Nu är jag bitter. Nu är jag förbannad. Blunda eller titta bort, eller lev med ditt eget val.

Imorse vaknade jag relativt utvilad och fri från jobb. En hel dag ledigt, gissa om jag vaknade på rätt sida? 5 minuter senare plingade det till i fönstret. "Hei! Kan du A vakt ikveld?". Två susningar om att lägga bort telefonen, somna om och inte vakna förrän någon annan tagit passet passerade min hjärna innan jag bestämde mig för att ställa upp för laget. Ställa upp för volvon.

Där började det. Sminkat skoletande med klockan på armen blev till skabb-brallor och stjärttorkning. Men hey! Jag hade i alla fall fått sova ut.

Jobbet flöt väl på, förutom att jag gjorde bort mig inför kollegorna två gånger och att det kolossalregnade på mig. Det var när jag skulle hem allting började. Blev kvar på jobbet så jag missade min egentliga buss, men när jag till slut kom ut kom jag perfekt till en 1:a. Trodde jag skulle missa 4:an, så jag bestämde mig för att sitta kvar så länge som möjligt på 1:an för att sen gå sista biten.

Men så rullar vi upp på klubbgatan och min 4:a står där och väntar på mig. Ohyes! Klart man satsar. Kastar mig genom dörrarna så fort det är öppet nog så att gäddhänget inte ska fastna. Hinner ta de första enorma sprintstegen, men då blinkar den saten ut och kör. Innan jag hunnit sätta ner den flygande foten bestämmer jag mig för att satsa på att någon ska av eller på vid nästa hållplats. Jag flyger fram. Svetten sprutar. Väskan ligger som ett rakt streck bakom mig. När jag kommer runt hörnet (30 meter kvar till busskuren) skakar benen så jag tror de ska gå av. Mycket riktigt skulle någon av eller på, men givetvis blinkar bussen ut så fort jag uppenbarar mig.

Jag börjar gå hemåt, är alltför skamsen för att vingla tillbaka till 1:an. Det blåser storm och regnar. Det är kolsvart ute. Jag tvingas gå genom de otrygga kvarteren i Stavanger. Ska ett knivmord begås är det där. Jag är bra byxis, men låtsas vara kaxig. Jag försöker se ut som en skitstark kampsportare.

Helt plötsligt stöter jag på en vildhund. Stor och svart. Då är jag så rädd att jag tror besten ska kunna hugga tag i mitt hjärta utanför kroppen. Den stannar till, tittar på mig. Jag fryser till bakom en bräcklig lönn. Håller in magen. Precis innan skåpbilen rullar förbi mig, och innan jag kommit ur synhåll för hunden går min begravningslåt igång (when I'm gone med Eminem, för er som missat det). Som ett tecken på att jag kommer dö plågsamt i den mörkaste delen i Stavanger.

Det luktar starkt av sopor resten av vägen hem. Det är så illa att jag flera gånger misstänker att vildhunden smygit sig upp bakom mig. Då, när jag nästan klarat mig ända hem, möter jag bussen som lämnade mig för min död. Jag är blöt, jag är kall men samtidigt svettig. Jag motstår frestelsen att köra upp långfingret mot bussgubbsjäveln. Men om blickar kunde döda, mina kära, skulle han ha kört in i en stolpe där och då.

Hade jag inte haft äran att sakna nyckel och därför få väcka mina kära sambosar som sussade som två rosa kaniner hade jag nog krossat ett fönster. Eller satt en chokladbanan i halsen (köpte en påse idag, trots att jag skulle sluta... det finns väl en mening med allt!).

Jag börjar mjukna lite nu... men tanken på hur sjuk jag kommer vara imorgon håller fingrarna kliande. Inget personligt - men ni busschaufförer kan gå och skjuta er själva! Och då inte bara för idag, utan för alla gånger ni kommit supersent när jag varit i tid och för alla gånger ni varit för tidiga/i tid när jag varit lite sen. Sök ett jobb ni kan sköta!

Jag hade aldrig någonsin tänkt lägga ut den här bilden någonstans. ALDRIG. Men desto mer jag tittar på den, desto mer övertygad blir jag om att det vore ett brott att inte låta folk se den.

Jag vet inte vad som hände. Jag vet inte varför. En varning om att jag borde sluta med vitlöksbröd? En hint om att chokladbananera inte är så bra? Eller så glömde jag helt enkelt bara att hålla in magen... och spänna rumpan...



Välkommen in i mitt huvud!

Typ ; Se vad jag döljer här under koftan! 

Och ansiktet... vad hände där?! Nej, den här bilden är helt enkelt gräslig. Den skulle kanske aldrig aldrig ha blivit visad ändå...

Det finns så många saker som svider. Att se tröjan man köpte trots att den var lite för dyr på halva priset. Att tappa nya mobilen för första gången, eller att hitta första repan. Att vakna 20 minuter innan väckarklockan - för tidigt för att kliva upp och för sent för att våga somna om. Att tro att man är i tid men ändå komma till busshållsplatsen bara för att arslet på den saten försvinna. Att springa benen ur led på väg till nästa buss bara för att få vänta i 7 minuter (givetvis kommer det där hettot som bara åker samma buss enstaka gånger när man eftersvettas som värst).

Och så har vi den här godingen när killen som var dödskär i dig, som du dissade lika dödligt, har gått och blivit (just det) DÖDLIGT snygg! Det svider ända in i benmärgen, tro mig!

Något som däremot inte svider är min lediga måndag imorgon! Mumma!

"Fin lack, absolut inge rost alls, alltså välbehållen, sen om man är noga kan man ju alltid vaxa den!"

Vilka fantastiska människor det finns! För lackskador försvinner om man vaxar bilen, eller hur var det? Puss din gurka, som kommer bli så sjukt lurad på pengar.

Ja, som ni ser tittar jag på bilar igen. Eller igen? Tror mina sambos skulle ställa sig emot att jag någonsin slutat... Något har dock satt sig tillrätta i mitt huvud och puttat ut det som innan satt där genom örat. Alternativt näsan eftersom att jag har snytit mig så mycket på sistonde! Back to buisness. Jag har låtit S40:n lämnat tronen till V40:n. A small step for you, a big step for me. Jag har också bestämt mig för att jag ska ha en fas två av 40-modellen, vilket innebär att jag hoppar upp några årsmodeller och kysser cirka 20 000 mer (än jag tidigare tänkt mig) farväl.

Skitintressant tänker alla ni tjejer som läser här och hoppas stöta på något saftigt. Jag ber om ursäkt för det. Imorgon kanske jag kan vrida ur något ur huvudet åt er. Puss så länge!


Förresten, jag hittade nyss min drömbil. 55 000, någon som tycker att jag är oerhört fantastisk där ute...?

Är det fysiskt möjligt att tråka ihjäl? Isåfall kommer det lukta ruttet när Madde kommer hem ikväll. Jag och Åsa har absolut nada idéer på vad vi ska hitta på. Hon är skyldig mig massage, men tyckte inte att det var en så bra idé... Vi orkar inte gå, och inte titta på mer på tv. Det kliar redan i hörnen på ögonen. (Hängde snillet med? - för att de blivit fyrkantiga redan). Fiska krabba med klädnypa är Åsas listetta. För mig har den idén redan drunknat och ligger nu på botten.

Vi har redan ätit upp allt vi hade att småäta. Vi har redan ratat alla filmer. Nu har vi även dumpat allt som har med motion att göra också. Åsa är inte så pillig, så hon vill inte måla mina naglar. Inte jag heller.

Vår kväll suger. Verkligen. Hejdå.

Idag firar vi 100-dagar till hemflytt! Vilket jag tog mig an med en hamburgetallrik och banan-choklad (i form av NATURgodis såklart). Och jag gjorde något för första gången idag också. Jag cyklade i en rondell! Vi blinkade med armarna, och körde i rätt fil. Tack gode Gud för att vi var på det enda fordonet där!

En annan firargrej är det faktum att jag stannar uppe till tolv ikväll! Trots att jag jobbar imorgon. Någon busar!

Jag jämförde mig själv med kalvsylta på facebook för en liten stund sen. När jag uppdaterat statusen insåg jag att jag inte riktigt har koll på vad kalvsylta är... Har jag återigen gjort bort mig?

Oavsett vad kalvsylta är, och hur bortgjord jag är, så finns det en tjej som gjort värre. Jag vet nämnligen en som tatuerat in sitt sålda (?) djurs namn någonstans på sin kropp. Och det är ju bara fantastiskt! Kärlek är kärlek, inget snack om den saken, men tatuering är tatuering och fult är fult också. (Fast det ska sägas att jag egentligen inte bryr mig, utan tycker att det är en skitbra grej om det gör tjejen glad)

Nu ska jag kasta mig ner bredvid flodhästen, och sova mina 5 och en halv timme tills nästa arbetsdag börjar. Visst är det väl underbart att jobba? Lyckliga jag som har 45 år kvar!


Den här människan kanske skulle ha tänkt till några gånger till..



Medan den här mannen bara hade en jävla otur... Stackars, stackars man.

Det var tänkt att jag skulle ha mitt nya fina (superrea)linne ikväll. Jag skulle svänga höfterna och slå handen i taket. Meeeeen, så blev det inte. Istället vinkade jag av mina partysambos och la mig tillrätta i soffan igen. Huvudvärk ända bort till ett land med gnuer, och en väldigt misstänkt feber. You just gotta love life. Nu är mitt mål att äta upp Maddes ballerinakakor (10 kronor på Ica - vad var det jag sa?!). Och lite avslagen cola på det. Jag kommer ju inte vara bakis imorgon, så jag behöver den inte imorgonbitti.

Ja, ni hör rätt. Jag klagar järnet. Förlåt mig. Det var dåligt.

Jag har sett en sjukt bra film idag. Håll utkik efter Kommissarie Banks, kan bli det bästa på tv nu i höst/vinter. På ettan. Hans bokserie är min favorit, och hör och häpna - man känner igen honom i filmerna (eller i alla fall den filmen jag sett...). Det kommer bli bra! Och nu tittar jag på en film om ett syskonpar som lever ihop, men inte är ihop, och som nu försöker hitta partners. Underhållande, åtminstone lite. Jag kanske kommer komma ihåg den här helgen trots allt. Lullilull-gulligull. Oj, nej, nu var jag inne i filmen igen!

Kommer ni ihåg att jag utlovade ett nytt nyttigare liv för ett tag sen? Det gick bra faktiskt. I och med mitt nya jobb, med lyft och spring här och var, samt knäckebrödsluncherna rasade jag i mull. Faktiskt. Jag kände mig riktigt smal på mornarna en period. Sen hände något. Något förskräckligt.

10-kronorsmarknad på Ica.

Det som förut var heaven on earth är nu en liten bit av helvetet. Allting gott för 10 kronor. Yoghurtar med musli, iskaffe, tacochips (som då är mat-tillbehör och alltså INTE räknas in under kategorin "chips"), pålägg, 1.5 liters coca cola (!!!!!!), and so on. Detta får både pengarna och smalheten att gå ihop i ett långt utdraget samt försvinnande "hejdååååååå!". Skjut Ica. Skjut Spar, som härmar Ica. Och skjut mig. (kanske en gnutta elaka ordval när man bor på BREIVIKveien i Norge i dessa tider... men ja, sagt är sagt och kommer inte tillbaks)

Här sitter jag nu och har precis ätit pommesfingrar (en ny variant av kroketter med spännande kryddning) med tzatziki-cremeost. Vaddå dåligt samvete? Det hade inte spelat någon roll om jag ätit eller inte, jag växer av bara tanken på det nu. Svull-svull , där kom vänster kärlekshandtag tillbaka. Svull-svull, hm, cola? Där kom höger. Grogg? Svull-svull, däcket precis under tuttarna hälsas välkommet.

Efter helgen är det tillbaka till knäckebrödet som gäller! Och efter detta är det middagslur som hägrar. Ni som inte jobbat dag idag kan räkna ner från 2.15 timmar tills vi andra vaknar. Hej!

Jag har gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har tittat mig less på volvo. Tror jag måste ta en paus och vänta in att mina pärlor börja komma tillbaka. Just nu ser det ut som att de har sålt slut på mina bilar. Rullar sida in och sida ut, och blir lika besviken varje gång.

I övrigt har det inte hänt just någonting. Jag är trött som en sneslitet djur, och har en förkylning på det.

Nej men för fan! Det har ju hänt en kul grej! Kronpsinsessan och Daniel ska få en bebbe! :D Hur kul är inte det? Tänk att det ska klämmas ut en ny sessa. Eller prins. Ännu coolare är att den blir kung eller drottning en dag. För visst blir det så? (Nu skämde jag ut mig inför mitt eget svenska hjärta)

Som för att stötta sessan har har ätit upp mig två storlekar idag. Får se till att sova länge så jag svettas bort dem till imorgon. Eftersom det är så det funkar...

Det har kommit fram två nya u(med prickar)ber fula norska ord! Flytning är inte direkt fint på svenska heller, men utflod? Kardborrband är väl heller ingen höjdare, men borrelås? Borrelås ger mig en bild av någon som håller för näsan. Ungefär som jag gör ibland när jag blir riktigt rädd. Ja, det är sant. Jag håller för näsan i vissa pressade situationer och öronen i andra. Jag är inte sjuk - jag är svensk.

I övrigt är jag förkyld, vilket tar upp 70 % av min tankeverksamhet. "Stackars mig. Stackars stackars mig". "Nu gör det ont, ja, nu gör det nog faktiskt ont". "Nu sprängs mitt huvud, nu ger jag upp!". 5-10 % håller sig till vilken färg jag ska domdera pappa att måla "vårt" nya hus i. Men det är svårt, sjukt svårt. Vet ni hur många färger det finns? Och hur många kombinationer man kan sätta ihop dem till? Resterande del lägger jag på mat. Vad ska jag äta nu, senare, imorgon? Vad åt jag tidigare, vad vill jag äta igen? Kyckling eller köttfärs? Pasta eller grönsaker? Ris eller pommes? Yoghurt-lunch eller bara knäckebröd? Kaffe, vatten eller nåt från Ica? Sallad på fredag? Bakismat på söndag?


How about that?

Nu är dey dags att dra ut bäddsoffan och försöka somna om efter min tre timmar långa nap. No problemas, mis amigos. Tjing tjing!

Nu har jag varit dålig... det må jag säga! Det blir såhär när man helt plötsligt kommer på saker att göra på fritiden, istället för att sitta här hemma och uggla.. Vi har åkt en båttur till en superfin ö här ute i havet. Där åt vi glass och drack läsk och sen åkte vi hem. Sen var vi ut och gjorde byen i lördags. Där var vi som vi alltid är - bäst.

Nu är det dags att pallra sig till bussen, så det var allt jag hade för er just nu. Kanske slår en blixt ner i huvudet och ger mig något att skriva om ikväll, annars dröjer det nog mina vänner. Ciao!

För att bespara min vän dramatiska upplevelser och påhopp ska jag inte nämna de inblandade vid namn. Vi kallar mina två för Greta och Signe.

Helt plötsligt skrek Greta "RIRIRIRIRIRIRIRIRI" precis som ett evakueringsalarm. Därefter kom den - prutten.

Signe: Vi skulle stoppa in en kork i ditt hål.
Greta: Då skulle den flyga rakt ut igen! Rakt i din mun.


Tilläggas bör att jag bara observerade detta. Jag var inte delaktig.

Jag har faktiskt gått och blivit fräsch. Jag var ute och joggade igår, duschade också. Idag har jag också vaskat av mig. Dock borde jag raka benen. Eller klippa benen. Lurvelina är framme igen. Det är knappt så jag får plats i mina byxor längre. MEN, jag fryser bara om överkroppen numera! Jättepraktiskt.

Jag tittade nyss på halva programmet "en andra chans" på ettan. Vilket fantastiskt program. Vilka fantastiska människor! Vi kan lära oss så himla mycket. Så himla himla mycket. Varför vara ledsen över det vi inte har när man kan vara glad för det man har och faktiskt kan göra?

Och sen kom fyraåringen som sålde en tavla för 44 miljoner. Och så kom vi tillbaka lite till vårt nuläga tänkande. (det finns inget ord som heter nuläga, men jag tyckte det passade in).

Idag har annars varit en matdag. Grillat, kycklinggryta, två såser, stekta majs. Sen blev det en rackabajsare ner på stan för mig och Madd. När vi kom hem blev vi inlåsta på toan en bra stund innan vi blev utsläppta till kladdkaka, uppskuren frukt och grädde. och kakor. Och cola. Allting lagt som gubbar på tallrikarna. Duktiga duktiga Åsa.

Nu bråkar barna här. Måste gå. Min tjafsar.

Puss!

Igår berättade Åsa att hon sett en spindel i kylskåpet, och inte lyckats ta den. Jag och Madelene brydde oss inte.

Det känns som att allsång på skansen och sommaren i sig är ett minne blott, ändå kommer ett nytt program imorgon.

Jag satte igång mitt svenska nummer och det plingade till inte bara en utan två gånger, båda smsen var från halebop.

Väderleksrapporten lovade 18 millimeter regn idag, på väg hem från jobbet såg jag två människor (i olika sällskap) med vinterjacka.

Vi hurrade när vi såg att det skulle vara 16 grader och moln i stockholm imorgon.

En kille bad om att få fixa till en bild på mig. "bara du inte framhäver det som är fult" sa jag. Såhär blev bilden :


Fast det ska erkännas att den blev lite ball!

En brukare sa "du kanske borde ta hit någon som kan ditt jobb" till mig idag, och det var ändå en av de snällare elaka sakerna jag fick höra.

När jag kom hem somnade Åsa. Jag satt rakt upp och ner i soffan i tre timmar (förutom när jag gick och värmde lite mat (som spindeln kanske har lagt ägg i)).

Jag upptäckte att en av mina extremt många finnar gör min stjärthaka ännu tydligare för ett tag sen.


Det känns som att saker och ting börjar spåra nu. Gå lite för dåligt. Lite för segt. Lite för norskt. Jag längtar hem.

7 minutes to go. Det regnar friskt ute. Sånt här pissregn som man blir hur blöt som helst av. Suveränt. Hade jag gått i skolan hade jag stannat hemma idag. Lätt.

5 minuter..

Ikväll ska jag lägga mig 18.00. Jag känner det nu. Om jag inte stupar så fort jag kommer hem såklart... somnar på bussen som vanligt. Det är pinsamt. Sova med öppen mun och konstig vinkel i nacken när det är rusning. Typiskt.

3 minuter. HÖRS!!!

De är bruna. Lite skrumpna. En gnutta kladdighet.

Man kan tro att jag pratar om något jag sett på jobbet idag, men det gör jag inte. Jag pratar om de små rynkiga saker som ska dämpa mitt godissug (och misslyckas rejält). "Rosiner". Alltså russin, för er som har svårt för norrbaggelandets språk. Det är inte bara russin heller - det är lågprisrussin.

Jag funderar på att gå lös på citronkexen som ligger här i ett skåp. Bara släppa allt med nyttigt liv och skit. Bara ta några kex och suga på dem. Eller så borstar jag tänderna och drar in magen. Svårt val.

Veckans höjdpunkt nu, Greys och Privat. Fantastiskt. Brudarna gör sig i ordning för fest, men som den mes jag är fixar jag inte att mixa partyllivet med arbetslivet. Madde är min idol för hur hon gör det. Fest ikväll och jobb kvart i 8 imorgon. Hon har en del att lära mig, som nys sov en timme för att orka se alla mina program på tv...

Nej, det var ett skämt att jag skulle kunna fokusera på er nu. Ha det!

Med blödande hjärta och ett dundrande hål.

Idag var jag den enda som gick upp med tuppen. Vilket leder direkt automatiskt till att jag var ensam på bussen också. 15 minuter till stan, och 25 minuter från stan till jobbet. På den tiden hinner rätt så många tankar surra genom huvudet och ibland tänker jag dem så hårt att jag måste titta mig omkring så att ingen hört dem. Jag börjar röra huvudet som om jag lyssnade på det jag tänker att någon säger åt mig, eller som jag gör när jag berättar något. Precis innan jag inser att jag tänker för hårt hiner jag börja gapa när det är min tur att prata i min fejkade konversation.

Jag försöker förklara för mig själv att det är helt normalt, men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt...


I don't care if the whole club bus is dead, cause the party's in my head.

En av åtta jobbdagar gjord. Känns fruktansvärt tråkigt att själva "jobbveckan" börjar över helgen. Men men, bara jag får se grey's och Practice imorgon så är jag väl nöjd... om man jämför med att inte vara nöjd.. eller nåt.

Hur har jag kunnat missa att Lifehouse släppt ett nytt album?! Deluxe till och med. FÖRRA ÅRET. Visst brukar jag få höra att jag är lite sen... men så sen?!

Nu är det i land i alla fall. Slutet gott allting gott!



Det blir ingen tvåa på min axel eller...

Snorjärsarna mina ligger och sover. Sussa bäst som sussa sist, eller något. Håller på att dö av tristess. Inte har jag något kul att berätta för er, så ni slipper göra detsamma, heller. Vilken skitdag. Tacka fan för att jag ska jobba nästkommande åtta dagar, så jag slipper vara ledig och ha så här tråkigt igen...

Skumt det där, hur tråkigt plötsligt kan verka väldigt fantastiskt. Hur kommer det sig att bra är bra när man jämför med dåligt, men blir dåligt när man jämför med skitbra?

Nu ska jag försöka väcka Madde på ett naturligt sätt (det vill säga se till att få upp henne utan att hon förstår att jag ligger bakom det) och sen försöka få med henne till rema och köpa glass. Vilket är fantastiskt när man jämför med knäckebröd, men otroligt kasst när man jämför med den feta godispåsen jag ska unna mig när jag flyttat hem. Fast glass är super när man jämför med Åsas kalori-räknande liv såklart...

Imorse, sådär dödstidigt, satt jag och Madde på bussen och hade precis lagt dagens skämt. Trodde vi i alla fall.

Jag satt med all fokus på en tjej med fräsiga sandaler. Det var en nätt sko med bruna flärpar på. I flärparna satt leopardmönstrade remmar som gick i ett kors över foten och sen ett varv runt ankeln.

- Snygga skor!
- mm..
- Men tycker du inte?!
- Jodå, min pappa har såna.
- Har han?!
- Ja..?
- Med snörning såhär? (jag snurrade mitt pekfinger och syftade på ankeln)
- Ja. Där uppepå?
- Jaja... då kanske du ska ta och säga till din pappa...
- Nej vaddå? Han älskar de där skorna! Han känner sig lite hipp!  

Där började jag känna mig lite dum och började fundera på hur jag kunde släta över mina nedvärderande uttalanden. Samtidigt tänkte jag några tankar om vad Maddes pappa var för karl.

- Jag tror han har en annan färg bara. Eller nej, de är bruna!
- MED LEOPARD??!

Det tog en sekund eller två, innan Madde flyttade sin blick från herren längst fram till damen med leopardskorna på raden bakom honom... Hur kan två människor som i vanliga fall tänker varandras tankar missförstå varandra så kopiöst?

När jag och Madde satt i bilen idag började vi prata om en sak som är ganska intressant. Som ett mysterium.

Ni (tjejer) vet, när man har gått runt och gonat sig i trosan en hel dag kan det ju finnas vissa spår. Den här tighta stringtrosan i syntet som man klämmer in sig i på lördagarna är allra värst. Konstigt nog är det oftast då man är beredd att ta av den också.

Den magiska frågan är : Känner pojkarna skillnad på flytningar och kåtsås?

Är det så att man kan fortsätta tänka "äh, han tror nog bara att jag tycker han ser ut som brad pitt" eller är det så att det helt enkelt är kört? Vet de att vi är äckliga när vi är det?


Vi bara undrar...


Vi är som skrivet tacksamma för svar. Man vill ju inte riskera att avslöja allt för karln...

Dammsugning, matlagning och uppackning my ass! Det blev en dag på strandeeen! Inte för att sola, snarare för att få vara i sola. Höhö. Som vanligt har vi haft molningt, men det var kul att göra något. Sola strand och Borestranden. Vilken dag! Madde, jag och Uffe.


Fina Madelene!



Och jag.



Och kossan! :D

Nu är det dags att slåss med kvalsterna om spacet. Imorgon vankas det dagpass på jobbet.

Fan så skönt att vara leeeediiiiig!!!! Fast, vad ska jag göra?

Gå och kolla rean (och slänga ut massa pengar på kläder jag ändå måste kasta när jag flyttar hem)? NEJ.
Motionera? NEJ.
Sitta inne och titta på tv hela dagen? Lockande... men NEJ.
Åka en båttur? Varför inte egentligen, men det känns ändå lite NEJ.

Det blir väl en dag av måsten och genomlidande kan jag tänka. Laga mat. Göra matlådor. Jag har redan duschat. Klä på mig. Dammsuga. Jaga flugor. Leta efter ett hål i molntäcket. Fälla ihop bäddsoffan. Tvätta äckliga strumpor. Packa ur väskan. Organisera garderoben.

Plötsligt är dagen fylld av saker att göra, trots att det inte finns en enda sak jag egentligen vill göra. FFML.

Sen vi flyttade till Stavanger har vi fått höra en hel del. Och då inte bara Sverigeskämt. Nu syftar jag på den hederliga norskan som vi utsätts för och till och med måste tolka. Jag ska ge er en radda exempel, i brist på annat.

Ursäkta, jag fes. - Unskyld, jeg prompte.
Jag skulle vilja ta på dina tuttar och hångla lite. - Jeg vil ta på puppene dine og kline litt.
De säger att jag är snygg, trots min fotsvamp. - Di sier at jeg er pen, trots fotsoppen min.
Mitt täcke har en dragkedja. - Dyna mi har ein glidelås.
Jag spillde lite kebab på kläderna, så jag ska tvätta dem med tvättmedel. - Jeg sölte litt sladder på klaerna mina, så jeg vil vaske di med vasketöy.

Norrbaggeland har inte lärt mig allt det kan än, därav den värdelösa stavningen. Unskyld!


Jag känner mig som en småbarnsförälder. Åsa kunde inte somna, så jag sadlade på och drog henne på ryggen tills hon ländes lagomt avslappnad. Och jag som alla andra som nattar barn blir rätt trött när jag skapar sovstämning åt andra. Nu ska jag fråga Madde om inte hon vill hjälpa mig med att somna (;