Sparka på mig nu vettja!
Jag är en ständig slösare med ha-begär. Jag skvättar ut med lite här och lite där, för att sen inse i efterhand (när kvitton och prislappar är borta) att tillsammans blir mina härar och därar enorma summor pengar - som jag aldrig ser igen.
Håll en tumme för mig, för fortsätter det såhär måste jag nog söka sommarjobb hemma i Sverige...
Lite glimtar finns det såklart. Idag sådde jag persilja och citronmeliss i en fin kruka. Och imorgon ska jag kränga mig i min nya, lite större, bikini. Om inte Gud vänder arslet till (igen) och ser till att det blir skitväder förståss.
4014
Lite mer vågat - lite mer ärligt - lite mer oss.
back home - or gone?
Nu ska jag bädda ner mig, förbereda mig på att bli blåslagen så att säga. Jag har längtat lite!
Puss!
Härliga söndag!
På snudden till att haspla ur mig ett "aldrig mer", men jag antar att jag en dag får äta upp det. Eller kräkas ut det. Det beror på hur man ser det.
Nej, nu är ni nog tillräckligt uppiggade av min lägesrapport. Ska bege mig mot Älvkarleby idag, så nu vänder det liksom. Nu är jag på sätt och vis på väg tillbaka till sambolivet på 48 kvadratmeter.
Glad påsk!
GLAD PÅSK!
Sju fantastiska år.
På väg dit började jag tänka på hur det var när vi faktiskt firade hans fem-årsdag. Då gick vi runt bland fåren och lammen, och trots att jag njöt fullt ut av bubs guidade tur längtade jag till efteråt. Jag hade min stora väska och skulle tillbaka till Torpshammar efter tårtan. På tågstationen skulle dessutom mina starka armar möta upp mig. Titta på mig som att jag var den enda tjejen i världen.
Då hade jag lugg, egen lägenhet, pojkvän och en livs levande bästa vän.
Sen dess har jag låtit luggen växa ut, antagligen både en och två gånger. Jag har gått från att vara den enda tjejen i världen till bara en tjej i världen. Jag har gått från att bo ensam till att bo både hemma och med två andra. Och så har jag förlorat min Natalie.
Genom dessa två år har min lillbub varit ett ljus. Vars bruna ögon lyser starkare en livet självt.
2009.
2011.
2011. (Gamla Linnéa)
2011. (Nya Linnéa)
I'm Linnéa.
I'm back.
(Mitt hår är inte lika snuskigt som det verkar på bilden, jag lovar.)
vilket uppvaknande!
Sist jag var hemma valde jag en ny tandborste. "klart jag kommer ihåg vilken färg som är min" tänkte jag då. Nu sisådär 2 månader senare är jag inte lika säker.
Igår stod jag där, med tre likadana (fast med olika färg) tandborstar framför mig. En blå, en grön och en vit. Vit skulle jag aldrig välja, så kanske valde jag den för att den skulle vara mest minnesvärd, och mellan blå och grön skulle jag aldrig kunna ha valt. Dessutom var både den gröna och blåa genomblöta, medan den vita bara var blöt på kanterna (som att de andra smittat av sig).
Jag bestämde mig för att borsta bort cheeze ballzen med den vita, efter många om och men, och efter att ha kollat i många lådor och på många hyllor. Det smakade lite funky, men jag skyllde på tandkrämen.
Så vaknade jag till liv imorse då, och tog upp den här tandborstincidenten. Tydligen så valde jag den gula, stoppade den i väskan och transporterade ner den till Älvkarleby. Och tydligen så har mammas pojkvän en tandborste här.
Det känns lite som att ha sovit med en bävertunga i munnen hela natten. Tillhörande en grovt snusande bäver. På sätt och vis får det mig att längta lite tillbaka till Norge.
För övrigt håller jag på att bajsa och kräkas samtidigt. Så nervös är jag. Det känns som att allting går åt helevte imorgon, att allting tar slut. Det känns som att jag på jakten efter mitt gamla jag kommer snubbla och försvinna för gott. Jag hatar mig själv. 
Ta en rejäl titt - för imorgon kanske allt är borta.
Home svett Home!
Annars är jag supernöjd! :D Tack så mycket snuttefis! <3
Jag är, för er som inte förstått det, hemma i mitt kära Sverige igen. Gasa inte upp er alltför mycket nu, jag stannar bara för lite drygt en vecka. Men visst fan hinner man med en del på det! Har redan hunnit shoppa en ny jacka och ett linne. Två uggle-halsband, och imorgon ska jag köpa en ny bikini. Jag hör någon sorts omvänd "pengar rullar in som dom ska, det går bra nu" i huvudet... men vad ska man göra då?
Landade i Stockholm i söndags iklädd jeans, linne, stickad tröja och min vinterjacka (i varmhetsgrad super). Tydligen var det lite varmare i Sverige än nere hos oss, vilket mina kära anhöriga INTE nämnt. 15 grader i skuggan, och en frustande, ursinnig, genomblöt Linnéa vandrade genom skycity till tågbokningen. Där satt det en liten karl, som måste ha varit väldigt omedveten om att jag varit vaken länge, var lite smått bakis och hade genomlevt två take offs och två landningar på kort tid (som såklart kändes som evigheter), för han kommenterade min kropps sätt att hantera den plötsliga värmen. "Ja... hehe... det är ju lite varmt här". Jo tack tjena, såg du det i pannan min eller?!
Hem till mormor kom jag iaf, ett nercolat McDonalds meal, en plötsligt trasig pommeslåda och ett halvt fall i tåget senare.
Nu har jag genomlevt ytterligare fem resetimmar för att befinna mig där jag är idag. Hos mamma! Ska snåla åt mig en massage nu tror jag, sen får vi se om jag våldgästar någon ikväll eller så.
take a pick
kände mig inte helt nöjd med den förra headern och gjorde därför en ny. du får själv välja vilken av dem du vill ha, men personligen så tycker jag att den här är finare.
och så till något som du förmodligen redan lagt märke till (och förmodligen svort över mig för att du tror att jag glömt den), som du ser så är det ingen apostrof över e:et.
det är av den enkla anledningen att det inte gick att göra e med apostrof när jag skulle använda det här typsnittet. jag HAR en likadan header där det är en, men den har jag fått klistra in, och det ser bara fel ut.
om du verkligen känner att du inte kan leva utan din apostrof så klistrar jag in den andra headern, men försök, för den här är mycket finare.
som sagt, du får välja om du vill ha den här eller den förra.
puss älskling!
/Jennifer ♥
Tack, kära vän!
Och då möts jag av något som ger mig en känsla av att varm gelé sprids i hela kroppen. Det liksom bubblar till i de delar som har fått offra sig för kvällen. Ett sprattel i tån. En ryckning i mungipan. En liten rap (även om den kanske berodde på något annat).
Titta vad min älskade Jennifer har gjort! En facerape, fast en bloggrape, som inte gav obehag utan snarare någon form av fantastisk njutning. En orgasm med färg och dunder, och magiska under. Tack, kära du, tack! Jag bjussar på pippen nu i veckan, eller eventuellt nästa.
Puss! <3
ny design
känner mig allmänt omotiverad till designskapande och allt som hör därtill, men du har rätt - din design behövde ett lyft. inte pga av din dubbelhaka, men för att du inte är svartvit. du är färgglad som en regnbåge.
jag saknar och älskar dig! ♥
/Jennifer
4014
Trodde att jag sumpade min egen design på köpet, men det verkar ha gått fint! Apropå det så tror jag att jag ska muta Jennifer med pippsallad så hon fixar en ny design åt mig. Hur gärna jag än vill tro det, så är jag ju faktiskt inte sådär smal längre... jag har inte sådär långt hår heller, när vi ändå är igång. Rätt ska vara rätt, så en dubbelhaka och lite färg ska till.
Nu ska jag norpa åt mig Åsas pommes, och sen ska jag väl hoppa in i duschen. Ikväll är det maskeradbal på schemat, vilket kan bli intressant. Kanske är min form och förmåga (att ta mig till Sverige) imorgon mer intressant. Den som lever får se.
Nu luktar det färdigt! Hörshej!
en trio.
När ni känner att jag sviker er, förlita er på mina sambos.
http://fyrtiofemton.blogg.se/
Nej okej. I did it again. Bloggen är borta, men jag ska fixa något imorgon. Namnet kommer bli www.fyrtiofjorton.blogg.se, så håll utkik vet jag.
baggarna is still going strong.
Har en sak till som ska läggas till på "sånt-jag-bara-inte-kan-förstå-listan".
Människor som inte bara cyklar på vägen, utan som också ger sig in i rondellerna vid eftermiddagsrushen.
Vad är grejen med det liksom? Vill vissa bara väldigt gärna råka illa ut? Igår såg jag en människa kryssa mellan bussar och bilar i syfte att nå vänsterfilen. Nu hade han sådan tur att han bara kunde glida in och ta ett varv, men vaddå vingligt om att hade måstat stanna?! Nej, utnyttja trottoarerna säger jag! Fast det är klart, i det här landet får man nog rejäla böter för det. Tydligen måste man ha bevis på att man är bonde för att få köra snöskoter lagligt. Något liknande för att äga en vattenskoter. Varför skulle baggarna få göra något roligt?!
No(r)way
- Jag förstår inte varför en människa vandrar in i en busskur, där det redan står fem trötta människor, och tänder en cigarett.
- Jag förstår inte varför vissa efter ett träningspass väljer duschen precis bredvid mig när det finns säkert tio andra lediga.
- Jag förstår heller inte varför tjejer klär sig som att de hoppas på att få en sedel instucken någonstans.
Tacka fan för bergen och färgen på havet.
En liten klump som blir stor för att sen aldrig bli liten igen.
Frågan är om det finns något som heter, och lever upp till, att göra något ogjort. Jag tvivlar starkt på det, men då hoppet är det sista som lämnar människan ska jag chansa. Chansa och säkerligen falla hårt, för i vissa situationer finns det inget som är bra.
Vi människor är stora som vi är. Det är när vi försöker göra oss större som vi krymper. Man ska inte fiffla med det man redan har. Inte göra om något som är en del av den man är.
en solig måndag
Jag fick en blöt, fantastisk, puss på kinden idag.
Fan, jag lever ju fortfarande.
Svullo!
Dagen efter suger i ett nytt liv. Det kan jag säga. Allting man kan sätta dagen-efter före är förbjudet. A big NO-NO. Och ändå verkar det vara just allt det jag vill ha.
Ja, det ska jag berätta också! Att äta nyttigt leder inte alltid till goda saker. För att klara mig igenom en fredagkväll köpte jag en annanas, som jag snitsigt skar upp och sen slaskade i mig. Nej, nu lät det illa, jag fick i mig ungefär en fjärdedel bara. Faktiskt! Sen insåg jag att smärtan i läppen berodde på att min undeläpp svällt upp till något helt annat än läpp-storlek. 
Så, vad ska jag göra för att klara av en mensvecka?
Mitt nya liv - dag 6
Jag har alltså börjat resan mot ett nytt och lite snyggare jag!
Jag vill vara fem igen.
Det ær mycket från førr som fortfarande sitter kvar i huvudet. Sånt man gillar nær man gør det, men sællan kommer på att gøra. Som att leka i en klætterstællning. Imorgon har jag tænkt dra med mina sambosar till ett tivoli. Lukterna, de glada ungarna, skriken och gottat. Inte før att vi kommer ha råd att åka något, men før minnenas skull.
Frøken fantastisk!
Detta ljugande har orsakat en hel del jobbiga saker. Igår slungade jag till exempel ner inte bara ett utan två barn från gungan.
Unge : Stor fart!
Jag: Men du har stor fart! (NOT)
Unge: Neeeeej. Jag vill ha kjempestooooor fart!
Jag: Jaja, håller du i dig ordentligt nu då? (Drar gungan emot mig och backar några steg)
Unge: Ja. (Slæpper gungan och gør diverse miner och ljud)
DUNK.
Så reser man upp knodden, tittar sig omkring och børjar trøsta. Sen sæger man något i stil med "men lilla hjærtat, vad hænde nu?!".
