Jag vaknade med tre nya finnar. Med utslag på halsen. Med täppt näsa. Med svårt att andas. Jag vaknade bara snäppet piggare än när jag la mig. Idag är inte den bästa av dagar. Känns mer som sju svåra år. Men det är klart att jag tackar och tar emot. Ser fram emot nio timmar på jobbet på detta. Verkligen.

"Hejhej! Här är mina ögon, det där är bara en finne. Var det bra så?"

Okej, jag är grinig. Nu är jag stressad också, fastän att jag fick en timme extra idag. Tacka vettja vintertiden!

Måste rusa. Som vanligt.

Jag har en liten gubbe i mitt huvud som kan liknas med en Lisa. Varje gång jag gjort en ful parkering (sne, för långt ut från kanten, för nära bilen framför, osv) dansar han rumba och skriker "DÅLIG PARKERING" för full hals. Jag kan inte släppa det.

Som när jag hade parkerat utanför Anna en gång, och av någon puckad anledning ställt mig mitt emot postlådorna. En bil kom, och körde förbi, men ändå tjatade gubben om hur tight det nog var. Det slutade med att jag fick gå ut och köra en meter fram, för att få tyst på eländet. Säkert satte jag på mig bältet också, eftersom det känns fel att köra utan.

Sen har vi då rutinparkeringarna, på uppfarten. De går med galans, och skulle kunna göra det även om jag hade något för ögonen. Om man ser förbi den gången jag backade ut på rutin och då körde på rutinen-som-inte-gäller-varannan-måndag-då-det-är-soptömning. Soptunnan stod helt enkelt i hackeprickens fartbana. Nu är det dock så jävligt att pappa ställer husbilen på "min" plats, och jag tvingas parkera längs gatan.

Det är det här jag skulle komma till. Hur jag varje kväll efter jobbet på något jävla vis alltid lyckas hamna snett. Varannan gång får jag gå tillbaka till bilen och parkera om, då gubben börjar rumba. Shaaaaake that SNEA PARKERING!!!!

Jag tror jag lider av något, för det finns ingen annan som egentligen bryr sig.

Okej, ointressant. Så pass ointressant att ni inte behöver mer. So long!

Shake what your mama gave ya!
Jag bara fortsätter att kära ner mig. Big time.

Hade jag något mer att säga? Naej.

Nu blir det ett gammalt Grey's avsnitt för min del. Och några kex. Ska väl luncha och lunchlåda också, innan det beger sig.

Ba-bye.

Nu är vi igång igen. När jag åkte hem från jobbet tändes bensinlampan. Attans. Jag som trodde att jag skulle klara mig den här gången. Man känner sig ju skyldig när det är en själv som kör när den onda orangea belysningen går igång.

Jag hoppas det hinner komma snö innan jag flyttar (den 17:e november), så jag hinner få sladda på riktigt. Det är inte samma sak nu när det fortfarande är asfalt så att säga. Och varför skrev jag det? Vem fan bryr sig? Skärpning för fan.

Jaha, då blev det tomt istället. Vad föredrar ni mina kära små gluttare, värdelöst vetande eller nothing-nada-zip?

Jag ska lägga upp en bild på underbara mig istället, så ni blir glada igen! :)


Nöjda? (;

Och hur många trodde att jag skulle sluta där?!

Jag gjorde en fantastisk kycklinggryta igår. Jättegod verkligen. Det är bara det att den är ganska kryddig, ganska lökig.. Så inte nog med att jag osar rutten lök när jag har ätit den, jag luktar lök om händerna också. Perfekt. Kom inte in och snacka när jag är stressad, då blåser jag på dig! ;)

Nej, fan. Äcklig känner jag mig. Med påsarna under ögonen också. Fick tag i astmamedicin iaf, känns mycket bra! Skulle jag inte vara tvungen att gå och sminka mig (om så väldigt, väldigt lite) så skulle jag kunna ha njutit av dagen i fulla drag (med djupa andetag).

Men vem fan har sån tur? Jag ska jobba.

Jag vaknade av att jag hade svårt att andas imorse. Smällar man får ta om man inte fixar nytt recept i tid! Too bad for me. Ska brassa förbi apoteket innan jobbet, och om receptet inte har kommit in då, ja, då har jag ganska stora problem.

När vi ändå är inne på ämnet vakna, så väckte pappa mig halv åtta igen. För att jags kulle hämta honom när han lämnat husbilen på service. Skapligt värdelöst, men visst, klart man ställer upp. När jag såg mig själv i spegeln hade jag extrema bullar och veck under ögonen. Något jag trodde att jag skulle sova bort senare. Men när jag vaknade igen vid 12 (återigen av pappas inte så underbara "Linneeeeeeea!") var bullarna kvar. Jag är uppsvälld under ögonen. Uppblåst. Ser lika illa ut som det låter.

Jag är fruktansvärt trött. Äckligt trött. Vidrigt trött till och med, och det är starkt! Då har jag ändå sovit ungefär 12 timmar. Något är fel på mig. Allvarligt fel.

Nej, jag står inte emot trycket, jag ska åka till apoteket nu. NU. nu.
Hej!

She says:
Don't let go. Never give up, it's such a wonderful life.


Föralltid den delen som är störst, viktigast och vackrast av mig. Min bästa. Jag är så oerhört tacksam för alla stunder, alla samtal, alla kramar och alla skratt. För alla minnen.

Jag kan inte låta bli att vara världens lyckligaste, som fick ha världens bästaste vän.

Om Triss hade haft en tävling där man skulle motivera varför just man själv skulle vinna en miljon i några rader, så skulle jag skriva såhär :

"Jag skrapade tre trisslotter med en enkrona idag, och vann ingenting. Jag skulle föredra att få skrapa med femmor i framtiden".

Pappa skrapade ytterligare tre (med en gaffel) och inte heller han vann ett öre. Hoppet vilar på lillebrors slappande axlar, det ligger en lott kvar på bordet åt honom. Skulle inte förvåna mig om han fick en storvinst. En TV-ruta eller något. Så blir han kändis, rik och allmänt beundrad - för lotten JAG köpte! (av hittade pengar)

Dra på trissor! (hahahahahaha)


Hur kan man ha otur på båda sidor?!

Vad är den här nya grejen? Typ almenackan (och så stavas det inte, nej)? Ska man kunna skriva ett blogginlägg och publicera det vilken dag man vill? Varför? undrar jag.

Om man dissar någon kan man gå tillbaka i tiden och lägga in ett inlägg om att man jobbar som ett svin, eller vaddå? Ganska smart ändå. "Men jag skrev ju det på bloggen, såg du inte det?!"


Jag sitter och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp så jag kan fixa nytt recept för astmamedicinen. Törs inte göra någonting, inte borsta tänderna, inte läsa ett sms, inte försöka nå Anna för tredje gången utan att få något resultat så länge de inte har ringt mig. Börjar dock känna mig dissad. "Vi ringer upp dig cirka tio i fyra" (med samma tonfall som på tågen "torps-haaaaammar") och nu är klockan 16.00. Antar att folket slutar fyra och att min uppringning därför är nerspolad i toan, men man kan ju alltid hoppas!

Rätt som det var när jag satt och väntade, hoppfullt, så började det låta på gården. Som en maskin. Tittade ut, och där gick min stora lillebror med hörselkåpor och en lövblås i högsta hugg. Det är inte varje dag! Tog en bild på honom genom fönstret, kanske bjussar på den sen.

Oj! Bara jag som tyckte att det blev några väl många "söndagskvällar"?

När jag gjorde mina varma oboy så insåg jag två saker.
1. Jag är en fet snorunge, men min lillebror är en ännu fetare och ännu snorigare unge.
2. Han har tagit gräddklicken steget längre än jag.

Medan min oboy stod i micron stod sprutgrädden på bänken. På en och en halv minut hann min lillebror ta fram en skål, spruta i grädde, ta fram chokladsås och ringla över gräddklicken. Slutligen toppade han det hela med tuttifruttiströssel. Han är inte så dum ändå.

Jag såg till att maxa min gräddklick, för att inte känna mig så ofettig i närheten av min bror.


Äpplet faller inte långt från päronet.

Nu börjar Beck igen. Det vidrigaste som finns är när mördaren är polis.

Usch vad jag känner mig låg! Orkar inte göra någonting, vill inte göra någonting heller för den delen. Vill egentligen bara sova, men lägger jag mig nu får jag det tufft på jobbet imorgon. Så, det får bli Beck istället.

Sukta lite efter Gunvald Larson, som kanske stavar sitt efternamn med två s? Ett s eller två, het som fan är han iaf. Tanken på honom fick mig att piggna till lite. Varm oboy med grädde och dregling i soffan. Höjdarkväll!

Tänkte säga att det hade slagit ännu högre med cheez ballz, men jag insåg att min fingrar fortfarande luktar hamburgare och pommes... Från tidigare idag, eller från igårmorse eller igårkväll? -Jag borde hoppa över grädden.

Nu ska jag rusa.

Usch vad jag känner mig låg! Orkar inte göra någonting, vill inte göra någonting heller för den delen. Vill egentligen bara sova, men lägger jag mig nu får jag det tufft på jobbet imorgon. Så, det får bli Beck istället.

Sukta lite efter Gunvald Larson, som kanske stavar sitt efternamn med två s? Ett s eller två, het som fan är han iaf. Tanken på honom fick mig att piggna till lite. Varm oboy med grädde och dregling i soffan. Höjdarkväll!

Tänkte säga att det hade slagit ännu högre med cheez ballz, men jag insåg att min fingrar fortfarande luktar hamburgare och pommes... Från tidigare idag, eller från igårmorse eller igårkväll? -Jag borde hoppa över grädden.

Nu ska jag rusa.

Usch vad jag känner mig låg! Orkar inte göra någonting, vill inte göra någonting heller för den delen. Vill egentligen bara sova, men lägger jag mig nu får jag det tufft på jobbet imorgon. Så, det får bli Beck istället.

Sukta lite efter Gunvald Larson, som kanske stavar sitt efternamn med två s? Ett s eller två, het som fan är han iaf. Tanken på honom fick mig att piggna till lite. Varm oboy med grädde och dregling i soffan. Höjdarkväll!

Tänkte säga att det hade slagit ännu högre med cheez ballz, men jag insåg att min fingrar fortfarande luktar hamburgare och pommes... Från tidigare idag, eller från igårmorse eller igårkväll? -Jag borde hoppa över grädden.

Nu ska jag rusa.

Sovet smink, oborstade tänder och ännu en dagen-efter-dag. Det är de här dagarna som får en att fundera på om kvällen innan var värd det. Varje gång.

Det blidde en ganska bra kväll. Martina tog en av mina oskulder, skulle man kunna säga. Fast om man bortser från bilderna som kommer dyka upp (tagna med mobilen då jag mitt feta arsel glömt minneskortet till kameran i datorn) så lämnar jag kvällen där.

Nu ska jag ta reda på om jag är dumpad för kvällen, eller om det är dags att ta en dusch. Hööööörs, hej!

Vet ni hur många saker jag skulle ha gjort idag, som jag inte har gjort? Inte jag heller, de är för många för att man ska kunna räkna dem.
_____________

Där slutade jag skriva, fick oerhört bråttom. Ser nu i efterhand att jag var lite väl hård mot mig själv. Jag hann faktiskt gå på stan och köpa två stycken tre-pack hemmatrosor. I storlek 42. När jag kom hem och provade mina nyinköpta mysingar, i HMs största storlek, insåg jag att de satt som en smäck. jag vet inte hur, jag vet inte när, men nu sitter jag som en smäck i 42. Jag som alltid skulle vara en storlek 32, vad fan hände?!

För tillfället sitter jag på en underbar förfest. OCh SKRIVER OM HEMMATROSOR!!!! Dags att styra upp kvällen. (Genom att köra i diket). PAAARTY!


I like the way!

32 eller 42... skaka skiten!

Idag blev det ingen storm så det blev Umeå istället. Var uppe med hönsen och förstod att det skulle bli en låååång dag när Josefine ringde. Efter en tre timmar lång natt slängde jag mig in i duschen och gjorde mitt yttersta för att vara snabb för en gångs skull. Det gick väl ganska bra. Man kan säga såhär, antingen var jag jävligt snabb (som bara hade strumporna kvar när jossi kom) eller också så var Josefine ovanligt seg idag hon med. Inte för att det är ovanligt för min del, men ni fattar.

Vi begav oss iaf, raka vägen till affären först såklart. Cola, godis, godis, cola. Skorna av, filten på, och sen var det bara för mig att njuta av att glida volvo. Inte var jag den enda heller. Det var volvosar tamefan överallt. Fast det är klart, när det vankas storm är det väl bara volvoägarna (eller lånarna) som vågar sig ut!

Vi kom fram till Carros, numera föredetta, lägenhet och gjorde vad man måste efter drygt två timmar i bil och sen satte vi av mot Maria, hette det va? Ett ganska sjaskigt matställe med ganska ospeciell kebabtallrik. Mätt var man ju redan, så det spelade ingen större roll.

Charlotte tog sig en traskning ner till vårt bord och sa hallå också. Tänk vad världen är liten. I stort format.

Sen började vi gasa oss hemåt igen. Vi skrattade som bara den. Jossi grisade och Carro suckade, och efter ett tag somnade jag. Att jag vågade somna är ganska stort i sig. Carro frågade om ball number two lekt även på vägen upp, eller om det bara var sen hon satte sig i bilen.

"Nej, men nu är hon ju trött så nu är hon en fara för medtrafikanterna".
"Jag har inga medtrafikanter - bara mot".
Varje tvåfiliga rödljus (vad fan det nu är?!) är en kamp om att vara först. The winner takes it all.


Den svagaste länken sitter bak. Jag blev bakskickad sen jag somnat...



Placerad bak, som en unge. En ganska nöjd (äten och soven) unge iaf.



Dagens chaffis. Med full koll på mottrafikanterna. Heh.


Slutligen vill jag veta om någon vet vad det är för fel på min tumme? Den sitter fast, och den är inte bara ditsydd. Felgjord.com?


Linnéas tumme: handens ollon.



Hade tänkt använda dagens extrema trötthet till att vrida tillbaka dygnet. Tyvärr kunde jag inte stå emot utan somnade i soffan, så det sket sig nog ganska rejält. Ska ge det ett försök. Snart.

Jag borde ha fortsatt på förra inlägget, men det här är något som förtjänar ett eget inlägg. En egen rubrik.

Jag totalmyser. Nej okej, bara halvmyser, men jag har det riktigt bra ändå.

Sitter och lyssnar på mp3:n, vilket jag gör alldeles för sällan sen jag slutade skolan (och slutade jogga). Jag har en en liten skål cheez ballz (jag vet att det ser löjligt ut, men det stavas faktiskt så) som jag fyllt 3 gånger. Det är det som är charmen med en liten skål. Man får känslan av att man får äta hur mycket som helst, fastän att man tror att man ätit ganska lite. Perfekt för mig!

Höll dock på att drabbas av en mindre katastrof när jag fyllde upp för tredje gången. Påsen tog, konstigt nog, slut och jag förberedde den för kastning. Började rulla ihop den och platta till den. Och då, i stort sett i soptunnan, la jag märke till en liten kula i ena hörnet. Jag höll på att missa en boll! Misstaget upptäcktes och åtgärdades. Bollen väntar nu på att omvandlas till en, eller kanske 17, fettceller i mitt ena gäddhäng.
(och jodå, jag vet att fett inte blir fettceller, utan fördelas på de fettceller man redan har, men hur bra låter det?!)

På allt detta, njuter jag av att vara ledig till på måndag. Wonderful. Life plays. And so on... Okej, jag ser det, JAG ÄR EN NÖÖÖRD (nerd)!!!! Känner mig som grabbarna i dum och dummare när de sitter och sjunger i hundbilen. Och apropå det så har jag pratat med karln som vill klä en bil till en mus och en husvagn till katt. Inte heldumt ändå, fast ganska onödigt. Men kul.


ball 1 and ball 2. Den ena lite större än den andra... (;

Nu ska jag ge mig. Försöka sova så jag inte trycker på snoozen när Josefine ringer imorgon. Jag och min cheezis nummer två (Josefine) ska antagligen åka upp till umeå och hämta cheezis nummer tre (Caroline). Vi ska givetvis åka omänskligt tidigt, om man tänker på i vilket läge jag brukar vara klockan 8 på morgonen... (4 timmar ifrån vaket läge).

Jag undrar om pappa har rätt i att jag alltid vill ha allt som det alltid har varit, eller om det faktiskt är så att gardinerna mamma hade i vardagsrummet innan var finare än de hon har nu... Kanske behöver jag bara vänja mig. Eller lägga en bedrövlig kommentar så hon ändrar tillbaka.

Fast det förstås, till vilken nytta? Jag kommer ju ändå inte behöva se dem länge till. Shit. Det är nära nu. Jag har hört att det finns skittles i Norge, kosta vad det kosta vill. Skittles är något alla människor borde ha rätt till.


Skittelicous.



Miss me when I'm gone.

Jag har bråttom. Som vanligt. Tänkte bara säga att jag inte har glömt er!

Hade tänkt skriva om att jag vågade mig upp på vågen idag, och att det såg helt okej ut. OM man räknar bort ett kilo för pyjamasen, ett för håret, ett för att jag inte hade rakat benen och två för att jag faktiskt har tuttar. Men, nu hinner jag inte det.... Puss!

Så, vem är jag?


A men... haju böja packa än då ellej?

Jag är tjejen som fick fast anställning direkt efter gymnasiet. Jag är tjejen som haft allt under kontroll. Jämn inkomst och nada fasta utgifter.
Jag är tjejen som sa upp mig i förrgår. Tjejen som lämnar allt och flyttar till Norge om en månad. Jag är tjejen som riskerar allting, för att kanske få den grymmaste tiden i mitt liv.

Även om jag börjar fundera på om jag är helt dum i huvudet, så vet jag att jag gör rätt. När jag sagt upp mig och skrivit under papret, började fix you spelas på radion. Säg till om jag har fel, men den brukar inte spelas på radion så ofta, eller hur? Som för att visa att hon hörde mig dagarna innan och att hon stöttar mig i mitt beslut. Det enda stödet jag egentligen behöver.

Det blir en trea med Martina, Åsa och Madde. En fräsch, superfin, lägenhet där man får vara som man är.


Ooooh, I like the way!

________
And maybe, just maybe, you'll miss me when I'm gone.

Blev utringd på lunchen (halv 7) bara för att svara på några frågor av en (garanterat) ny, skitläcker polis. Det där allvarliga, det där viktiga. Det där mäktiga, det där manliga. Uniformen, batongen och pistolen. Det absolut bästa var att han var tvungen att komma tillbaka. Jag funderade på att snatta något av mig själv. Låta honom ta mig. Men så tänkte jag på vad han tagit förut, så jag gav honom bara ficklampan och skylten han skulle ha. Njöt en aning av att det gick så lätt för honom att bära skylten jag fick kämpa med. Samtidigt som jag hoppades att det inte märktes att jag tänkte "oj, jävlar!" när jag insåg till vilken viktklass skylten hörde.
En del av mig vill ju vara mäktig. Och manlig. Och bära uniform.


Inte nog med att han var snygg... han körde volvo också! (;

Dubbelmoral. Att säga en sak men göra en annan. Jag hatar det. Jag vill utrota det. Ändå gör jag det själv nästan hela tiden. "Nu ska jag sticka ut och jogga", och så lägger jag mig i soffan med något gott och bara låter fettet vicka när jag sträcker mig efter dosan. Nu är ändå det på en lindrig nivå, där bara jag drabbas (om man inte räknar med mamma som måste köpa en ny soffa när jag legat sönder hennes). Äh, stryk det där. Det spelar ingen roll hur många som drabbas. Det är principen.

Äh, jag blir både upprörd och trött av att tänka på skiten. Vi släpper det.

God morgon, god middag, god kväll!

Jag har precis dragit i mig "frukost" bestående av oboygrädde med strössel. Underbart gott! Och så snabbt och enkelt!

Ta ett glas. Fyll det med sprutgrädde, gärna lite över kanten för det sjunker iaf ihop! Ta oboy efter behag och blanda ihop. Och så strör man på lite strössel på det. Eller nja, helt seriöst, gör inte det. Det är bättre att ösa strössel i handen och slicka upp direkt, för det blir så jobbigt att måste tugga då och då när man sölar i sig grädden...


Mumma! Luftigt och krämigt i ett!

Ta mig seriöst eller inte, gott är det!

Så, nu har jag och padre gått och krigat nästan hela dagen. Jag vann dock chickenracet, även om det var jag som körde honom till pumpen...

Det började med att jag fick en lista med grejer jag skulle köpa. Och om jag betalade maten skulle pappa tanka. Visst, no problem, tänkte jag. Bara det att min pappa är en kass listskrivare. "Grädde lång hållbarhet - 20% , 40%". Ja, det förstod jag väl, men nu fanns det ingen grädde med 20% fetthalt. 12% eller 28%. Jag tog, givetvis, 28. När jag kom hem visade det sig att procenten sket han i, men det skulle ju vara kelda! (Ja, shit! Hur kunde jag missa det?!). En annan grej var "ris - 20 min". När vi gick igenom listan innan jag åkte var han väldigt tydlig med att han skulle ha uncle bens ris, men sen fick jag ta basmatiris om jag tyckte det var godare. När jag stod där framför hyllan så såg jag bara uncle ben på 2 eller 10 minuter. Ja, tio minuter fick det bli. När jag kom hem var det givetvis fel, för det är klart som fasen att det finns ris som ska koka 20 minuter! Och sånt där basmatiris hade vi ju aldrig haft förr, det hade vi ju bara haft i påse! (Allt vi inte haft förut är dåligt).

Det hela slutade med att pappa sa: Om vi åker ner dit och kollar igen, betalar du tankningen om vi hittar ris som ska koka 20 minuter då? Är du sååå säker?
Lite tveksam blev jag då, men gick med på det hela. Skam den som ger sig! "Finns det 20 minutersris så betalar du tankningen och annars så ger jag dig 300 kronor, är du med på det?"

Nu blev det aldrig så att vi åkte ner på coop igen, så det där vadet kom liksom ingen vart. Kanske lika bra det...

"Jag ska ner och tvätta mina jobbstrumpor nu jag".
- "Så man ska säga till nu om man vill ha något färgat?"
Min pappa har på något jävla vis alltid lyckats färga mina favoritstrumpor och mina favorittrosor. Redan när jag var liten fördärvade han mitt första favoritpar strumpor. Klart gula med blommor på ena dagen, dassigt gröngråa med kluttar på dagen efter. Mina rosa snobbentrosor med grön text på blev smutslila. Mina gråa trosor med en spetsfjäril och spetskanter i rosa förblev gråa, men så också kanterna... Pappa kan han!

Så ett väldigt långt inlägg om en annorlunda dag. I vanliga fall fixar vi 3 timmar innan vi ryker ihop på riktigt. Min pappa. Jag älskar honom.


Padre, alltid snäppet brunare än mig.

Oj vad jag svävar högt upp i det blå, bland löven de små!
Jag föddes som poet, och tappade förmågan eftersom. Tyvärr är den där raden den enda vi kommer ihåg sen min dikt på kyrksången.

Fick den i ett sms från mamma imorse iaf, i och med att det stormar så friskt här! Vilket iofs inte förvånar mig då jag drömt mardrömmar halva natten och dessutom vaknade upp till kriget. Kriget mellan mig och pappa. Ni vet, jag kör ju hans bil nästan lika ofta som han själv, och igår när jag körde så tändes bensinlampan...

Vi har nu alltså gått in i fasen där vi kör ett sorts chickenrace (fast i samma bil vid olika tider). Den som blir chicken är den som åker och tankar. Visserligen är det här inget vi pratar om, utan det bara hänger i luften. Säkerligen är det bara jag som känner av det också, men det är som det är. Och tyvärr så kommer jag måsta använda bilen en hel del idag... Crap!

Nu ska jag sladda in i duschen! Hörs, heeeeej!

Ja, Andreas, jag antar att det kan bli lite av en utmaning att hitta curly fries här... Antar att de gör sig bäst friterade, och jag har ingen fritös, men någon gång kanske man kan se till att fixa några! :D
Blommorna var superlånga. Verkligen extremt långa! Jag började med att klippa av dem och så fick jag plocka ut några stycken bara. Hittade en vas som klarade av dem, så resten slängde jag ner i källaren!


Tadaaaa! :D

Nu har du full koll på läget (för en gångs skull)! :)

Vissa saker väcker någonting i mig. Vissa människor, vissa saker och vissa situationer. Till exempel på det är volvosar. Ökad puls, något som bubblar i magen, något som vill ut som man inte vet hur man släpper ut. När jag var liten visade jag mormor min lycka genom att kura ihop mig som en boll och sen hoppa upp och "sprida ut mig" som ett fyrverkeri. Det var det där underbara som hittade en väg ut. Nu för tiden bara ler jag. Och svettas.

När jag såg Josefines pappas V40, och när jag såg Eminem i videon för Not Afraid, då kände jag det. Och så igår, när en väldigt snäll, och tacksam, lastbilschaufför daskade ner ett otroligt paket blommor på disken och sa på sin nästan oförståeliga danska att jag fick ta hem det. Jag gick förbi mina blommor flera gånger och drog handen över knopparna, och så log jag. Skrattade för mig själv, i ett försök att släppa ut det där som man egentligen vill hålla kvar.


Daskade (av en da(n)sk) på disken. (fan vad jag är kul!)



Så mycket mer än jag var beredd på.



Man skulle kanske ha blivit trädgårdsmästare som Linnéa, 5-11 år, sa ändå.



Lycka.

Det är skumt hur min lycka kan bli någon annans olycka. Det som glädjer mig sänker andra. I'm sorry I'm bad.

Eminem är stor. Han är enorm. Han har mig, all the way, men det här var faktiskt kul! Jag skäms lite, men skrattar ändå.



En tanke jag inte kan mota bort : vart får man tag på curly fries?!

Helt allvarligt. Jag står på samma sida som snubben som skrev: dude ur funny,but its not cool to mess with eminem,hes legend dude. Även om jag personligen hade valt att sätta in en del ' , men det är väl bara för störningen min mamma gett mig. Man måste ju ge grabben att han är duktig.

"A men... Haju böja packa än då ellej?"


Min Erik vet något som inte alla andra vet.

Stor har han blivit också! Han går minsann inte på dagis eller, nej nej, han har börjat på förskolan! Och han "haj många kompisaj". Livet leker för vår lille plutt, precis såsom det ska.

Om jag hade fått chansen skulle jag ha skjutit Gud precis innan han skapade mensvärken. Kanske till och med innan han skapade själva mensen. VAAAARFÖÖÖÖÖR GUUUUUD????!!!! Så mycket lidande för så lite. Inte nog med smärtan, hela psyket får sig ju en fläng i bakhuvudet! Nej, bättre saker har han skapat.

... Som till exempel:


Laaaaajneeea.

Hur vore det om jag kunde sätta lite fart då? Ganska uppskattat skulle jag vilja säga. Jobbigt dock.

Vi får väl se hur det går. Ska ge det en chans iaf. Jag känner mig snäll idag.

Idag är det den 10:e oktober, 2010. Alltså 10/10-10. Vi har idag och två gånger till på oss att förlova oss, få barn, gifta oss eller vad man nu vill om vi ska lyckas göra det på ett sånt datum. 2013 är det kört! Ganska coolt ändå.

Jag skulle kunna tänka mig att få barn den 12/12-12, bara för att det skulle göra en cool tatureing. Men samtidigt skulle det ju vara ganska synd om ungen. Få börja köra moppe i december (alltså typ i maj året efter), ta körkort i december och gå på krogen i december. Nej, tacka vetja mina föräldrar som klämde fram mig i maj. Det är ju trots allt relativt tidigt. Även om det inte är tidigt alls om man tänker på Hanna som fyller år första januari. Några minuter ifrån att vara den sista 90:an i stan. Vilken jävla tur hon hade! ;)

Idag är en cool dag, och jag ska fira den med SATC eller Inside I'm dancing. Senare blir det finmiddag också. Fint det! Det skulle ju vara härligt med cheese balls och banan/kola S och choklad... men jag ska försöka tjuvstarta mitt nya liv. Iofs har jag ju varit ute och knallat... Plus minus noll med lite gotta, right?


Att bara må.

I wanna boom bang bang with your body.
It's gonna be a bumpy ride.

Förfest a la världsklass, sen hände något och vid halv elva kraschlandade vår stämning. Utan varning så ingen hann ta på sig flytvästarna heller. KATASTROF! Vi tog oss ändå ner på stan och bestämde oss för ge det hela en chans. Mycket folk och härligt drag, men har man drunknat en gång redan är det svårt att få flytkraften tillbaka.

Nu ska jag ut och spurta med mamma. Eller ja, först ska jag göra mig i ordning. Och med spurta menar jag givetvis gå, men det fattar ni väl?

I wanna boom bang bang with your body yo
Were gonna rough it up before we take it slow
Girl lemme rock you rock you like a rodeo
(Its gonna be a bumpy ride)


Kär i låten. Kärkärkärkär.

Bumpy love - Mohombi ; mitt tips till alla.

Och hon är på väg! Med sitt liv i sin hand och sin hand på sin arm. Jag är på gång!

Det blev en natt i sundsvall i natt, och ikväll blir det bio! Mysmys! (:

Nej okej, jag har inte tid med det här. sorry!

Här om dagen insåg jag att jag hade något svart mellan tänderna. Det tog en stund innan jag kom på att sist jag åt var lite mer än sex timmar innan. Därefter tog det inte lång stund innan jag räknat ut ungefär hur många jag hunnit le åt på den tiden. Det där är det som bara inte får hända när man jobbar som jag. Fan. Fast om man gjort det en gång kanske man inte behöver råka ut för det igen?!

Igår blev det en riktig Linnéa-dag, lat, ont i huvudet och helt slut. Perfekt. Vilket gjorde att mitt huvud levde loppan på jobbet. Lyssnade till exempel på radion där takidas senaste låt spelades. Jag som gillar den där lite visste vilket ord som skulle komma. Så när en kund gav mig pengar sa jag "I". Alltså "aj". Jättesmidigt, verkligen. Ännu bättre att kunden hörde det innan jag gjorde det. Det är väl sånt man får bjuda på.

I alla fall, mysdag var det. Och då krävs det mysbyxor. Jag hade givetvis glömt mina (lillebrorsans) hos pappa, så jag knallade ner och började kika igenom en torpshammar-påse. Drog först upp mina (de jag ärvt av lillebrorsan) och sen drog jag upp ett par till, i jakt på mina AWARE-pysisar. Det är bara det att mysbyxorna nummer två, är inte mina. Team Sportia i storlek large. Kan ha fått dem genom tvättstugan på flottargården (TACK GUD!). 

Är det dina byxor jag har på mig? Säg isf inte till. För det finns inte en chans i världen att jag lämnar ifrån mig brallorna. Du måste vara sjuk i huvudet som tappat bort dem från början.

Uppe tio över åtta. Det hade kunnat vara kul om det var fint väder, nu får jag ändå inte se solen. Ganska skönt att få hela dagen i soffan iaf! Ska gå och blippa lite på dosan, kanske slänga igång SATC. Det här ska bli en riktig Linnéadag, med början nu! :) (Med en paus på fyra timmar)

Fick ett sms av Charlotte idag som fick mig att lägga en knäck i brallan. "hittade en mindre söt bild från theclub kvällen när vi dansar!". Skräcken fick tag i mig ganska snabbt och jag såg katastrofbilden (den bilden finns, tack gode gud, inte att hitta längre) på mig och Maria på Lyset framför mig. Även om bilden inte direkt var fin, så var den iaf inte ens i närheten av lika ful som den från Lyset, så man får väl vara ganska nöjd ändå.


Det är tuggummit ni ser där, ja...

Det komiska är väl att vi var väldigt tydliga, redan innan vi gick dit, med att vi INTE skulle hamna på någon bild. Vi skulle överhuvud taget inte befinna oss i närheten av fotografen. Skitnit. Han (eller hon) tog oss, och vi märkte det inte ens.

Nu ska jag göra mitt yttersta för att kunna somna. Alarmet går igång klockan åtta imorgon, och då finns det ingen snoozning på världskartan. Bara att välta sig ur sängen.

Mitt uppe i smärta och outhärdlig saknad stötte jag på bilden som fick mig att skratta högt. Ni vet, Natalie var alltid den fina, och jag den fula. Hon var utsidan, och jag var huvudet.


I'm back where I started. Vid dubbelhakan.

Oavsett hur smärtsamt, förjävligt och overkligt det är att världens finaste människa har lämnat oss, så finns all glädje och alla underbara glimtar från förr kvar. Jag kommer alltid kunna le när jag tänker på Natalie, och på allt vi har gjort. Oavsett hur ont det gör, så kan jag le. Jag ler fastän att tårar rinner.

Min bästa.

They say life's a dream, call this Insomnia.
Cause this ain't Wonderland, it damn sure ain't Narnia.
And once you cross the line you can't change your mind.
Yeah, I'm a monster, but I'm no Frankenstein.
And quite frankly I've been feeling insane in between my eyes.
I really can't explain what I feel inside.
If you knew what I was you would run and hide.
Many have tried to go into the night, cross over the line and come back alive.
But that's the price we pay when we live on the other side.

It's better if you don't understand.


Jag undrar vad du vet, och hur du ser på världen. Kommer du och går, eller håller du ständigt span? Ser du oss uppifrån eller från samma nivå? Ser du oss annorlunda? I andra färger eller bara på ett annat sätt? Hör du vad vi säger, eller är våra ord något du bara vet? Vad är du, och vart är du?
Knallar du runt någonstans på jorden som en annan Natalie? Finns du någonstans där vi egentligen skulle kunna hälsa på? Går du runt någonstans och skrattar som bara du kan skratta? Kramar du ihjäl människor? Sprider du din glädje och dina kloka tankar på ditt puckade sätt?

I natt tog jag hand om dig. Jag strök ditt hår bakom örat. Jag gjorde dig så som du brukade vara, som för att kolla att det verkligen var du. Jag minns inte om jag skrattade eller grät. Jag minns att jag sög in dig, och njöt av att ha dig nära. Så fin. Så himla himla fin. Jag tror inte du sa något. Inte jag heller. Det bara var. Du och jag, som det alltid skulle vara. Jag önskar att jag aldrig vaknat.

Lever du någonstans, eller har du lämnat oss nu? Hur kan jag se dig så tydligt, om du inte finns?

Om jag fick en önskning, en enda, så skulle du komma tillbaka till oss. Precis som du var.


Vad jag än får kommer du alltid vara det bästa jag haft.

För ett tag sen skickade jag ett sms till Mister, som berättade att jag vaknat. Till svar fick jag :

Nu missade du solen:)

Jag tänker på det ibland. På hur tragiskt det är. Ännu mer tragiskt är väl kanske att jag inte har gått och duschat än...

Aja, hej!

Vet ni exakt hur sugen man kan vara på något gott? Tänk er det gånger tio. Abstinens liksom. Så var det för mig igår, när jag pratade med Martina. Det slutade med att jag sög chokladsås ur tuben, i brist på chips och cheese balls! Jag skäms lite för mig själv. Men vad ska man göra då?!

Vad man ska göra, det är väl kanske den stora frågan. I allmänhet sådär. To be or not to be, i all sin storhet, men how to be or not to be, slår väl kanske snäppet högre.

Jag ska duscha nu, och sen ska jag handla åt mamma. Sen ska jag sträcka mig efter en liten livboj.


I (don't) like the way.

Det var väl egentligen det här jag skulle komma till, att det hände en bra sak idag.

Två skitsköna snubbar kom in, käkade korv med bröd (som jag sprättade upp på fel sida åt den ene). Han som fick ett helt bröd gick och hämtade servetter på sluttampen. Den andre, med två brödhalvor och en korv med kerre, fick fram "hämta några åt mig å" genom sölet. "Det var därför jag gick...", sa den med helt bröd. Jag försökte att inte skratta, men det var en omöjlighet. Det kanske inte låter så kul, men jävlar i mig vad roligt det var!

Nu ska jag sova, och imorgon när jag vaknar ska jag ringa till pappa och låtsas att jag städat hela huset så han kan åka och titta på en volvo åt mig! Själv ska jag försöka bli första tittare på en audi.

God natt, mitt folk!

Det är rävarnas tid!
Tre i Furuvik och två i Härnösand. Nu jävlar!

Dagen har varit full med panik, på-väg-att-börja-grina-attacker, aggresion, hat, stress, irritation, värdelöshet, misslyckanden, depp och frustration. Jag har blivit tjejen jag aldrig skulle bli, tjejen jag har pluggat för att slippa vara. Tjejen som jag personligen har pekat på tidigare och sagt "sån ska jag aldrig bli". Jag har blivit den där tjejen som hatar tillvaron. Som hatar vardagen, men som inte vågar ta sig ut.

Jag håller på att drunkna fastän att jag har en massa livbojar runt mig. Jag börjar få in vatten i munnen men fortsätter ändå trampa vatten, bara för att jag inte vill riskera att måsta lämna bilen. Jag är beredd att göra allt, ändå sitter jag bara på arslet och tar emot skiten. Jag gör ingenting. Dubbelmoral. Varför låta dåligt samvete gentemot andra låta en få dåligt samvete över sig själv, egentligen? Varför inte bara gå och skita i att titta bak?

Jag borde ha lärt mig att jag inte har tid att lägga ner energi på sånt som får mig att må dåligt. Jag borde ha lärt mig att livet är för kort för att slösas på sånt som inte ger en något.

Jag borde acceptera mitt fall och resa mig igen. Alla väljer fel någon gång.


Every now and then I get a little bit nervous, that the best of all the years have gone by.

Vilka tror att köttbullarna blev för lösa och att jag hällde i alldeles för mycket mjölk i moset? Vilka tror att jag rivstartade från gården med five minutes to go? Och vilka tror att jag inte hann måla naglarna?

Alla ni med händerna uppe skulle ha fått mvg om jag var er lärare. Utan tvekan. Klockrent. Jag själv skulle kunna bli spådam, med tanke på att ingenting kom oväntat för mig.

Nu är det över för 50-öringarna. Har ni tänkt på det? Man kanske skulle ha sprata en rackare för att ha som kul grej. Något som man kan visa för barnbarnen med extrem gnista och engegemang. På samma sätt som mormor visat mig de här böckerna där det stod hur många kilo mjöl, och annat, man hade rätt till under kriget. Ravision, resision, jag kommer fasen inte på vad det heter! Såna har iaf mormor visat, och mammat har berättat om hur många kolor hon köpte för 25-öringarna (eller var det kronor?!), för precis som jag så mäter hon pengar i godis. Och jag har lyssnat lika (o)intresserat som mina barn och barnbarn kommer lyssna på mig. Dåtiden är inte intressant när man befinner sig i framtiden.


Okej, jag tappade tråden. Alltså mitt huvud. Är trötttrötttrötttrött, så jag ska sova nu. God natt!


Bjuder på en av de bästa bilderna jag har. I brist på bättre liksom.

Jag har lovat mig själv att jag ska göra köttbullar och potatismos idag. Så, jag måste väl ta att göra det. Frågan är bara om jag egentligen hinner... men så är det väl jämt?

Jag försöker blunda för det faktum att det är fredag idag, min favoritdag, men jag gör mitt bästa! Jag intalar mig själv att det är tisdag, och att alla som kommer in glada imorgon ska festa för att det är lillördag. På så sätt behöver jag inte känna mig deppig över att jag missat godmaten, myset och gottat som fredagar i vanliga fall brukar bjuda på. Pissråtta.

Igår var en sån dag som kallas för SKITDAG. Allt på jobbet gick dåligt, jag glömde massa saker och hockeyfolk strömmade in. Som värst när jag hade mycket att göra, såklart. Det slutade med att jag blev en kvart sen och att jag kunde rabbla upp en hel lista med saker jag glömt att göra på vägen hem. Då känner man sig nöjd. Då är det underbart att älska sitt jobb. Då känns det kanon att man har en möjlighet att göra om allting dagen efter. Helgen är full av möjligheter! Stolen jag sitter på är full av grinighet och sarkasm.

Dags att duscha så jag kan åka ner till coop och köpa kättfärs och potatis. Go girl!