Sjuuuuukling
Okej. Om det finns någon rættvisa så borde min førkylning førsvinna NU. Jag orkar inte mer, som den mes jag ær.
Gjorde bort mig till och med. Klev på bussen utan att visa busskortet. Fick gå tillbaka, shame of walk.
"Jag ær inte riktigt mig sjælv idag... jag ær verkligen ledsen"
Gjorde bort mig till och med. Klev på bussen utan att visa busskortet. Fick gå tillbaka, shame of walk.
"Jag ær inte riktigt mig sjælv idag... jag ær verkligen ledsen"
Efterlængatde (?) bilder!
Efter att Gud skapat kvinnornas två størsta lidelser (mensen och den tillhørande værken) skapade han mænnens smærta - førkylningen. Vad han glømde var att befria mig från denna lidelse, så nu får jag lida både som kvinna och som man! Dra åt helvete vad klemig jag ær! Jag ær beredd att lægga mig ner och dø før att bli kvitt detta. Ont i hela kroppen, ont att andas genom næsan, snoret sprutar åt alla håll, jag nyser hela tiden och jag har ont i huvudet. Jag har bett brudarna skjuta mig om det blir ett enda snæpp værre.
I øvrigt har jag styrt upp något jag aldrig trodde jag skulle gøra igen. En intervju med en chef på samma føretag som jag slog mig fri ifrån før typ två veckor sedan. Jag har dessutom hamnat så illa att det handlar om nattpassen. Men vad gør man inte før att få kosing?! Vi får væl se hur det går, min "kærlek" till jobbet kanske lyser igenom så pass att jag slipper. Eller något.
Ja, men nu jævlar! Ska se om jag kan lægga upp några bilder!
Me and Mærtsson on our way!
Dammen
Hus med skapligt læge...
Kåkarna som tydligen har inbyggda båthus.
En liten bit av stan, typ.
Partybrudar! (och nej... jag vet inte heller hur jag kunde låta det gå såhær långt?! Jag menar, jæmfør armen till vænster med den till høger...)
Nu har ni fått några bilder från mitt Stavanger. Kanske kan ta lite mer bilder idag, på min væg till banken. Duktig tjej!
Hørs, hej! (missa inte rimmet, snælla!)
I øvrigt har jag styrt upp något jag aldrig trodde jag skulle gøra igen. En intervju med en chef på samma føretag som jag slog mig fri ifrån før typ två veckor sedan. Jag har dessutom hamnat så illa att det handlar om nattpassen. Men vad gør man inte før att få kosing?! Vi får væl se hur det går, min "kærlek" till jobbet kanske lyser igenom så pass att jag slipper. Eller något.
Ja, men nu jævlar! Ska se om jag kan lægga upp några bilder!
Me and Mærtsson on our way!
Dammen
Hus med skapligt læge...
Kåkarna som tydligen har inbyggda båthus.
En liten bit av stan, typ.
Partybrudar! (och nej... jag vet inte heller hur jag kunde låta det gå såhær långt?! Jag menar, jæmfør armen till vænster med den till høger...)
Nu har ni fått några bilder från mitt Stavanger. Kanske kan ta lite mer bilder idag, på min væg till banken. Duktig tjej!
Hørs, hej! (missa inte rimmet, snælla!)
...
I'm sorry I'm bad. Någon dag ska jag se till att skriva på riktigt! 57 sekunder kvar nu... 45... Vi hørs!
hkldfhklødjøbf
Jag ær ledsen, men det ær svårt att prioritera er just nu. 2 min kvar!
Har bestæmt att jag kommer hem øver jul, så længe som møjligt. Har en tung vecka nu, med trotsiga barn på dagis, snorig næsa, extremt kall lægenhet och mensværk. Dessutom har jag konstaterat att det inte går att æta några andra proteiner æn ægg hær. Køttfærsen smakar konstigt och korvarna med.
Slut på tid. puss!
Har bestæmt att jag kommer hem øver jul, så længe som møjligt. Har en tung vecka nu, med trotsiga barn på dagis, snorig næsa, extremt kall lægenhet och mensværk. Dessutom har jag konstaterat att det inte går att æta några andra proteiner æn ægg hær. Køttfærsen smakar konstigt och korvarna med.
Slut på tid. puss!
hej-hejdå.
Imorgon jobbar jag min førsta dag på dagis! Skulle ge er resten av min story, men jag har fasen inte tid. 12 minuter kvar, fick bara 20 minuters datortid idag. Snålt. Verkligen.
Ska førsøka skriva några rader cv, om jag hinner, sen ska vi køpa lågprispommes. Igår lyxade vi med en flæskfilé som næstan gått ut. Smarrigt værre!
Nu ær det dags. Hejsvejs!
Ska førsøka skriva några rader cv, om jag hinner, sen ska vi køpa lågprispommes. Igår lyxade vi med en flæskfilé som næstan gått ut. Smarrigt værre!
Nu ær det dags. Hejsvejs!
bibblan!
Tack før alla lyckønskningar! Kanske ær det tack vare dem som jag fick jobb imorse? Allting ær bara bra iaf, kallt och bløtt i sængen (??!) dock, men annars så.
Antar att ni kommer hata mig før de fina Æ:n... men, mina kæra vænner, det ær smællar man får ta! Fast visst førstår jag att det ær sjukt størande!
Skrev lite på telefonen på væg hit. Har en halvtimmes datortid kvar (sitter på biblioteket), så jag ska ge er en del av det.
Sundsvalls tågstation
Dær satt jag, med tre væskor bredvid mig, ovan med vinterjacka och svettandes likt en ost på en macka. Jag børjade iaktta mænniskorna runt mig. Den gamla mannen som gick från att sova på en bænk till att sova ståendes mot ett element. Jag får dåligt samvete, dær jag sitter utan min jacka før att jag svettas så sjukt. Den afrikanska mannen som varken kan sitta still eller sluta titta på mig. Jag ær rædd att han tænker sno någon av mina væskor. de ær mitt liv nu och jag tænker skydda dem ænda in i døden. Jag tittar på killen som ser ut som en tjej med grova skor eller som en kille med med feminint ansikte och hår. Och sjal før den delen med.
Døm av min førvåning nær afrikanen, som gått in på pressbyrån, kommer ut och sætter sig vid samma bord som tjejkillen eller killtjejen. Han ler och førsøker stælla in sig. "Det" skruvar på sig och vet nog inte om han/hon ska skratta eller gråta. Jag biter ihop och væljer att skriva om det hela.
Sen slår det mig att alla runt omkring mig nog har både en och två tankar om mig. Tjejen som har vinterstøvlar på sig och med mysbyxor øver. Hon som har væskor som væger ungefær lika mycket som hon gjorde innan hon fick dubbelhaka och tjockare øgonlock. Tjejen som sitter i en trøja dær alla andra sitter med jackor, møssor, halsdukar och vantar, medan de surplar i sig rykande kaffe. Bruden som pløtsligt kommer inse att det ær dags att springa så fort benen, och væskorna, tillåter ut till tåget.
Det verkar som att jag plintade ner en hel roman på resan hit. Næsta del får ni næsta gång jag har dragit my fat ass in till stan och bibblan. Inom en vecka blir det iaf, før jag har lånat barnfilmer på norska som jag måste læmna tillbaka. Man måste læra sig det skumma språket på något sætt!
Puss och kram, mina barn!
Antar att ni kommer hata mig før de fina Æ:n... men, mina kæra vænner, det ær smællar man får ta! Fast visst førstår jag att det ær sjukt størande!
Skrev lite på telefonen på væg hit. Har en halvtimmes datortid kvar (sitter på biblioteket), så jag ska ge er en del av det.
Sundsvalls tågstation
Dær satt jag, med tre væskor bredvid mig, ovan med vinterjacka och svettandes likt en ost på en macka. Jag børjade iaktta mænniskorna runt mig. Den gamla mannen som gick från att sova på en bænk till att sova ståendes mot ett element. Jag får dåligt samvete, dær jag sitter utan min jacka før att jag svettas så sjukt. Den afrikanska mannen som varken kan sitta still eller sluta titta på mig. Jag ær rædd att han tænker sno någon av mina væskor. de ær mitt liv nu och jag tænker skydda dem ænda in i døden. Jag tittar på killen som ser ut som en tjej med grova skor eller som en kille med med feminint ansikte och hår. Och sjal før den delen med.
Døm av min førvåning nær afrikanen, som gått in på pressbyrån, kommer ut och sætter sig vid samma bord som tjejkillen eller killtjejen. Han ler och førsøker stælla in sig. "Det" skruvar på sig och vet nog inte om han/hon ska skratta eller gråta. Jag biter ihop och væljer att skriva om det hela.
Sen slår det mig att alla runt omkring mig nog har både en och två tankar om mig. Tjejen som har vinterstøvlar på sig och med mysbyxor øver. Hon som har væskor som væger ungefær lika mycket som hon gjorde innan hon fick dubbelhaka och tjockare øgonlock. Tjejen som sitter i en trøja dær alla andra sitter med jackor, møssor, halsdukar och vantar, medan de surplar i sig rykande kaffe. Bruden som pløtsligt kommer inse att det ær dags att springa så fort benen, och væskorna, tillåter ut till tåget.
Det verkar som att jag plintade ner en hel roman på resan hit. Næsta del får ni næsta gång jag har dragit my fat ass in till stan och bibblan. Inom en vecka blir det iaf, før jag har lånat barnfilmer på norska som jag måste læmna tillbaka. Man måste læra sig det skumma språket på något sætt!
Puss och kram, mina barn!
På plats i Stavanger!
Vi har varit här ett dygn, och redan trivs vi som fiskar i vattnet. Det är underbart fint överallt. Hamnen, dammen, bergen och de gulliga husen. Jag har kommit rätt. Helt rätt.
Lägenheten är perfekt, om man ser förbi det faktum att vi snålar på elen som något gammelfolk i Norrland. Korta duschar, inga element på och värmeljus istället för taklamporna. Detta resulterade i att jag och Martina vaknade och utbrast "vi kan inte leva såhär" nästan samtidigt. Det kändes som att det var minusgrader i rummet, och vi båda hade vaknat huttrandes om och om hela natten.
Idag ska vi åka till IKEA och köpa ännu fler täcken. Och sen ska vi faktiskt sätta elementet på 15 grader.
Som ni nyss läste ska vi två åka till IKEA. Det blir första resan genom Stavanger utan Åsa och Madde. Hur det går får jag återkomma med. Det är tydligen ganska lätt att sätta sig på fel buss...
För övrigt har jag försökt ladda upp en bild på mig och Märtsson sen sen resan, ända sen jag började skriva det här inlägget, men utan resultat. Skam den som ger sig brukar jag säga, men den här gången tänker jag faktiskt ge upp.
Nu ska jag kolla mitt saldo, bli chockad och ledsen, och sen ska jag söka fler jobb. Har ett möte på måndag också, så det verkar som att vi kommer kunna ha lite varmare i rummet i fortsättningen.
Lägenheten är perfekt, om man ser förbi det faktum att vi snålar på elen som något gammelfolk i Norrland. Korta duschar, inga element på och värmeljus istället för taklamporna. Detta resulterade i att jag och Martina vaknade och utbrast "vi kan inte leva såhär" nästan samtidigt. Det kändes som att det var minusgrader i rummet, och vi båda hade vaknat huttrandes om och om hela natten.
Idag ska vi åka till IKEA och köpa ännu fler täcken. Och sen ska vi faktiskt sätta elementet på 15 grader.
Som ni nyss läste ska vi två åka till IKEA. Det blir första resan genom Stavanger utan Åsa och Madde. Hur det går får jag återkomma med. Det är tydligen ganska lätt att sätta sig på fel buss...
För övrigt har jag försökt ladda upp en bild på mig och Märtsson sen sen resan, ända sen jag började skriva det här inlägget, men utan resultat. Skam den som ger sig brukar jag säga, men den här gången tänker jag faktiskt ge upp.
Nu ska jag kolla mitt saldo, bli chockad och ledsen, och sen ska jag söka fler jobb. Har ett möte på måndag också, så det verkar som att vi kommer kunna ha lite varmare i rummet i fortsättningen.
So long, Sweden!
Nu är det här, på riktigt den här gången. Sista inlägget från Sverige (för den här gången).
Jag kan konstatera att nästa gång jag ska flytta utomlands (det är faktiskt över gränsen!) så ska jag börja packa så fort jag bestämmer mig för det. Inte när jag egentligen ska sitta på första bussen... Jäklar så svårt det var! Och tight blev det. Jag kommer delas på mitten när jag kånkar skiten. Och dessutom så fick jag inte med mig allt jag hade tänkt. Inte en enda julskumspåse är instäng i någon av mina gröna väskor. Inte en enda! Snacka om missbedömmning. Total missbedömning. God jul, brorsan, här får du 15 påsar julskum!
En grej som iaf gick bra idag var att få tag i en sista minuten jacka. Dubbelt så dyr och från fel kedja, men jag känner ändå att det kommer bli kärlek mellan oss. Kanske kan slänga upp en bild på min nya kärlek och mitt nya hår när jag befinner mig på plats i Stavanger. Så ni inte saknar mig för mycket så att säga! ;)
Nu ska jag gå och lägga mig. Sova som en stock, för imorgon börjar äventyret.
Just in case you'd miss me when I'm gone.
Jag kan konstatera att nästa gång jag ska flytta utomlands (det är faktiskt över gränsen!) så ska jag börja packa så fort jag bestämmer mig för det. Inte när jag egentligen ska sitta på första bussen... Jäklar så svårt det var! Och tight blev det. Jag kommer delas på mitten när jag kånkar skiten. Och dessutom så fick jag inte med mig allt jag hade tänkt. Inte en enda julskumspåse är instäng i någon av mina gröna väskor. Inte en enda! Snacka om missbedömmning. Total missbedömning. God jul, brorsan, här får du 15 påsar julskum!
En grej som iaf gick bra idag var att få tag i en sista minuten jacka. Dubbelt så dyr och från fel kedja, men jag känner ändå att det kommer bli kärlek mellan oss. Kanske kan slänga upp en bild på min nya kärlek och mitt nya hår när jag befinner mig på plats i Stavanger. Så ni inte saknar mig för mycket så att säga! ;)
Nu ska jag gå och lägga mig. Sova som en stock, för imorgon börjar äventyret.
Just in case you'd miss me when I'm gone.
jacklös.
Visste ni att det inte finns en enda svart everestjacka i storlek 36 i varken Sundsvall, Birsta eller Gävle? Nu vet ni. En snabb fråga, någon som har en everestjacka i skapligt skick att sälja till mig?
Borde ha börjat packa, men icke. Måste brassa in till stan och kolla om intersport eller teamsportia har någon jacka man kan tänka sig. Men innan det måste jag duscha. Och efter måste jag förbi jobbet och lämna in kläderna, in till pappa och hämta pass och grejer och sen ska jag hämta mamma och åka hem och packa för att sedan kunna bege mig mot Ä-by. Är så stressad att jag inte orkar stressa.
Sanningen är den att jag nog fortfarande hade sovit om inte några småtjejer tagit mitt exs telefon och ringt och väckt mig. Jävla folk. Mycket ouppskattat, det är ett som är säkert.
Så, det här kanske blir mitt sista inlägg från Sverige. Mucho possible. Men det visar sig när jag kommer iväg, alltså när jag fått fingrarna ur ett varmt ställe och börjat packa.
Borde ha börjat packa, men icke. Måste brassa in till stan och kolla om intersport eller teamsportia har någon jacka man kan tänka sig. Men innan det måste jag duscha. Och efter måste jag förbi jobbet och lämna in kläderna, in till pappa och hämta pass och grejer och sen ska jag hämta mamma och åka hem och packa för att sedan kunna bege mig mot Ä-by. Är så stressad att jag inte orkar stressa.
Sanningen är den att jag nog fortfarande hade sovit om inte några småtjejer tagit mitt exs telefon och ringt och väckt mig. Jävla folk. Mycket ouppskattat, det är ett som är säkert.
Så, det här kanske blir mitt sista inlägg från Sverige. Mucho possible. Men det visar sig när jag kommer iväg, alltså när jag fått fingrarna ur ett varmt ställe och börjat packa.
äntligen arbetslös!
Lite satmarig blev jag, men mest pga av att något arsel bestämt sig för att göra bästa jackmodellen fyra snäpp fulare samtidigt som rätt storlek bara finns i fel färg och tvärt om, och alltså inte av tröttheten. Den slog till lite senare dock, ganska rejält.
Nu sitter jag här och tänker på lustgas. Gasen som gör att man känner all smärta man vaket går igenom, men sen glömmer den. Man vet att man har haft ont, men inte hur ont. Samtidigt tänker jag på en av mina myst-shirtar (som jag eller pappa råkat färga) som har texten "high on life" på sig. Jag har tyckt att det varit sjukt löjligt, men nu börjar jag undra om inte livet gör oss höga på just lustgas?
Varför i hela helvetet ?! undrar ni nu. Jo, här sitter jag arbetslös i pyjamas. Jag har precis ätit tre (!) julskinkemackor och druckit en mugg julmust. Jag har äntligen kommit ifrån det där jävla jobbet som jag velat ifrån sen jag började, men nu kommer jag inte ihåg hur sjukt äckligt det luktade när man diskade räksalladsburarna. Jag kommer inte ihåg hur tråkigt det var att dammsuga mattorna, eller hur snuskigt det var att städa herrtoan. Jag kommer inte ihåg hur sakta tiden gick när det inte kom några kunder, eller hur hjärtat stressade varje gång pump-öppnar-ljudet gick igång.
Nu sitter jag här och kommer ihåg hur kul jag hade med stammisarna, och hur bra kollegor jag hade. Nu kommer jag ihåg den gången jag råkade säga I istället för tack till en kund. Nu kommer jag ihåg hur jag skrattat så käkarna stelnat, och hur jag har varit någon människor litat på. Nu kommer jag ihåg raden "det är en av de bästa". Nu inser jag att jag hade ganska mycket som jag inte uppskattade riktigt då.
Återigen slås jag av hur mycket jag kommer sakna något jag aldrig trodde att jag skulle bry mig om. Samtidigt vet jag att jag inte kunde göra mer rätt.
Moving on.
Nu sitter jag här och tänker på lustgas. Gasen som gör att man känner all smärta man vaket går igenom, men sen glömmer den. Man vet att man har haft ont, men inte hur ont. Samtidigt tänker jag på en av mina myst-shirtar (som jag eller pappa råkat färga) som har texten "high on life" på sig. Jag har tyckt att det varit sjukt löjligt, men nu börjar jag undra om inte livet gör oss höga på just lustgas?
Varför i hela helvetet ?! undrar ni nu. Jo, här sitter jag arbetslös i pyjamas. Jag har precis ätit tre (!) julskinkemackor och druckit en mugg julmust. Jag har äntligen kommit ifrån det där jävla jobbet som jag velat ifrån sen jag började, men nu kommer jag inte ihåg hur sjukt äckligt det luktade när man diskade räksalladsburarna. Jag kommer inte ihåg hur tråkigt det var att dammsuga mattorna, eller hur snuskigt det var att städa herrtoan. Jag kommer inte ihåg hur sakta tiden gick när det inte kom några kunder, eller hur hjärtat stressade varje gång pump-öppnar-ljudet gick igång.
Nu sitter jag här och kommer ihåg hur kul jag hade med stammisarna, och hur bra kollegor jag hade. Nu kommer jag ihåg den gången jag råkade säga I istället för tack till en kund. Nu kommer jag ihåg hur jag skrattat så käkarna stelnat, och hur jag har varit någon människor litat på. Nu kommer jag ihåg raden "det är en av de bästa". Nu inser jag att jag hade ganska mycket som jag inte uppskattade riktigt då.
Återigen slås jag av hur mycket jag kommer sakna något jag aldrig trodde att jag skulle bry mig om. Samtidigt vet jag att jag inte kunde göra mer rätt.
Moving on.
is nine enough?
Finns det någon bättre känsla än när man efter sjukt många och ensamma timmar på jobbet får komma hem och ta en julskinkemacka och lite kvarlämnade chips? Bara själva känslan av att faktiskt få sitta är guld värd. Som ni kanske förstår sitter jag här och myspyser, fastän att jag egentligen borde stressa i säng. Men om andra klarar sig på sex timmars sömn så kanske jag klarar mig utan mina tolv en dag. Är nio timmar tillräckligt? Eller kommer Hannan få dras med en surig sömnig satmara imorgon? Hanna får se.
För övrigt har det inte hänt en enda rolig sak idag. Bara ännu en dag åt helvete helt enkelt. Och inte har jag börjat packa eller... Man är ju smart som kråka.
Time to gnugguttra. Har dillchips ända in under tänderna, tror jag!
För övrigt har det inte hänt en enda rolig sak idag. Bara ännu en dag åt helvete helt enkelt. Och inte har jag börjat packa eller... Man är ju smart som kråka.
Time to gnugguttra. Har dillchips ända in under tänderna, tror jag!
insnöad.
Det rasade ner hur mycket snö som helst på hur kort tid som helst, vilket tvingade fram ett problem jag gömt (och glömt) i garderoben.
Det var nämnligen så att jag insåg, när jag skulle ge mig ut i snökaoset och möta Anna, att dragkedjan på min kära vinterjacka var sönder. Jag kämpade på ett tag och tänkte att dessa dragkedjor brukar vara lite krångliga. Natalies mamma fick ju till exempel hjälpa henne med hennes dragkedja ganska länge. Efter ett tag kom jag på att dragkedjan gav upp i våras lagom till att jag skulle byta till vårjackan. "Äh, fixar det i höst, då har jag ju både jobb och pengar!" - Tack för det Linnéa.
Så nu står jag här, jacklös. Fick ge mig ut i höstjackan idag. Som att det inte var nog att behöva vänta på bussen (som självfallet var sen) så var jag tvungen att göra det huttrandes. Skrattandes också till vis del, då en rad millitärfordon brassade förbi mig. Det som fick mig att skratta hysteriskt var millitärmopparna (eller motorcyklarna) som hade påbyggda "stödskidor" på sidorna. Säkert väldigt praktiskt - helt klart skitkul.
Trots att jag frös drog jag av mig vanten på nybron och tog en bild på nattviken. Ibland är Härnösand inte så tokigt ändå!
Det var nämnligen så att jag insåg, när jag skulle ge mig ut i snökaoset och möta Anna, att dragkedjan på min kära vinterjacka var sönder. Jag kämpade på ett tag och tänkte att dessa dragkedjor brukar vara lite krångliga. Natalies mamma fick ju till exempel hjälpa henne med hennes dragkedja ganska länge. Efter ett tag kom jag på att dragkedjan gav upp i våras lagom till att jag skulle byta till vårjackan. "Äh, fixar det i höst, då har jag ju både jobb och pengar!" - Tack för det Linnéa.
Så nu står jag här, jacklös. Fick ge mig ut i höstjackan idag. Som att det inte var nog att behöva vänta på bussen (som självfallet var sen) så var jag tvungen att göra det huttrandes. Skrattandes också till vis del, då en rad millitärfordon brassade förbi mig. Det som fick mig att skratta hysteriskt var millitärmopparna (eller motorcyklarna) som hade påbyggda "stödskidor" på sidorna. Säkert väldigt praktiskt - helt klart skitkul.
Trots att jag frös drog jag av mig vanten på nybron och tog en bild på nattviken. Ibland är Härnösand inte så tokigt ändå!
Höhö, bruttan! (;
Facebook. Vilken grej egentligen. Alla kan hålla koll på alla, vilket är lite både och. Iaf, jag har känt mig väldigt aktiv på facebook sista tiden, fastän att det egentligen inte varit jag som varit aktiv. Med mig inräknad har jag befunnit mig på fyra människors profilbilder (samtidigt), jag har fått min egen profilbild omgjord tre gånger och sist men inte minst finns det ett album till min ära(??!). Albumet, med två inte alltför fina bilder, har funnits ett tag men eftersom att Jens inte är vän med denne albumskapare så har jag råkat lova Jens att lägga ut de två mardrömmarna. Om jag kommer ångra mig? - Ja, det tror jag absolut! Men den som lovat bör hålla, right?
Här hade jag lånat ett badkar när badrummet stormades. Jag trodde inte att någon bild hann bli tagen, och absolut inte utan duschdraperiet som skydd. Hur albumskaparen fått tag på den är en gåta.
Den här bilden får jag själv ta på mig. Det var jag som la ut den, insåg mitt misstag och tog bort den - men försent. Dock var min variant på väääldigt långt avstånd, och jag och Jennifer var långt ifrån de enda på bilden.
Snacka om att sänka standarden på bloggen. Fy bövelen. Dum är man, men vad gör det om hundra år? Om tusen är det glömt! Och om en vecka har jag lämnat landet, så skitsamma.
Här hade jag lånat ett badkar när badrummet stormades. Jag trodde inte att någon bild hann bli tagen, och absolut inte utan duschdraperiet som skydd. Hur albumskaparen fått tag på den är en gåta.
Den här bilden får jag själv ta på mig. Det var jag som la ut den, insåg mitt misstag och tog bort den - men försent. Dock var min variant på väääldigt långt avstånd, och jag och Jennifer var långt ifrån de enda på bilden.
Snacka om att sänka standarden på bloggen. Fy bövelen. Dum är man, men vad gör det om hundra år? Om tusen är det glömt! Och om en vecka har jag lämnat landet, så skitsamma.
Inget mig utan dig.
All that I'm after is a life full of laughter
As long as I'm laughing with you
I'm thinkin' that all that still matters is love ever after
After the life we've been through
'Cause I know there's no life after you
Vi hade planer och framtiden var vår. Vi hade massor av saker att hinna med, och massor med tid att hinna dem på. Fjunis och Trasselsudd. Vi var som Rose och Jack när de står längst fram på båten. Vinden i håret och stilla hav så långt ögat kan nå. Allting framför oss.
Det fanns bara vi och ingenting annat. Föralltid, oavsett vad. Jag hade kunnat titta på världen när det sprängdes, om du tittade med mig. Min trygghet, min styrka. Min Natalie.
En traktor klöv vårt Titanic itu. Jag vet inte om du hann se det sjunka, jag hoppas inte det. Jag hamnade i vattnet, och hade tänkt ge upp. Det var då livbåtarna vände och kom tillbaka. Jag insåg att två är för mycket. Trots att en för mig var ännu mer.
Jag kommer ihåg att jag brukade störa mig på att du sa att jag var fin när jag såg att jag såg ut som skit. Och på när du sa att jag var bäst fastän att jag visste att jag var skit. Och när du litade på mig, och på mitt stöd, så brukade jag trots stoltheten och lyckan som bubblade i magen, undra varför du valde att lita just på mig. Det var inte längesen det slog mig, att för dig var jag en Natalie.
Och nu sitter jag här. Lämnad ensam kvar, utan min trygghet, utan min styrka och utan min framtid. Jag vill fortfarande säga, fortfarande fråga, fortfarande krama och fortfarande ringa. Jag vill få dina råd och höra dig sucka. Jag vill att du ska säga att oavsett vad som händer så klarar vi det tillsammans, precis som förr.
Förstår du hur lång tid det har gått?! Hur mycket jag har fått gå igenom utan dig? Förstår du hur många gånger jag har behövt dig?! Varje dag. Varenda jävla dag, Natalie. Men när jag har ringt har du inte svarat. Inte ens ditt fula röstbrevlådanmeddelande är kvar. Och när jag frågar dig saker, så får jag inga svar. Fattar du inte att jag saknar dig?
Ett år, en månad och 25 dagar. Det räcker nu. Du får inte vara död längre. Det är dags för mig att vakna.
And she was left there, holding on to their tomorrow.
As long as I'm laughing with you
I'm thinkin' that all that still matters is love ever after
After the life we've been through
'Cause I know there's no life after you
Vi hade planer och framtiden var vår. Vi hade massor av saker att hinna med, och massor med tid att hinna dem på. Fjunis och Trasselsudd. Vi var som Rose och Jack när de står längst fram på båten. Vinden i håret och stilla hav så långt ögat kan nå. Allting framför oss.
Det fanns bara vi och ingenting annat. Föralltid, oavsett vad. Jag hade kunnat titta på världen när det sprängdes, om du tittade med mig. Min trygghet, min styrka. Min Natalie.
En traktor klöv vårt Titanic itu. Jag vet inte om du hann se det sjunka, jag hoppas inte det. Jag hamnade i vattnet, och hade tänkt ge upp. Det var då livbåtarna vände och kom tillbaka. Jag insåg att två är för mycket. Trots att en för mig var ännu mer.
Jag kommer ihåg att jag brukade störa mig på att du sa att jag var fin när jag såg att jag såg ut som skit. Och på när du sa att jag var bäst fastän att jag visste att jag var skit. Och när du litade på mig, och på mitt stöd, så brukade jag trots stoltheten och lyckan som bubblade i magen, undra varför du valde att lita just på mig. Det var inte längesen det slog mig, att för dig var jag en Natalie.
Och nu sitter jag här. Lämnad ensam kvar, utan min trygghet, utan min styrka och utan min framtid. Jag vill fortfarande säga, fortfarande fråga, fortfarande krama och fortfarande ringa. Jag vill få dina råd och höra dig sucka. Jag vill att du ska säga att oavsett vad som händer så klarar vi det tillsammans, precis som förr.
Förstår du hur lång tid det har gått?! Hur mycket jag har fått gå igenom utan dig? Förstår du hur många gånger jag har behövt dig?! Varje dag. Varenda jävla dag, Natalie. Men när jag har ringt har du inte svarat. Inte ens ditt fula röstbrevlådanmeddelande är kvar. Och när jag frågar dig saker, så får jag inga svar. Fattar du inte att jag saknar dig?
Ett år, en månad och 25 dagar. Det räcker nu. Du får inte vara död längre. Det är dags för mig att vakna.
And she was left there, holding on to their tomorrow.
Jobbad, hemsladdad och fulläten.
Hade inte jag varit vän med min chef på Facebook hade min senaste statusuppdatering varit:
Linnéa Westby fullkomligt älskar kunder som ska ha mos och svårplacerad dressing 23.58, vilket resulterar i ägg på halva golvet, moppning och extra diskning innan man tar tag i allt annat man är sen med. Utgång 00.16 är INTE OKEJ för mig.
Fast nu är så inte fallet, så nu skrev jag inget alls. Taskigt slut på arbetsdagen, men desto bättre början på min lediga dag. Eftersom att jag var är strandad i Älandsbro fick underbara Caroline ställa upp på skjutsning. När jag skulle in till jobbet verkade det en stund så illa så att jag skulle få GÅ in till stan, men då kom min krulliga ängel gasandes. När hon kom för att hämta upp mig efter jobbet igen var jag hungrig så det blev minikrogen för oss. Gott så ända in i _______ .
På detta har det snöat, så nu är jag helt redo för mitt snöfria Stavanger. Har fått kastat en boll, skrivit mitt namn på uppfarten och hoppat till ett hjärta med fötterna. Nu behöver jag inge mer snö. Bara i pulkabackarna. Och sen ska det var is på rinkarna, men förutom det skulle det vara helt okej med sol och värme överallt annars. Så om du, käre Gud, känner för att ge tillbaka lite efter mensvärken och bakfyllan så vet du hur du ska gå till väga. Tack.
Linnéa Westby fullkomligt älskar kunder som ska ha mos och svårplacerad dressing 23.58, vilket resulterar i ägg på halva golvet, moppning och extra diskning innan man tar tag i allt annat man är sen med. Utgång 00.16 är INTE OKEJ för mig.
Fast nu är så inte fallet, så nu skrev jag inget alls. Taskigt slut på arbetsdagen, men desto bättre början på min lediga dag. Eftersom att jag var är strandad i Älandsbro fick underbara Caroline ställa upp på skjutsning. När jag skulle in till jobbet verkade det en stund så illa så att jag skulle få GÅ in till stan, men då kom min krulliga ängel gasandes. När hon kom för att hämta upp mig efter jobbet igen var jag hungrig så det blev minikrogen för oss. Gott så ända in i _______ .
På detta har det snöat, så nu är jag helt redo för mitt snöfria Stavanger. Har fått kastat en boll, skrivit mitt namn på uppfarten och hoppat till ett hjärta med fötterna. Nu behöver jag inge mer snö. Bara i pulkabackarna. Och sen ska det var is på rinkarna, men förutom det skulle det vara helt okej med sol och värme överallt annars. Så om du, käre Gud, känner för att ge tillbaka lite efter mensvärken och bakfyllan så vet du hur du ska gå till väga. Tack.
Skjutsad.
Här sitter jag och väntar på skjuts. Något som inte har hänt på väldigt länge. Usch, det känns inge bra. Jag längtar till min fina volvo. Verkligen. Tur att det finns såna som inte är lika strandade och övergivna som jag!
Ska ju då iväg och jobba nu då. Känns som att det var så länge sen att jag har tappat rutinerna, men så är det nog inte. De kommer sitta längs ryggraden tills jag fyller 60.
Aja, time to go.
Vilket skämt!
Nu togs jag in i ännu ett intressant(?) ämne. Skämt.
Folk säger att det är fult att skratta åt sina egna skämt. Varför? Snarare ; varför lägga ett skämt man själv inte tycker är kul? Det finns inte riktigt på min världskarta. Jag skrattar i stort sett alltid åt min egna skämt, fult eller inte. - Det är kul.
Jag ska vara ärlig och säga att jag har försökt sluta, men utan resultat. Jag faller mig själv helt i smaken! Jag måste vara hysteriskt rolig! 
Fruktansvärt festlig.
So this is how you're going down?
Min kväll i tre bilder.
Jag...
...hittade curly fries (typ) och vitlökskroketter...
... åt upp och bäddade rent i sängen (enda gången jag bäddar min säng).
På detta har jag pratat både med Maria och Jens, samt eldat i spisen. Som en galning. Jens gnäggade om hur mycket det låter när jag dricker, så jag bestämde mig för att kolla hur många klunkar jag tar när jag dricker. Vi konstaterade att jag tar en deciliter vatten på 12 klunkar. På detta konstaterades att jag som alltid trott att det hetat ankedot, har haft fel. Det heter anekdot, vilket iofs bara är just en anekdot (ankedot).
Frågestund.
En snabb fråga bara :
Ska man skämmas om man spanar in grannpappan när han leker med sin bebbe?
Ska man skämmas om man spanar in grannpappan när han leker med sin bebbe?
Det är nära nu!
Jag pratade med Martina för en stund sen. Kirrade en packiningslista (på ett a4). Vi konstaterade att man hoppar från nervositet till spänning hela tiden. Tittade på bilder nu, och hoppade från spänning till nervositet och lite av en panikkänsla. Lämnar jag verkligen allt nu?!
Fyra pass kvar på jobbet, vilket jag iofs inte lider ett dugg av. Känns snarare som att det är fyra pass för mycket. Jag skulle behöva all tid åt i stort sett allting annat. Träffar man någon för att säga hejdå, så ska det alltid bli så man ska träffas en gång till. Jag trodde att det skulle räcka med hejdåkalas, vilken jävla skitnit! Och nu menar jag inte att jag inte vill träffa folk, tvärt om! Jag vill träffa alla varenda dag innan jag åker, men det fungerar ju inte så bra... Sen är det kanske dags att börja packa nu!
Jag vill vill vill vill vill, men sanningen är den att jag är strandad som en blåval i mitt hem. FAST I ÄLANDSBRO!! Vilket mörker, utan ljus. Nej okej, jag valde att vara fast här (nära till affären) stället för hos pappa, but still! Har man körkort ska man ha bil, annars tar man steg åt fel riktning. Eller snarare inget steg alls eftersom man inte kan ta sig någonstans. Värdelöst.
Nu ska jag lägga upp lite bilder på facebook, sen blir det en dusch.
Let's go, it's my show baby do what I say!
Fyra pass kvar på jobbet, vilket jag iofs inte lider ett dugg av. Känns snarare som att det är fyra pass för mycket. Jag skulle behöva all tid åt i stort sett allting annat. Träffar man någon för att säga hejdå, så ska det alltid bli så man ska träffas en gång till. Jag trodde att det skulle räcka med hejdåkalas, vilken jävla skitnit! Och nu menar jag inte att jag inte vill träffa folk, tvärt om! Jag vill träffa alla varenda dag innan jag åker, men det fungerar ju inte så bra... Sen är det kanske dags att börja packa nu!
Jag vill vill vill vill vill, men sanningen är den att jag är strandad som en blåval i mitt hem. FAST I ÄLANDSBRO!! Vilket mörker, utan ljus. Nej okej, jag valde att vara fast här (nära till affären) stället för hos pappa, but still! Har man körkort ska man ha bil, annars tar man steg åt fel riktning. Eller snarare inget steg alls eftersom man inte kan ta sig någonstans. Värdelöst.
Nu ska jag lägga upp lite bilder på facebook, sen blir det en dusch.
Let's go, it's my show baby do what I say!
Hejdåkalaset
Alkohol. Fyfan för alkohol. Man reagerar fem gånger starkare på saker som är fem gånger löjligare när man vaknar upp dagen efter. Eller kvällen efter, för 18.00 är ingen tupp-tid direkt. Sen att man mår som ett krigsoffer är ju en annan sak. Fyfan, säger jag. Fyfan.
Nu kan jag äta igen iaf, och det är jag glad för. Sen att jag kanske inte borde äta någonsin igen efter att ha sett de siffror jag såg på vågen igår är en annan grej.
Bessa mini. Kycklingfavoriten är given.
Jossi, Marina, Anna, Hanna.
The balls.
Min tokfrans.
Hanni.
Stina och Hanna.
Hanna, Stina, Jossi, Jag.
Förklaring? - Njaae...
Stina, Jag, Charlotte.
Öh, nej jag är 67?
Vig tokfrans.
Jag undrade hur gårdagen kunde förpesta dagen efter så sjukt. Sen insåg jag det, så jävla konstigt är det inte:
Inte en droppe gick till spillo. Förrän 06.00.
Känner mig duktig som tog så här lång tid för att visa er min gårdag. Var iofs inget större problem då jag har fått massor av ny musik! Det är mycket trevligare att sitta vid datorn nu. Helt klart.
Såhär kan man väl sammanfatta min söndag :
Heh.,
Nu ska jag gå tillbaka till soffan. Äta lite chips, en skumtomte eller kanske nalla lite på kycklingrullen. Varför ge magstackarn en paus?!
Nu kan jag äta igen iaf, och det är jag glad för. Sen att jag kanske inte borde äta någonsin igen efter att ha sett de siffror jag såg på vågen igår är en annan grej.
Bessa mini. Kycklingfavoriten är given.
Jossi, Marina, Anna, Hanna.
The balls.
Min tokfrans.
Hanni.
Stina och Hanna.
Hanna, Stina, Jossi, Jag.
Förklaring? - Njaae...
Stina, Jag, Charlotte.
Öh, nej jag är 67?
Vig tokfrans.
Jag undrade hur gårdagen kunde förpesta dagen efter så sjukt. Sen insåg jag det, så jävla konstigt är det inte:
Inte en droppe gick till spillo. Förrän 06.00.
Känner mig duktig som tog så här lång tid för att visa er min gårdag. Var iofs inget större problem då jag har fått massor av ny musik! Det är mycket trevligare att sitta vid datorn nu. Helt klart.
Såhär kan man väl sammanfatta min söndag :
Heh.,
Nu ska jag gå tillbaka till soffan. Äta lite chips, en skumtomte eller kanske nalla lite på kycklingrullen. Varför ge magstackarn en paus?!
Stryker år från minnet.
Jag blir så jävla ledsen. Så sjukt ledsen.
Nu ska jag torka tårarna, dra på ny mascara och gå ut till dem som finns för mig på riktigt. Skaka rumpa och gäddhäng. This is the real thing.
Maybe you'll miss me when I''m gone.
Nu ska jag torka tårarna, dra på ny mascara och gå ut till dem som finns för mig på riktigt. Skaka rumpa och gäddhäng. This is the real thing.
Maybe you'll miss me when I''m gone.
Barnöron.
Okej, nu blev jag kvar ett tag. Varför är det så spännande att lyssna när vuxna människor pratar? Ända sedan jag var liten blir jag som trullbunden av att lyssna på vuxna. Viktiga saker som diskuteras, saker som jag förstår eller inte. Det spelar ingen roll.
"Även små koppar (eller grytor??) har öron" sa någon till mig en gång. Ända sedan jag var liten har jag haft lika stora öron som själva koppen. Jag vet inte vad det är för fel på mig.
Nu ska jag verkligen slita mig härifrån, fastän att öronen fladdrar. So long!
"Även små koppar (eller grytor??) har öron" sa någon till mig en gång. Ända sedan jag var liten har jag haft lika stora öron som själva koppen. Jag vet inte vad det är för fel på mig.
Nu ska jag verkligen slita mig härifrån, fastän att öronen fladdrar. So long!
Lördag.
Ikväll blir det arsel-skak med b-b-b-b-rudar! Sista lediga helgen i Sverige för den här gången. Shit vad nära det är! En och en halv vecka till Stavanger.
Trots att det är så nära känns det som att det är jättelång tid kvar. Det känns som att det inte är jag som åker. Inte jag som vågat ta tag i mitt liv. Men vet ni, det är jag som flyttar till Norge om en och en halv vecka!
Nu ska jag rycka upp mig för dagen, duscha och ta mig till pappa. Sen blir det till att parta all night long med grymma tjejer! :D
Trots att det är så nära känns det som att det är jättelång tid kvar. Det känns som att det inte är jag som åker. Inte jag som vågat ta tag i mitt liv. Men vet ni, det är jag som flyttar till Norge om en och en halv vecka!
Nu ska jag rycka upp mig för dagen, duscha och ta mig till pappa. Sen blir det till att parta all night long med grymma tjejer! :D
tungt gung.
Hade oerhört trevligt hos kusinerna. Min lille gos berättade att han önskade sig ett halsband med en döskalle på, som man kunde öppna och där i skulle det vara slajm, i julklapp. Jag undrade vad han hade sett detta halsband, men vet ni? - Det hade han inte sett, det var bara det han önskade sig. Det är otroligt vad barn kan sprida runt sig.
Sen fick jag paket också, fastän att det var mellankusin som fyllde år. Jag fick ett "flytta-till-norge-kit" med manikyrgrejer, första-hjälpen, kylsskåpsmagnet med texten "behandla mig som en drottning", lite sminkprylar, salva till trötta ben (?) och bilder på gosen. En för kylskåpet och en för plånboken, och så en på ett bokmärke. Vår fina brunögda pojke.
Trots allt detta är allt jag kan tänka på att jag faktiskt åt en HEL chipspåse OCH en påse julskum EFTER kalasfikat OCH middagen. Jag är en gris. En fet gris. En aning skamsen gris, med knorren mellan benen så att säga. Hur kunde jag?
Okej, jag vet hur jag kunde. Dill och gräddfil är faktiskt sjuhelsikes gott. Och 200 gram, egentligen. Hur farligt kan det vara?! Ett dagsintag av kalorier kanske... intaget i liggande position i soffan. Heh. Jag är farlig.
heh...
Jag borde stå nere vid spegeln och sminka mig med en turban i håret. Fast hur ofta är jag där jag borde och gör det jag borde? Nej, precis. Ni har nog redan räknat ut att jag sitter här med pyjamasen och ett hår som inte går av för hackor. Eller så är det just det det gör. Vi säger såhär, det är inte rent iaf.
Dagen bjuder på en stressad dusch, en snabbis i Birsta och sen födelsedagsfirande hos mina kusiner. Ska bli mycket trevligt. Mysa lite med min gos. Fast han brukar inte vilja mysa... Ibland får man till och med kämpa för en hejdå-kram... men han har ju bra dagar också! Sötgöte.
Nu ska jag ta tag i det här, blir jobbigt at förklara för mamma varför jag sitter här när hon kommer hem. Jag har redan skjutit upp vår avgång med en timme, skulle hon se mig nu skulle hon gråta blod. Nej okej, hon är van. Stackarn. Tur att hon redan älskar mig!
___________
Can you handle what I'm 'bout to do?
Dagen bjuder på en stressad dusch, en snabbis i Birsta och sen födelsedagsfirande hos mina kusiner. Ska bli mycket trevligt. Mysa lite med min gos. Fast han brukar inte vilja mysa... Ibland får man till och med kämpa för en hejdå-kram... men han har ju bra dagar också! Sötgöte.
Nu ska jag ta tag i det här, blir jobbigt at förklara för mamma varför jag sitter här när hon kommer hem. Jag har redan skjutit upp vår avgång med en timme, skulle hon se mig nu skulle hon gråta blod. Nej okej, hon är van. Stackarn. Tur att hon redan älskar mig!
___________
Can you handle what I'm 'bout to do?
Excuse me, sir?
Okej, jag har sumpat min profilbild... men det kanske styr upp sig själv om ett tag! Hoppas på det och går och lägger mig mycket tidigare än på mycket länge. Sköööönt!
Värdelösa rader. Kan pigga till det med att berätta att det blir SIR i början på veckan! Insatta vet, förstår och gläds.
Värdelösa rader. Kan pigga till det med att berätta att det blir SIR i början på veckan! Insatta vet, förstår och gläds.
Rock me.
Jag ska bara lyssna en gång till, sen byter jag låt... tror jag. Jag ska försöka!
(Jag kunde inte)
Let me entertain you 'til you scream!
Vissa tjejer kanske är imuna, men jag vet att iaf Maria Orrell kommer känna samma sak som jag när hon ser (och HÖR) den här videon. För Maria ;
Den här låten, och videon, får mig att tänka på han som dansar i duschen i Chuck and Larry. På Tobias i Let's Dance när han dansade med den lite äldre damen. På din filt och min toalett. På soffan och kuddarna, och på SATC. Jag vet att du vet vad jag menar. I go crazy! (Okej, kanske många vet vad jag menar)
Lägg märke till käppen i början, kan vara det allra bästa. I wanna be entertained - KÄPP. Vi har många minnen du och jag, jäklar! Går igenom våra år i huvudet nu. Promenaden då vi mötte snubbarna, och promenaden dagen efter då Erika var med och vi mötte snubbarna igen. Händelserna innan vi satte oss på bussen och åkte till undersåker/sylarna. Haha, min Mis. Jag saknar dig.
(Jag kunde inte)
Let me entertain you 'til you scream!
Vissa tjejer kanske är imuna, men jag vet att iaf Maria Orrell kommer känna samma sak som jag när hon ser (och HÖR) den här videon. För Maria ;
Den här låten, och videon, får mig att tänka på han som dansar i duschen i Chuck and Larry. På Tobias i Let's Dance när han dansade med den lite äldre damen. På din filt och min toalett. På soffan och kuddarna, och på SATC. Jag vet att du vet vad jag menar. I go crazy! (Okej, kanske många vet vad jag menar)
Lägg märke till käppen i början, kan vara det allra bästa. I wanna be entertained - KÄPP. Vi har många minnen du och jag, jäklar! Går igenom våra år i huvudet nu. Promenaden då vi mötte snubbarna, och promenaden dagen efter då Erika var med och vi mötte snubbarna igen. Händelserna innan vi satte oss på bussen och åkte till undersåker/sylarna. Haha, min Mis. Jag saknar dig.
av med brallan! ;)
Fem kommentarer, duktigt! Dock vet jag ju att ett X antal fler har sett mitt tvång - och ignorerat det. Frågan jag ställer mig är om jag har fem läsare som läser för att de på något sätt bryr sig om mig, och om resterande läser bara för att gotta sig i mina nederlag. Kan tänka mig både en och annan som häckar för chansen att få gotta i något riktigt saftigt, men hey, jag är glad för vad jag får!
Och ni, mina kära, har bestämt att bralldressen ska vara kvar, men gärna ombyggd. Jag ska se vad jag mamma kan göra! Tack så hemskt mycket för hjälpen! :)
Och ni, mina kära, har bestämt att bralldressen ska vara kvar, men gärna ombyggd. Jag ska se vad jag mamma kan göra! Tack så hemskt mycket för hjälpen! :)
Kommentarstvång!
Jag har haft dåligt flyt på shoppingrundor på senaste, men jag tror det vände idag. Hittade en hel del bra saker, och en sak som ni måste bedömma. This is it. Ni är kassa jäkla kommentatorer, nu behöver jag er. På riktigt. Kommentera eller stick. Seriöst.
Så här gör vi. Jag ger er en bild på plagget som spökar i mitt huvud, och ni ger mig en ÄRLIG kommentar. Kommentera anonymt om ni inte vill ta på er åsikten. Behåll eller lämna tillbaka räcker.
Det handlar alltså om en byxdress som jag föll för medan jag trodde det var en klänning.
(notera inte min jumboarm eller min fantastiska nunna)
Notera inte min taskiga hållning.
Brallgrejen syns mer nu när jag ser den på bild... Hmm, kan man bygga om den?
Ett mer lyckat köp var min nya partejblåsa. Som jag inte lämnar tillbaka för något i världen. (Okej, jag överdrev, jag ger upp den för en volvo)
Som gjord av den Gud som skulle ha slopat mensen.
(av den Gud som skulle ha gett mig ett mer fotogeniskt ansikte)
Ett annat toppköp är detta :
Man kan inte annat än att älska den. Rakt igenom.
Sjuk bildbomb ni har fått de senaste timmarna. Vem har varit en duktig tjej?! :D
Så här gör vi. Jag ger er en bild på plagget som spökar i mitt huvud, och ni ger mig en ÄRLIG kommentar. Kommentera anonymt om ni inte vill ta på er åsikten. Behåll eller lämna tillbaka räcker.
Det handlar alltså om en byxdress som jag föll för medan jag trodde det var en klänning.
(notera inte min jumboarm eller min fantastiska nunna)
Notera inte min taskiga hållning.
Brallgrejen syns mer nu när jag ser den på bild... Hmm, kan man bygga om den?
Ett mer lyckat köp var min nya partejblåsa. Som jag inte lämnar tillbaka för något i världen. (Okej, jag överdrev, jag ger upp den för en volvo)
Som gjord av den Gud som skulle ha slopat mensen.
(av den Gud som skulle ha gett mig ett mer fotogeniskt ansikte)
Ett annat toppköp är detta :
Man kan inte annat än att älska den. Rakt igenom.
Sjuk bildbomb ni har fått de senaste timmarna. Vem har varit en duktig tjej?! :D
looooove.
So hot out the box; can we pick up the pace
Turn it up, heat it up I need to be entertained
Push the limit, are you with it baby don't be afraid
I'ma hurt you real good baby
Let's go, it's my show baby do what I say
Don't trip off the glitz that I'm gonna display
I told 'ya I'ma hold you down until you're amazed
Give it to 'ya 'til you're screaming my name
No escaping, where to start?
Once I'm in I own your heart
There's no way to ring the alarm
So hold on until it's over
Oh, do you know what you got into?
Can you handle what I'm 'bout to do?
Cuz it's about to get rough for you
I'm here for your entertainment
Oh, I bet you thought that I was soft and sweet
You thought an angel swept you off your feet
Well I'm about to turn up the heat
I'm here for your entertainment
Vissa låtar är till för att älskas. Återigen är jag kär. Adam Lambert - For your entertainment, lyssna och njut. Dras med och svep in attityden. Jag är tagen. Om och om igen.
Apropå att bli kär, så har jag nu inte bara ringsignalen utan också tröjan!
I want you to rock me rock me like a rodeo.
It's gonna be a bumpy ride.
Om jag inte bestämmer mig för att sitta hemma och lyssna på mina underbara låtar om och om igen, så blir det Hockey imorgon. Timrå-Modo, vilket intresserar mig ungefär lika mycket som min föredetta lärares stensamling. Intresset ligger inte i matchen utan i själva spelarna - och deras utseende. Åker för sällskapet och glomöjligheterna. Timrås trea, tjugoetta och tia syns ju även från Modos klack, right?
Turn it up, heat it up I need to be entertained
Push the limit, are you with it baby don't be afraid
I'ma hurt you real good baby
Let's go, it's my show baby do what I say
Don't trip off the glitz that I'm gonna display
I told 'ya I'ma hold you down until you're amazed
Give it to 'ya 'til you're screaming my name
No escaping, where to start?
Once I'm in I own your heart
There's no way to ring the alarm
So hold on until it's over
Oh, do you know what you got into?
Can you handle what I'm 'bout to do?
Cuz it's about to get rough for you
I'm here for your entertainment
Oh, I bet you thought that I was soft and sweet
You thought an angel swept you off your feet
Well I'm about to turn up the heat
I'm here for your entertainment
Vissa låtar är till för att älskas. Återigen är jag kär. Adam Lambert - For your entertainment, lyssna och njut. Dras med och svep in attityden. Jag är tagen. Om och om igen.
Apropå att bli kär, så har jag nu inte bara ringsignalen utan också tröjan!
I want you to rock me rock me like a rodeo.
It's gonna be a bumpy ride.
Om jag inte bestämmer mig för att sitta hemma och lyssna på mina underbara låtar om och om igen, så blir det Hockey imorgon. Timrå-Modo, vilket intresserar mig ungefär lika mycket som min föredetta lärares stensamling. Intresset ligger inte i matchen utan i själva spelarna - och deras utseende. Åker för sällskapet och glomöjligheterna. Timrås trea, tjugoetta och tia syns ju även från Modos klack, right?
post-drive in
"Då ger vi det ett nytt försök då!" utbrast mamma och styrde in vår silvrige springare mot postlådorna. Här om dagen slutade med att jag fick kliva ur iaf, men idag lyckades hon styra in oss så nära att jag fick ner handen i postlådan. Jag raffsade åt mig det jag nådde men insåg att jag lätt kunde ha missat något. Mamma förberedde sig på att jag skulle resa mig upp för att se ner, eller i värsta fall kliva ut. Hon underskattade mig (eller överskattade, det beror på hur man ser det).
För... :
Kameramobilen har många användningsområden.
Vi gasade garvande vidare. Lättade för att ingen sett oss (rättare sagt att vi inte sett någon som sett oss).
För... :
Kameramobilen har många användningsområden.
Vi gasade garvande vidare. Lättade för att ingen sett oss (rättare sagt att vi inte sett någon som sett oss).
om jag får bestämma...
Om 20 år vill jag bo med min brandman (till man) i en fin villa med utsikt över en skärgård eller iaf en sjö. Han ska vara en hemmasysslare, vilket leder till att allt jag behöver göra är att ställa in min tallrik i diskmaskinen. Då är jag 39 år, och våra barn är fortfarande små. Två små änglar, en pojke (Milton) och en flicka (Natalie Isabell). Även där har min man gjort ett otroligt bra jobb, genom att ta över de delar i uppfostran som mitt tålamod inte räckt till.
På vår uppfart står min Volvo XC90, och i garaget står min älskade bubbla. För oavsett vad som händer kommer jag aldrig sälja min guling, vi har ju växt upp tillsammans. Hans bil står på gatan utanför, allt för att han snabbt ska kunna åka iväg och köpa godis om det behövs. Trädgården är full av en massa ätbara bär, och frukter, som plockar bort sig själv från gräsmattan när de ramlat av pinn.
Vi har en gästsuga på gården, där mina vänner kan bo. Vi är ju fortfarande spridda i landet, men hos mig får alla plats. De kan komma till mig som de är när de känner för det. Med eller utan familj. Vi har grym kontakt allihop trots att det gått 20 år. Vi är som SATC-gänget, fast fler.
Det är en del av min dröm det. Fast nu är jag kvar i verkligheten, och ska gå och duscha bort mitt fettiga hår och sen rusa ner till bussen som ska ta mig in till stan och Hanna. Pengar gör en inte lycklig, men jag gråter hellre i en volvo än på bussen...
På vår uppfart står min Volvo XC90, och i garaget står min älskade bubbla. För oavsett vad som händer kommer jag aldrig sälja min guling, vi har ju växt upp tillsammans. Hans bil står på gatan utanför, allt för att han snabbt ska kunna åka iväg och köpa godis om det behövs. Trädgården är full av en massa ätbara bär, och frukter, som plockar bort sig själv från gräsmattan när de ramlat av pinn.
Vi har en gästsuga på gården, där mina vänner kan bo. Vi är ju fortfarande spridda i landet, men hos mig får alla plats. De kan komma till mig som de är när de känner för det. Med eller utan familj. Vi har grym kontakt allihop trots att det gått 20 år. Vi är som SATC-gänget, fast fler.
Det är en del av min dröm det. Fast nu är jag kvar i verkligheten, och ska gå och duscha bort mitt fettiga hår och sen rusa ner till bussen som ska ta mig in till stan och Hanna. Pengar gör en inte lycklig, men jag gråter hellre i en volvo än på bussen...
inget dig utan mig.
All the things I still remember
Summers never looked the same
Years go by and time just seems to fly
But the memories remain
In the middle of September
We still play out in the rain
Nothing to lose but everything to gain
Reflecting now on how things could've been
It was worth it in the end
Now it all seems so clear
There's nothing left to fear.
De här dagarna fortsätter att komma. De kommer, bryter ner en och lämnar en kravlandes på backen. Oavsett hur många saker som finns där och "orsakar" så handlar det ändå alltid bara om en. Det är alltid samma sak som gör ont i slutänden. Det enda jag någonsin skulle behöva togs ifrån mig. Kvar är ingenting, och allting.
Min blonda tussboll. Det känns som att det var så längesen. Jag saknar så mycket. Jag saknar dubbelt. Både längtande saknad, och saknad som i att jag skulle ha förlorat en kroppsdel. En del av mitt hjärta. Kanske hela. Det känns som att det är slöseri med människa att lämna mig ensam kvar. För ensam är inte stark - ensam är ingenting.
Jag förstår inte hur levande bruna ögon och fladdrande fjunigt hår kan försvinna. Hur skrattande vackert leende och små strykande händer kan lämnas att bara kunna ses på bilder. Att hårda varma kramar och hängande asgarvsattacker i ens arm kan lämnas till något som bara finns i ens minne. Jag förstår inte att ett misstag kunde ta min fina, bästa, underbara, solklara Natalie ifrån mig. Att världen är orättvis har jag alltid vetat, men vårt lilla Älvkarleby?!
Jag önskar att någon kunde säga att allting blir bra.
Summers never looked the same
Years go by and time just seems to fly
But the memories remain
In the middle of September
We still play out in the rain
Nothing to lose but everything to gain
Reflecting now on how things could've been
It was worth it in the end
Now it all seems so clear
There's nothing left to fear.
De här dagarna fortsätter att komma. De kommer, bryter ner en och lämnar en kravlandes på backen. Oavsett hur många saker som finns där och "orsakar" så handlar det ändå alltid bara om en. Det är alltid samma sak som gör ont i slutänden. Det enda jag någonsin skulle behöva togs ifrån mig. Kvar är ingenting, och allting.
Min blonda tussboll. Det känns som att det var så längesen. Jag saknar så mycket. Jag saknar dubbelt. Både längtande saknad, och saknad som i att jag skulle ha förlorat en kroppsdel. En del av mitt hjärta. Kanske hela. Det känns som att det är slöseri med människa att lämna mig ensam kvar. För ensam är inte stark - ensam är ingenting.
Jag förstår inte hur levande bruna ögon och fladdrande fjunigt hår kan försvinna. Hur skrattande vackert leende och små strykande händer kan lämnas att bara kunna ses på bilder. Att hårda varma kramar och hängande asgarvsattacker i ens arm kan lämnas till något som bara finns i ens minne. Jag förstår inte att ett misstag kunde ta min fina, bästa, underbara, solklara Natalie ifrån mig. Att världen är orättvis har jag alltid vetat, men vårt lilla Älvkarleby?!
Jag önskar att någon kunde säga att allting blir bra.
skabbdag.
Jag är väl en liten mes. En misslyckad ryggradslös larv. Saknar pondus helt och hållet. Saknar karaktär. Igår köpte jag 10 påsar julskum. En åt jag igår, en idag. 20 timmar till norge så är väl mitt norgeförråd redan slut. Fan vad jag är dålig.
Inte har jag någon plan på att duscha inför jobbet heller. Nej. Äcklig och ponduslös är jag. Och svettig, för jag var ute och gick med mammut tidigare idag. Så visst, kroppen ska jag duscha. Och så ska jag peppra mig med min nya parfym från rusta. Som för övrigt lär vara en av de bästa affärerna i vår värld? 2 julskum för 20. Det är bra, tamefan! (Synd bara att det inte stod en pall bajsa-ut-allt-fett-piller "ta tre betala för 2" bredvid)
Nu ska jag ner och duscha av mig, eller sätta mig i soffan och titta på grey's. Jag hinner väl svabba av mig i pausen? Och vem fan tycker att jag behöver smink?!
Inte har jag någon plan på att duscha inför jobbet heller. Nej. Äcklig och ponduslös är jag. Och svettig, för jag var ute och gick med mammut tidigare idag. Så visst, kroppen ska jag duscha. Och så ska jag peppra mig med min nya parfym från rusta. Som för övrigt lär vara en av de bästa affärerna i vår värld? 2 julskum för 20. Det är bra, tamefan! (Synd bara att det inte stod en pall bajsa-ut-allt-fett-piller "ta tre betala för 2" bredvid)
Nu ska jag ner och duscha av mig, eller sätta mig i soffan och titta på grey's. Jag hinner väl svabba av mig i pausen? Och vem fan tycker att jag behöver smink?!
Going to Börstil!
Nej, vet ni vad. Jag skiter i er idag.
Har mucho bättre saker att göra! :D
Har mucho bättre saker att göra! :D
