Att vara ringvikarie i Härnösand verkar vara som att vara arbetslös men uppbunden. I love my life.

Så ja, här sitter jag (arbetslös) och har ingenting att göra. Nada. Kaputt. J ä t t e r o l i g t .

Det enda som har ändrats sen igår när jag skrev är att jag fyllt magsäcken till sprickningsgränsen med pipp-sallad. Och så har jag sovit bort huvudvärken. Och köpt julklapp till lillebror. Men annars är allting exakt som igår. Jag är ensam, uttråkad och övergiven. För några veckor sen kunde jag inte släppa en fis utan att skjuta någon, och så jobbade jag ungefär varje dag, och nu sitter jag här. Hur kunde jag låta det här hända?!

Har börjat titta på lägenheter. Nu är frågan om jag ska satsa på lägenhet (I härnösand???!!!), bil, resa eller studier. Tur att jag känner mig själv, annars hade jag oroat mig för att jag skulle ligga vaken hela nätterna.

Nu ska jag ringa mammut och fråga om jag får hälsa på henne på jobbet.