I'm awesome. No you're not, dude, don't lie.
Tell another story how things go wrong
And they never get back
My pain is a platinum stack
Take that shit back
You don't wanna be me when it all goes wrong
Jag ligger där på soffan med planer för dagen. Fast när klockan blivit tre har jag fortfarande inte gjort ett skit. Jag är praktiskt taget arbetslös, fastän att jag får jobba så ofta jag vill, och jag är för lat för att göra det bästa av situationen. Jag väger mer än någonsin, och trots att jag har hela dagar på mig orkar jag inte anstränga mig ett skit. Jag är ett praktexempel av en misslyckad människa. En sån jag sa att jag aldrig någonsin skulle bli.
Går du i skolan? Njut för fan, sen går det bara neråt.
And they never get back
My pain is a platinum stack
Take that shit back
You don't wanna be me when it all goes wrong
Jag ligger där på soffan med planer för dagen. Fast när klockan blivit tre har jag fortfarande inte gjort ett skit. Jag är praktiskt taget arbetslös, fastän att jag får jobba så ofta jag vill, och jag är för lat för att göra det bästa av situationen. Jag väger mer än någonsin, och trots att jag har hela dagar på mig orkar jag inte anstränga mig ett skit. Jag är ett praktexempel av en misslyckad människa. En sån jag sa att jag aldrig någonsin skulle bli.
Går du i skolan? Njut för fan, sen går det bara neråt.
Sambos dag!
GRATTIS ÅSA!
The royal trippel!
Idag fick jag tillbaka något jag førlorade før flera år sedan. Royal Trippel.
Det børjade med att Natalie och jag fick pippi på glass en sommar. En om dagen, från handelstrædgården. Alltid en Royal Trippel. Sommaren efter kom slaget i våra lite før stora magar - Royal Trippeln var øver. Borttagen ur sortimentet. Vi gick øver till mars. Men saknaden efter vår royal fanns dær.
Denna ultimata glass ær alltså en variant av Magnum double (som något pundat jævla huvud också tagit bort), två lager choklad och kolasås dærimellan. Det har gått sækert fem år, om inte mer, men idag slog sig trippeln in i mitt liv igen. 1 - 0 NORGE!
Skumt det dær med glassar. Jag ær inte stor på glassar, men ændå har de flesta av mina favoriter førsvunnit. Trippeln, Doublen, Magnum mint och Cornetto citron. Två har jag ju dock fått tillbaka! Kanske finns det någon dærute som har samma perfekta smak som jag.
Det børjade med att Natalie och jag fick pippi på glass en sommar. En om dagen, från handelstrædgården. Alltid en Royal Trippel. Sommaren efter kom slaget i våra lite før stora magar - Royal Trippeln var øver. Borttagen ur sortimentet. Vi gick øver till mars. Men saknaden efter vår royal fanns dær.
Denna ultimata glass ær alltså en variant av Magnum double (som något pundat jævla huvud också tagit bort), två lager choklad och kolasås dærimellan. Det har gått sækert fem år, om inte mer, men idag slog sig trippeln in i mitt liv igen. 1 - 0 NORGE!
Skumt det dær med glassar. Jag ær inte stor på glassar, men ændå har de flesta av mina favoriter førsvunnit. Trippeln, Doublen, Magnum mint och Cornetto citron. Två har jag ju dock fått tillbaka! Kanske finns det någon dærute som har samma perfekta smak som jag.
Well, here we go now one more time.
Efter att ha haft fyra kanonbilar inom ræckhåll tvingas jag nu slæppa ner dem før kebnekaises brantaste stup. (Jag tror jag tappade mina svenska grammatik helt i den meningen. eller?) Jag ær arg, som bara den, på chefer och barn och føretag. Framførallt på mig sjælv som satt så mycket på spel genom att hoppas på att system kan ændras før min skull. Dumtdumtdumt. Och nu står jag hær. Med en godispåse.
plus 10 kilo. Livet leker. Heh. Heh.
plus 10 kilo. Livet leker. Heh. Heh.
lördag
Jag känner...
... att det är dags för en bild.
Så, back to buisness. Vilket handlar om nada. Jag är så trött att jag tror att jag glömde huvudet på bussen. Detta trots att jag fick sova obehindrat på morgonkvisten. Tänk er då hur trött jag har varit i veckan när klockan ringt runt 05.30 första gången. (för att sen ringa ständigt en halvtimme till så att jag ska nå medveten grad)
Nog med bajs. Jag har inte fått något besked om jobb än så mina eventuella bil hänger fortfarande i en snara utanför Kebnekaise. Jag hatar det. Jag hatar att inte ha kontroll över min kommande vecka. Nej för fan, jag hatar att inte bara kunna hala in min bil. Pissepung.
Annars har det väl inte hänt något speciellt, som mamma brukar säga. Det är helt dött, fast ändå inte. Aja. Hej!
... att det är dags för en bild.
Så, back to buisness. Vilket handlar om nada. Jag är så trött att jag tror att jag glömde huvudet på bussen. Detta trots att jag fick sova obehindrat på morgonkvisten. Tänk er då hur trött jag har varit i veckan när klockan ringt runt 05.30 första gången. (för att sen ringa ständigt en halvtimme till så att jag ska nå medveten grad)
Nog med bajs. Jag har inte fått något besked om jobb än så mina eventuella bil hänger fortfarande i en snara utanför Kebnekaise. Jag hatar det. Jag hatar att inte ha kontroll över min kommande vecka. Nej för fan, jag hatar att inte bara kunna hala in min bil. Pissepung.
Annars har det väl inte hänt något speciellt, som mamma brukar säga. Det är helt dött, fast ändå inte. Aja. Hej!
Litet ær stort, och stort ær litet.
Den senaste tiden har jag gjort mitt allra bæsta før att bara tænka på små och egentligen obetydliga saker. Som att vi tjejer ær smidiga och lite smarta som nyper tag i trøjan innan vi kør armen igenom jackærmen, medan en kille som gør samma sak ser supermesig ut. Jag har också tænkt på vi mænniskor verkligen ær flockdjur. Det mærks tydligt på dagis. Skriker ett barn skriker alla, springer ett så springer alla och så vidare.
Allt detta før att inte tænka på de stora sakerna som ligger dær och gnager hela tiden. Som frågan ifall jag sa upp mig alldeles før tidigt. Som oron øver ifall jag får det dær jobbet som egentligen ær mitt och om jag isf ska køpa bil eller inte. Och størst av allt ær kanske saknaden.
Saknaden efter de som står mig næra på hemmaplan, som jag flyttade ifrån. Saknaden efter min klass. Och så saknaden efter tider som varit. Som nær man gick på høgstadiet och hade allting framfør sig. Och små saker som man aldrig gør igen, som att sitta bredvid mamma i bilen och slumra på væg hem från skolan.
På det ligger den dær stora svarta saknaden efter den del av mig som gjorde mig hel. Det dær som får mig att krampa i sængen och det dær som håller mina ringar under øgonen mørka.
Nu ska jag återgå till mitt lilla och obetydliga.
Det luktar røk hær. Och jag undrar vad jag ska ha i matlådan imorgon.
Allt detta før att inte tænka på de stora sakerna som ligger dær och gnager hela tiden. Som frågan ifall jag sa upp mig alldeles før tidigt. Som oron øver ifall jag får det dær jobbet som egentligen ær mitt och om jag isf ska køpa bil eller inte. Och størst av allt ær kanske saknaden.
Saknaden efter de som står mig næra på hemmaplan, som jag flyttade ifrån. Saknaden efter min klass. Och så saknaden efter tider som varit. Som nær man gick på høgstadiet och hade allting framfør sig. Och små saker som man aldrig gør igen, som att sitta bredvid mamma i bilen och slumra på væg hem från skolan.
På det ligger den dær stora svarta saknaden efter den del av mig som gjorde mig hel. Det dær som får mig att krampa i sængen och det dær som håller mina ringar under øgonen mørka.
Nu ska jag återgå till mitt lilla och obetydliga.
Det luktar røk hær. Och jag undrar vad jag ska ha i matlådan imorgon.
Kæra viktdagbok
... jag hade tænkt træna idag. men nu funderar jag på att køpa något gott istællet. Som alla andra dagar den hær veckan. Gør det mig till en karaktærsløs mænniska?
utstøtt
Tjejerna har læmnat mig ensam i vårt regniga Stavanger. Jag har bara varit ensam några timmar, ændå børjar jag bli helt galen. Ensam. Riktigt ensam, kænner jag mig nu. Som en kalv som kommit ifrån horden. Eller sæger man flocken? Whatever.
Nu ska jag gå och kolla på parfym. Jag vet att jag inte borde... men jag har fått pippi på det.
Nu ska jag gå och kolla på parfym. Jag vet att jag inte borde... men jag har fått pippi på det.
En ganska så värdelös dag.
Det blev ännu en dag med godis. Ett halvt kilo till. Fast nu tog jag i, det var faktiskt bara 0,498 kilo. Alltså INTE ett halvt kilo. Däremot passerar det tillsammans med det dryga halvkilot (som jag avrundade skarpt neråt) som jag köpte i onsdags ett fettigt kilo godis. Och det bara den här veckan. Ser man det så spelar det ingen roll att jag köpte fyra äpplen idag också.
Annars bjuder inte dagen på något överraskande. Inget annorlunda eller speciellt för den delen heller. Idag är bara en dag som vilken som helst. En dag jag inte kommer komma ihåg nästa månad.
Annars bjuder inte dagen på något överraskande. Inget annorlunda eller speciellt för den delen heller. Idag är bara en dag som vilken som helst. En dag jag inte kommer komma ihåg nästa månad.
Att sakna tills hjärtat går sönder.
Jag glider ner i sängen och har alla nivåer av allting och ingenting på max. Någonting finns i varje blodkärl, i varje cell, och trycker utåt. Det känns som att jag sväller, det känns som att jag blir större. Jag försöker svälja. "Nu spricker jag", tänker jag. "Nu klarar jag inte mer".
Där ligger jag i sängen, bredvid en tjej jag älskar och litar på fullt ut. 20 meter bort har jag en tjej till, som jag känner likadant för. De är beredda att kasta sig på mig, och hålla mig ner. De är beredda att krama, trösta, stryka, smeka. Ändå är jag tyst. Drar upp benen mot magen som i en kramp, och slutar andas.
Det är allt det där fula som blir kvar när man förlorat det som är finast av allt. Det är det som äter upp en inifrån och ut, och utifrån och in. Det är det som sväljer Linnéa, och skiter i att hon ändå måste finnas kvar.
Sen ler jag och låter folk tro att jag mår bra, och det gör jag väl också. Jag mår så bra som jag kommer kunna må igen.
Säg aldrig att ni inte skulle överleva. Säg aldrig att ni inte skulle klara det. Det skär som knivar, och säger att jag borde ha tagit livet av mig. Sorg kan inte döda en. Sorg kan inte ta livet av en. Det kan få en att sluta leva, och sluta andas, men det kan aldrig döda en.
Jag har upptäckt Maddes dators funktioner!
Ja, man undrar ju varför man är singel! ;)
värdelöst
I ungefär två veckor har jag vetat att den här dagen varit på ingång. Små tecken, som att jag velat skrika "SKAFFA ETT JOBB FÖR FAN!!!!" till den östländska tjejen som sitter och tigger pengar i en sönderriven papperskopp. Som för övrigt utger sig för att vara hemlös och kall, men ändå sitter kvar i skuggan och huttrar istället för att sätta sig i den gassande solen. Ja, ni ser. vanliga Linnéa skulle ha varit full av medlidande och sympati.
Inte dagens Linnéa- den Linnéan som står inför en mens-vecka med en en förkylning bultande i huvudet. Dagens Linnéa kan mörda.
Tur för den lite äldre turken som tänkte utnyttja min utsatthet och ensamhet att jag hunnit köpa godis redan. Han gav sig på den skadade gnun genom att först gå förbi och sen spana genom bokhyllorna på sitt offer. I väntan på sitt anfall såg han dock gnun sucka och ge honom en menande blick innan den självdog. Skjut dig själv.
Godiset är en historia för sig. Extrapris på Rimi. 20 minuters promenad med förkylningsflås. Ett sortiment av lösgodis liknande en femtedel av det jag i vanliga fall handlar av. Och ändå, mina kära vänner, gick jag därifrån med över ett halvt kilo godis (och då ska vi inte glömma att 80 % av påsen består av LUFTIG choklad). Sen gick jag med min genomskinliga godispåse och valde givetvis att hoppa på bussen vid hållplatsen utanför det dygnet-runt-öppna gymmet. Ibland älskar jag mig själv.
Kort sagt - idag är en dålig dag. Jag är arg och grinig. Och jag kommer missa Grey's. Som alla andra dagar iofs. Pung på allt.
Hejdå.
Inte dagens Linnéa- den Linnéan som står inför en mens-vecka med en en förkylning bultande i huvudet. Dagens Linnéa kan mörda.
Tur för den lite äldre turken som tänkte utnyttja min utsatthet och ensamhet att jag hunnit köpa godis redan. Han gav sig på den skadade gnun genom att först gå förbi och sen spana genom bokhyllorna på sitt offer. I väntan på sitt anfall såg han dock gnun sucka och ge honom en menande blick innan den självdog. Skjut dig själv.
Godiset är en historia för sig. Extrapris på Rimi. 20 minuters promenad med förkylningsflås. Ett sortiment av lösgodis liknande en femtedel av det jag i vanliga fall handlar av. Och ändå, mina kära vänner, gick jag därifrån med över ett halvt kilo godis (och då ska vi inte glömma att 80 % av påsen består av LUFTIG choklad). Sen gick jag med min genomskinliga godispåse och valde givetvis att hoppa på bussen vid hållplatsen utanför det dygnet-runt-öppna gymmet. Ibland älskar jag mig själv.
Kort sagt - idag är en dålig dag. Jag är arg och grinig. Och jag kommer missa Grey's. Som alla andra dagar iofs. Pung på allt.
Hejdå.
Grattis fillefjong!
Igår hængde en liten tjej vid disken. Hon hade en sjukdom i benen. Hon var liten och ville prata. Mot mitt samvete stod jag dær och ønskade att hon skulle gå, som den onda mænnsika jag ær. Vi surrade lite och ditten och datten, och jag frågade vad hon ville bli nær hon blev stor. Hon hade ganska stora planer, och jag tænkte en stund på hur långt hon skulle komma. Det gick ett tag, men sen slog hon till.
"Vad ville du bli nær du var liten?"
(som att jag ær stor?!)
Jag berættade om mina trædgårdsmæstar-drømmar och om poliskarriæren jag byggde upp i mitt huvud nær jag var mindre. Jag kænde mig sansløst misslyckad dær jag stod och pratade som att jag redan nått fram, som att jag redan var stor. Jag ær kanske det, men jag planerar fortfarande som att jag var liten.
Imorse nær jag vaknade var jag fortfarande skakad øver hur stor jag kanske ær, men blev ganska snabbt lættad. Før vet ni vad? Josefine fyller 20 idag, så hon ær ænnu større! Tackafan før det. Så hela dagen kan jag gå runt och æta gott och dessutom kænna mig liten, och skylla allt på Bolle.
GRATTIS FØR TUSAN! :D
Ønskar jag var hemma och kunde krama på dig nu. Min fina Josefine.
"Vad ville du bli nær du var liten?"
(som att jag ær stor?!)
Jag berættade om mina trædgårdsmæstar-drømmar och om poliskarriæren jag byggde upp i mitt huvud nær jag var mindre. Jag kænde mig sansløst misslyckad dær jag stod och pratade som att jag redan nått fram, som att jag redan var stor. Jag ær kanske det, men jag planerar fortfarande som att jag var liten.
Imorse nær jag vaknade var jag fortfarande skakad øver hur stor jag kanske ær, men blev ganska snabbt lættad. Før vet ni vad? Josefine fyller 20 idag, så hon ær ænnu større! Tackafan før det. Så hela dagen kan jag gå runt och æta gott och dessutom kænna mig liten, och skylla allt på Bolle.
GRATTIS FØR TUSAN! :D
Ønskar jag var hemma och kunde krama på dig nu. Min fina Josefine.
skitdag.
Det gick hyffsat att jobba natt i helgen, men nu kommer liksom efterdyningarna. Sover som en unge. Idag vaknade jag ett, vilket gjorde att jag inte hann handla mina ostkrokar idag. Pissdag.
Nej, vet ni vad. Jag hinner inte med det hær! Sorry. Hej.
Nej, vet ni vad. Jag hinner inte med det hær! Sorry. Hej.
