolan är skit. Och det här är tydligen den tid som är bäst i ens liv? Antar att det bara går utför härifrån då.
Positivt är att det är grymt god mat idag, kycklinggryta och ris. Vilket är behövligt då jag hoppade över frukosten imorse. Eller ja, jag drack ett glas saft iaf, och en tillbringare brusalvedon. Ja, den var ju inte full, men om man tänker på effekten så skulle den kanske ha varit det. Mensvärk upp till öronen. Det känns inte bra.
Nu ska jag läsa lite i engelskaboken, sådär lagom mycket så att jag kan låtsas att jag kan. Varför kämpa när man kan glida? (:
Nej, skolan är skit. Och det här är tydligen den tid som är bäst i ens liv? Antar att det bara går utför härifrån då.
Positivt är att det är grymt god mat idag, kycklinggryta och ris. Vilket är behövligt då jag hoppade över frukosten imorse. Eller ja, jag drack ett glas saft iaf, och en tillbringare brusalvedon. Ja, den var ju inte full, men om man tänker på effekten så skulle den kanske ha varit det. Mensvärk upp till öronen. Det känns inte bra.
Nu ska jag läsa lite i engelskaboken, sådär lagom mycket så att jag kan låtsas att jag kan. Varför kämpa när man kan glida? (:
back to the dark.
Här sitter jag med mensvärk och opackad väska. Osminkat fejs och oombytta kläder också för den delen. Har inte bestämt när jag ska åka till Torps än, men det blir väl så pass tidigt att jag borde vara stressad antar jag. Har dock ingen ork med det.
Det ska bli skitkul att träffa tjejerna iaf. Myskväll ikväll och storhandling imorgon. Ska köpa ny foundation då också. Fan, jag hatar det. Man får aldrig rätt färg och satsar man på en ny sort är den dålig. Tänk om det alltid kund vara sommar så behövde man inte ha någon foundation i nyansen "likblek". Det skulle vara något det. Något annat som skulle vara något var ifall jag kunde köpa skiten för pengar jag hade. Men icke. Den 20 mars måste jag ha massa pengar, men jag sitter i en situation där det är ganska omöjligt att spara. Lönen som rullar in den femtonde hade jag tänkt lämna orörd, men det verkar inte vara en möjlighet. Den slutar väl upphandlad av falukorv och makaroner eller så. Äh, det löser sig. På något vis.
I min deppiga närvaro har ett litet ljus tänts. Olivia har lagt ut två bilder på mig och Natalie på facebook! :) Det finns kanske hopp trots allt.
Nu ska jag gå och försöka få bort de svart-blåa ringarna under ögonen, sen blir det packning. Också ska jag till stan en sväng innan det bär av mot Torpshammar.
Det ska bli skitkul att träffa tjejerna iaf. Myskväll ikväll och storhandling imorgon. Ska köpa ny foundation då också. Fan, jag hatar det. Man får aldrig rätt färg och satsar man på en ny sort är den dålig. Tänk om det alltid kund vara sommar så behövde man inte ha någon foundation i nyansen "likblek". Det skulle vara något det. Något annat som skulle vara något var ifall jag kunde köpa skiten för pengar jag hade. Men icke. Den 20 mars måste jag ha massa pengar, men jag sitter i en situation där det är ganska omöjligt att spara. Lönen som rullar in den femtonde hade jag tänkt lämna orörd, men det verkar inte vara en möjlighet. Den slutar väl upphandlad av falukorv och makaroner eller så. Äh, det löser sig. På något vis.
I min deppiga närvaro har ett litet ljus tänts. Olivia har lagt ut två bilder på mig och Natalie på facebook! :) Det finns kanske hopp trots allt.
Nu ska jag gå och försöka få bort de svart-blåa ringarna under ögonen, sen blir det packning. Också ska jag till stan en sväng innan det bär av mot Torpshammar.
Det finns inget jag inte skulle göra.
Bilderna jag bara skulle gå in på mammas dator och hämta fanns inte. Helt borta. Det utlöste den dåliga period jag antagligen befinner mig i nu. Tårarna rinner utan hejd, huvudet sprängs om och om igen tankarna slutar inte snurra. Jag orkar inte. Jag vet inte hur länge jag har grinat idag, betydligt mycket mer åtta minuter, som sägs vara maxlängden för rinnande tårar. In my ass. Det är uträknat att man gör av med 61.5 liter tårar på ett liv, där räknas det man blinkar bort in. Har en känsla av att jag kommer sluta över medel.
Saknaden är total. Ingenting annat får plats i mig. Hur jag ska ta mig igenom det här vet jag inte. Natalie var allt för mig.
Finns det ljus i varje mörker?
Saknaden är total. Ingenting annat får plats i mig. Hur jag ska ta mig igenom det här vet jag inte. Natalie var allt för mig.
Finns det ljus i varje mörker?
med så många bilder i huvudet är det svårt att förstå att det finns så få att titta på.
Okej, det hade suttit jävligt fint med en kommentar på inlägget om bilder på mig och Natalie. Ett enda "Jag råkar ha en bild som ni båda är med på". Men icke. Det svider i hela kroppen. Jag ångrar många saker, och en sak är att jag inte varit en linslus. Nu när man inte längre bryr sig om hur man såg ut den där dagen -04 så ångrar man att man höll upp handen och skyddade sitt fula tryne, eller vände sig bort fastän att man fick skämmas över sitt fula bakhuvud. Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag ställt upp varenda gång någon kommit med kameran. Fan vilken skillnad det skulle göra nu.
Helgen tänker jag inte nämna något mer. Jag lämnar den bakom mig, och springer jävligt fort. Idag var jag, mamma och lillebror och gymmade, vilket kommer kännas imorgon. Imorgon åker jag tillbaka till Torps också. Hur är det möjligt att lovet redan är slut? Idag ska jag dock gå en sväng med Anna och Hanna, om hon är kvar, och ikväll blir det Johan Falk, så jag pressar det sista ur ledigheten. Just nu tänker jag dock bara ägna mig åt att duscha. Länge. Så länge så att brorsan får känna på hur det är att duscha bort shampoot i kallvatten. Hehehe. Payback.
Helgen tänker jag inte nämna något mer. Jag lämnar den bakom mig, och springer jävligt fort. Idag var jag, mamma och lillebror och gymmade, vilket kommer kännas imorgon. Imorgon åker jag tillbaka till Torps också. Hur är det möjligt att lovet redan är slut? Idag ska jag dock gå en sväng med Anna och Hanna, om hon är kvar, och ikväll blir det Johan Falk, så jag pressar det sista ur ledigheten. Just nu tänker jag dock bara ägna mig åt att duscha. Länge. Så länge så att brorsan får känna på hur det är att duscha bort shampoot i kallvatten. Hehehe. Payback.
I'm on a boat.
Take a good hard look at the motherfuckin boat. Jag är fast. Låtjäveln hör till eliten.
Jag och Johanna diskuterade den där sjöjungfrun igår. Jag sa att det var "I bought a mermaid",
hon sa "I brought a mermaid". Nu har jag kollat upp det där, och vi var ute och cyklade på en enhjuling
skulle jag vilja säga. "I fucked a mermaid" är det. Så nu vet ni det, ifall det är någon annan som undrar.
Min blogg fungerar inte, texten fortsätter tills jag byter rad... så för allas trevnad ska jag gå härifrån nu.
Jag har i alla fall fått ur mig det som var viktigt för dagen! ;)
Vad är en utekväll i Härnösand, om inte ...?
Här sitter jag. Med en äcklig jävla billyspizza och ett glas oboy. Jag använde inte så starka ord sist, antar att hoppet fanns kvar, men nu kan jag bekräfta att den här kvällen nog var den sämsta någonsin. Jag kan inte minnas en enda utekväll som varit sämre.
Stämningen var inte på topp ens i början, vilket ledde till att man började tänka. När en singeltjej med kroppskomplex som nyligen förlorat sin bästa vän börjar tänka så är inte det något positivt. Slutade med att ögonen blev tomma, sådär som de blir när man tänker på att halva en själv är borta. Grinade en skvätt, sen var det dags att gå ner till krogen. Lämnade av Anna utanför, efter en låååååång väntan i det kaaaaaalla klimatet. Sen traskade jag in och slog mig ner. Där blev jag ganska snabbt femte hjulet. Bokstavligt talat, då jag satt på bordets kortsida med två av mina uppraggade brudar (och deras ragg) på varsin långsida.
På något vis verkade hela stället sakna drag. Kanske berodde det på den skamliga folkmängden. Eller på typen av folk. Vart är alla snygga människor undrar jag? För inte fan var de ute ikväll eller. Jag stötte på en okej typ, men han verkade, av allt att döma, inte vara ute efter att vara den som för... om vi säger så. Vilket är helt okej, så länge man inte är den enda dansvänlige människan på golvet.
Tacka fan för mina brudar. Utan dem hade jag nog satt mig på första bästa tåg, eller buss, och låtit någon skicka alla mina saker till det ställe tåget, eller bussen, nu tagit mig till. Istället sitter jag här med en kall, halv billyspizza, som inte har blivit ett dugg godare. Vilket kan verka positivt om man tänker sig att första bästa tåg, eller buss, skulle ha gått till lappland... Eller varför inte Torpshammar?
Nu ska jag gå och lägga mig. Eller kanske snubbla nerför trappen, bryta handleden, tappa trosorna och vakna i en hundbajs? Det är ungefär ett sånt slut jag förväntar mig av en kväll som denna. Piss.
Stämningen var inte på topp ens i början, vilket ledde till att man började tänka. När en singeltjej med kroppskomplex som nyligen förlorat sin bästa vän börjar tänka så är inte det något positivt. Slutade med att ögonen blev tomma, sådär som de blir när man tänker på att halva en själv är borta. Grinade en skvätt, sen var det dags att gå ner till krogen. Lämnade av Anna utanför, efter en låååååång väntan i det kaaaaaalla klimatet. Sen traskade jag in och slog mig ner. Där blev jag ganska snabbt femte hjulet. Bokstavligt talat, då jag satt på bordets kortsida med två av mina uppraggade brudar (och deras ragg) på varsin långsida.
På något vis verkade hela stället sakna drag. Kanske berodde det på den skamliga folkmängden. Eller på typen av folk. Vart är alla snygga människor undrar jag? För inte fan var de ute ikväll eller. Jag stötte på en okej typ, men han verkade, av allt att döma, inte vara ute efter att vara den som för... om vi säger så. Vilket är helt okej, så länge man inte är den enda dansvänlige människan på golvet.
Tacka fan för mina brudar. Utan dem hade jag nog satt mig på första bästa tåg, eller buss, och låtit någon skicka alla mina saker till det ställe tåget, eller bussen, nu tagit mig till. Istället sitter jag här med en kall, halv billyspizza, som inte har blivit ett dugg godare. Vilket kan verka positivt om man tänker sig att första bästa tåg, eller buss, skulle ha gått till lappland... Eller varför inte Torpshammar?
Nu ska jag gå och lägga mig. Eller kanske snubbla nerför trappen, bryta handleden, tappa trosorna och vakna i en hundbajs? Det är ungefär ett sånt slut jag förväntar mig av en kväll som denna. Piss.
Partad.
"tyvärr vet du inte vad ordet förslappad innebär! :D är det nån som inte är förslappad så är det ju du. ^^"
-Frågan är om jag ska det där som en komplimang...
Nu sitter jag i en lägenhet och ja, stämningen är på den nivån att jag kan sitta vid datorn... Maten var god, men den förslappade oss allihop. Nu skulle vi behöva ett hockeylag eller sommar för att komma igång tror jag. Eller också så räcker det med att hinka det man hinkar bäst på fredagskvällarna. Kör just nu på vodka, original, coca cola och mixa, melon. Skitgott. Jag är inget fan av colagroggen, men det här är fan kanon! Två olika "fan" där, men det fattade ni förhoppningsvis.
Slogs av sommarabstinens innan jag åkte hit. Hämtade far i garaget och där står den, min gula, manuella pärla; bubblan. Längtar som galen tills jag får mitt första motorstopp. Har inte haft möjligheten att få motorstopp på fyra månader. FYRA MÅNADER!
Tänk er, shorts och linne, med bikinin under. Solglasögon och vinden i håret. Brummet från min -64a. Jag bara dör när jag tänker på det. På väg mot kajen för att äta glass, eller mot smitingen för att bränna hud. Givetvis kommer jag vara i en sanslös form då. Jag längtar precis lika mycket som förra året vid den här tiden, om inte mer.
Nu ska jag fylla på glaset och ta tag i den här festen.
Längtar som en tok.
-Frågan är om jag ska det där som en komplimang...
Nu sitter jag i en lägenhet och ja, stämningen är på den nivån att jag kan sitta vid datorn... Maten var god, men den förslappade oss allihop. Nu skulle vi behöva ett hockeylag eller sommar för att komma igång tror jag. Eller också så räcker det med att hinka det man hinkar bäst på fredagskvällarna. Kör just nu på vodka, original, coca cola och mixa, melon. Skitgott. Jag är inget fan av colagroggen, men det här är fan kanon! Två olika "fan" där, men det fattade ni förhoppningsvis.
Slogs av sommarabstinens innan jag åkte hit. Hämtade far i garaget och där står den, min gula, manuella pärla; bubblan. Längtar som galen tills jag får mitt första motorstopp. Har inte haft möjligheten att få motorstopp på fyra månader. FYRA MÅNADER!
Tänk er, shorts och linne, med bikinin under. Solglasögon och vinden i håret. Brummet från min -64a. Jag bara dör när jag tänker på det. På väg mot kajen för att äta glass, eller mot smitingen för att bränna hud. Givetvis kommer jag vara i en sanslös form då. Jag längtar precis lika mycket som förra året vid den här tiden, om inte mer.
Nu ska jag fylla på glaset och ta tag i den här festen.
Längtar som en tok.
Är man förslappad så är man.
Jaha, NU skulle jag ha varit klar... Vi ska ju handla, och i och med att mina brudar har börjat skolan redan följer vi inte riktigt samma schema... jag som inte har duschat på typ två dagar. Fräääääsch tjej! I och med utgången ikväll vill jag inte ta en snabbdusch då ben ska rakas och så vidare, så det lutar starkt emot en mössa, och solglasögon typ. Aja, lär väl lyfta mitt feta arsel nu.
Tar bilder ikväll, när jag är ren, så ska ni få se våran underbara, nyttiga, tacos! :D
Tar bilder ikväll, när jag är ren, så ska ni få se våran underbara, nyttiga, tacos! :D
dream on.
Jag blev kvar. Kom på att jag ska berätta om min natt, och be er om hjälp.
Jag drömde som bara den i natt. Det började med att jag funderade på bilder på mig och Natalie. Jag har brist på dem, men jag kom på att det finns en från den där perfekta dagen i Karlholm, sommaren -05 (eller var det -06?). Med ett leende på läpparna över insikten om att det finns flera somnade jag. När jag sen började drömma så drömde jag om att jag slog den människa som gör att jag inte vill åka tillbaka till Torps på måndag, hårt. "jag ska göra mos av dig!" sa jag, lite barnsligt, jag vet. Det slutade med att vi tog varandra i hand och ströck ett streck, det händer inte, men så avslutades den första drömmen.
Nu kommer vi till det som är viktigt. Jag var med Natalie. Vi beställde mat, hamburgetallrik skulle hon ha. Jag viskade till henne att jag skulle äta den för henne, så att hon fick den genom mig. För även när jag drömmer är hon död. Sen kom det fram en bild. En bild med mig längst till vänster, sen Natalie, någon brud och Olivia längst ut. Hon var rätt mörk i håret då, hade sin silverrandiga omlott t-shirt och jeans tror jag. Uppsatt hår också. Vi hade det bra i natt. Jag älskar att krama henne lite då och då, vaken eller inte.
När jag vaknade slog det mig att någon måste ha bilder på oss. Vi har varit ute på rätt mycket, där vi borde ha hamnat på samma bild. Här kommer ni in i bilden, bokstavligt talat. Jag håller på och ska skriva en bok om min och Natalies tid, och jag behöver bilder. Jag ska göra en Natalievägg i lägenheten, och även där behöver jag bilder. För mig skulle det vara guld värt att få en bild på oss två tillsammans, så om någon har en sån skulle jag vara oerhört tacksam över att få den.
En till bild på oss är faktiskt värt mer än en bil. Det är inte förrän nu, när det är försent, jag inser hur viktiga bilder är. Jag tänker aldrig mer skämmas över att lägga upp egobilder, för en dag kan de vara det bästa som finns för någon. På samma sätt som Natalies blogg är massor nu. Varje bild är minnen, och dokumenterade minnen är det bästa vi har.
Jag drömde som bara den i natt. Det började med att jag funderade på bilder på mig och Natalie. Jag har brist på dem, men jag kom på att det finns en från den där perfekta dagen i Karlholm, sommaren -05 (eller var det -06?). Med ett leende på läpparna över insikten om att det finns flera somnade jag. När jag sen började drömma så drömde jag om att jag slog den människa som gör att jag inte vill åka tillbaka till Torps på måndag, hårt. "jag ska göra mos av dig!" sa jag, lite barnsligt, jag vet. Det slutade med att vi tog varandra i hand och ströck ett streck, det händer inte, men så avslutades den första drömmen.
Nu kommer vi till det som är viktigt. Jag var med Natalie. Vi beställde mat, hamburgetallrik skulle hon ha. Jag viskade till henne att jag skulle äta den för henne, så att hon fick den genom mig. För även när jag drömmer är hon död. Sen kom det fram en bild. En bild med mig längst till vänster, sen Natalie, någon brud och Olivia längst ut. Hon var rätt mörk i håret då, hade sin silverrandiga omlott t-shirt och jeans tror jag. Uppsatt hår också. Vi hade det bra i natt. Jag älskar att krama henne lite då och då, vaken eller inte.
När jag vaknade slog det mig att någon måste ha bilder på oss. Vi har varit ute på rätt mycket, där vi borde ha hamnat på samma bild. Här kommer ni in i bilden, bokstavligt talat. Jag håller på och ska skriva en bok om min och Natalies tid, och jag behöver bilder. Jag ska göra en Natalievägg i lägenheten, och även där behöver jag bilder. För mig skulle det vara guld värt att få en bild på oss två tillsammans, så om någon har en sån skulle jag vara oerhört tacksam över att få den.
En till bild på oss är faktiskt värt mer än en bil. Det är inte förrän nu, när det är försent, jag inser hur viktiga bilder är. Jag tänker aldrig mer skämmas över att lägga upp egobilder, för en dag kan de vara det bästa som finns för någon. På samma sätt som Natalies blogg är massor nu. Varje bild är minnen, och dokumenterade minnen är det bästa vi har.
satsar'n.
Jag var nyvaken när jag satte mig här, men det är jag inte nu längre. Tiden går snabbt, eller också så var det för längesen jag var inloggad på facebook på riktigt. Ni vet, med en dator, inte med en telefon. Något som slog mig hårt i magen när jag loggade in var den där bilden på mig och Jossan sen nyår. Håret var sliskigt, ansiktet fläbbigt och ja ja ja, men det såg man knappt. Nej, för det som tog upp i stort sett hela bilden var min arm! Allvarligt talat, vad har hänt med mig? Armarna är enorma och jag har tappat kontrollen över min egen kropp. Den här gången ska jag fan vägra att tröstäta. Jag ska börja träna, äta nyttigt, äta mindre, sluta småäta och tugga tuggummi jämt. Allt med USA, balklänningen och studenten i fokus. You go girl, go! Vet ni vad det bästa är? Att jag ska börja nu, inte imorgon.
Fast... jag ska ju iofs ut ikväll.. Men what the heck, jag jämnar ut det genom att inte äta något gott imorgon! Kvällen ja, den kommer bli kanon! Blir tacos med brudarna och sen blir det vandring ner till amadeus. Vandringen blir inge lång då vi ska vara hos Annas brorsa heller, så allt är kanon! Det finns bara två små, eller stora, grejer som kan komma i min väg. Mitt tidiga uppvaknande, och det faktum att jag lär ha kavajen på mig även på dansgolvet för att inte armarna ska stjäla fokus från mitt fejs. Vilket iofs inte skulle vara helt fel då jag vaknade upp med en smärtsam liten knöl mellan ögonbrynen. Men fan, det är kul att vara ung!
Nu ska jag gå och duscha, eller sitta kvar. Får se vad framtiden har i beredskap.
Fast... jag ska ju iofs ut ikväll.. Men what the heck, jag jämnar ut det genom att inte äta något gott imorgon! Kvällen ja, den kommer bli kanon! Blir tacos med brudarna och sen blir det vandring ner till amadeus. Vandringen blir inge lång då vi ska vara hos Annas brorsa heller, så allt är kanon! Det finns bara två små, eller stora, grejer som kan komma i min väg. Mitt tidiga uppvaknande, och det faktum att jag lär ha kavajen på mig även på dansgolvet för att inte armarna ska stjäla fokus från mitt fejs. Vilket iofs inte skulle vara helt fel då jag vaknade upp med en smärtsam liten knöl mellan ögonbrynen. Men fan, det är kul att vara ung!
Nu ska jag gå och duscha, eller sitta kvar. Får se vad framtiden har i beredskap.
back home.
Nu är jag tillbaka i mitt norrland. Lycklig? - nej, men hemma. Har haft det helt underbart i Älvkarleby med underbara människor. Pratade med Jennifer om hur fasen man kan klicka så fort med vissa, vi kom inte fram till orsaken, men ibland klickar man helt enkelt. Jag har klickat med tre människor den senaste veckan. Och vilka klick sen! Jag har skrattat, gråtit, älskat, saknat, muckat, juckat (ta det för vad det är), flummat, seriösat, fettat, åkt skridskor, slappat och klappat. Har givetvis gjort mycket mer, men även jag lessnar ibland!
Jag kan inte vara annat än nöjd över min södervistelse! Detsamma gäller träningsvärken som kontrollerar hela min kropp sen skridskoåkningen. Skönt ont. Som kanske tar bort någon av alla mina hamburgare, eller några chips, lite dipp eller någon chokladbit... Äh, vad fan. Man lever bara en gång och vi har lärt oss att livet är kort.
Har funderat lite på det här med barndomsvänner. Vissa hittar man och håller hårt i, andra tappar man någonstans på vägen. Man kan stå bredvid varandra och vänta på en buss, men ändå låtsas som att man inte ser varandra. Man vill inte vara den där som tittar, men man vill ju se om den andra tittar. Det är dödsdömt att råka möta blicken, ändå står man där och undrar vad det är som ändrats. Man når en punkt där man växer ifrån varandra, den ena före den andra, och när man själv tror att man vuxit färdigt undrar man hur fan man klarade av att vara liten. Den barndomsvän jag mötte slutade heja före mig fastän, eller på grund utav, att jag växte först. Det är de som finns kvar i slutändan som räknas, jag undrar vem det är som räknar.
Nu ska jag träffa Anna, som jag inte sett på alldeles för länge! Hon kommer komma hit i bil, ensam, för hon har ju faktiskt körkort nu! Det ska bli grymt kul att se henne. :)
Jag kan inte vara annat än nöjd över min södervistelse! Detsamma gäller träningsvärken som kontrollerar hela min kropp sen skridskoåkningen. Skönt ont. Som kanske tar bort någon av alla mina hamburgare, eller några chips, lite dipp eller någon chokladbit... Äh, vad fan. Man lever bara en gång och vi har lärt oss att livet är kort.
Har funderat lite på det här med barndomsvänner. Vissa hittar man och håller hårt i, andra tappar man någonstans på vägen. Man kan stå bredvid varandra och vänta på en buss, men ändå låtsas som att man inte ser varandra. Man vill inte vara den där som tittar, men man vill ju se om den andra tittar. Det är dödsdömt att råka möta blicken, ändå står man där och undrar vad det är som ändrats. Man når en punkt där man växer ifrån varandra, den ena före den andra, och när man själv tror att man vuxit färdigt undrar man hur fan man klarade av att vara liten. Den barndomsvän jag mötte slutade heja före mig fastän, eller på grund utav, att jag växte först. Det är de som finns kvar i slutändan som räknas, jag undrar vem det är som räknar.
Nu ska jag träffa Anna, som jag inte sett på alldeles för länge! Hon kommer komma hit i bil, ensam, för hon har ju faktiskt körkort nu! Det ska bli grymt kul att se henne. :)
Vaddå havsutsikt?
Igår låg jag här i sängen och trodde att mormor hade en skiva med havsljud för att slappna av.. Idag när jag frågade visade det sig att det bara var mormor. Förutom dom där extrema snarkningarna och dialogerna, låter hon alltså som vågor också. Snacka om allt i ett!
Idag har jag skottat och slappat. Mest slappat. Sov för lite i natt eller igårnatt, (vad säger man?!) vilket har resulterat i extrem trötthet hela dagen. Somnade på soffan när jag tittade på mamma mia, och nu är det dags igen. Trots att jag vaknade halv ett.. Vid åtta köpte jag chips och dipp, ranch OCH dill. Jag fick ett tips om dilldippen, men vågade inte satsa helhjärtat.. När jag ändå var ute passade jag på att gå till graven. Tacka fan för att jag har Natalie säger jag, annars hade jag aldrig vågat gå där när det var mörkt. Var lite skraj i början, men när jag kom fram till "Natalie Svensson" släppte allt. Då var jag trygg. På vägen hem kom det där ögonblicket jag bävat över. Han hejade, och jag tror att han log. Då var jag säker, men nu i efterhand är jag inte säker på att det var han. Jag kommer inte få veta, så jag försöker att inte fundera på det.
Nu ska jag sova, som jag aldrig sovit förr.
Idag har jag skottat och slappat. Mest slappat. Sov för lite i natt eller igårnatt, (vad säger man?!) vilket har resulterat i extrem trötthet hela dagen. Somnade på soffan när jag tittade på mamma mia, och nu är det dags igen. Trots att jag vaknade halv ett.. Vid åtta köpte jag chips och dipp, ranch OCH dill. Jag fick ett tips om dilldippen, men vågade inte satsa helhjärtat.. När jag ändå var ute passade jag på att gå till graven. Tacka fan för att jag har Natalie säger jag, annars hade jag aldrig vågat gå där när det var mörkt. Var lite skraj i början, men när jag kom fram till "Natalie Svensson" släppte allt. Då var jag trygg. På vägen hem kom det där ögonblicket jag bävat över. Han hejade, och jag tror att han log. Då var jag säker, men nu i efterhand är jag inte säker på att det var han. Jag kommer inte få veta, så jag försöker att inte fundera på det.
Nu ska jag sova, som jag aldrig sovit förr.
Stuck in time.
Efter ett väldigt fint sms angående mitt inlägg på Natalies blogg var jag tvungen att läsa igenom det. På en gång kom alla känslorna, chocken och maktlösheten tillbaka. Jag grinade inte, men tårarna rann oupphörligt från min ögon ändå ner till öronen och halsen. Trots sjöarna i mina ögon lyckades jag urskilja grammatiska fel, såsom felplacerade komman och ställen där styckeindelning skulle behövas, och lösa formuleringar. Jag kan inte låta bli att tänka att jag hade kunnat göra det bättre. Kunnat göra det så att det berörde fler, eller så att man fick en tankeställare. Men nej. Kanske var det det bästa som gick att få fram just då, och kanske ska jag inte tänka mer på det. Ändå så är jag fast i det. Inga ord var, eller är, tillräckliga, men kanske fanns det ord som skulle ha varit närmare. Jag antar att jag aldrig får veta.
Sen senast jag skrev har jag varit med om mycket. Mycket mer än jag kan skriva genom min telefon. Kanske berättar jag senare. Jag får vara med människor som kände Natalie och som slänger ur sig ord och gester som håller henne vid liv. Jag påminns om små saker, små underbara saker, lite då och då. Jag älskar det! Idag när jag var med Jennifer, som jag hade jättetrevligt med, sa hon att även jag var lik Natalie ibland. Det har jag inte tänkt på, men det är klart att det är så. Var guld värt att få höra det.
Nu ska jag ignorera mormors våg-ljud och snarkningar och försöka somna om. Vaknade av att jag höll på att få köldskador för ett tag sen, det är dock lugnt nu efter att jag masat mig upp och hämtat en filt. Nu börjar jag bli riktigt hungrig istället.. Alltid är det något! Fast nej, nu blir det till att blunda! Hoppas att ni andra sover sen längesen.
Sen senast jag skrev har jag varit med om mycket. Mycket mer än jag kan skriva genom min telefon. Kanske berättar jag senare. Jag får vara med människor som kände Natalie och som slänger ur sig ord och gester som håller henne vid liv. Jag påminns om små saker, små underbara saker, lite då och då. Jag älskar det! Idag när jag var med Jennifer, som jag hade jättetrevligt med, sa hon att även jag var lik Natalie ibland. Det har jag inte tänkt på, men det är klart att det är så. Var guld värt att få höra det.
Nu ska jag ignorera mormors våg-ljud och snarkningar och försöka somna om. Vaknade av att jag höll på att få köldskador för ett tag sen, det är dock lugnt nu efter att jag masat mig upp och hämtat en filt. Nu börjar jag bli riktigt hungrig istället.. Alltid är det något! Fast nej, nu blir det till att blunda! Hoppas att ni andra sover sen längesen.
