Paniken hopar sig i magen när man efter två försök ändå inte kommer in på sin egen blogg. Men frukta ej, det gyllene tredje försöket!

Apropå att uppleva panikkänslor jobbar jag ju inom hemtjänsten, och där får man ju syssla med en hel del saker som man i vanliga fall skulle skjuta på till världens ände. Tvätt, disk, städning och sophantering till exempel. I veckan här stod jag i en tvättstuga, fullt igång med tvättupphängning. Nynnade lite och då insåg jag att det var full insyn i denna tvättstuga. Och där står jag. Till synes en helt vanlig privatperson som hänger upp sin tvätt. Då hade jag hängt upp tre rader med tvättäkta tanttrosor. Hade två rader kvar..

En annan panikgrej är ju när man inser att man dagen efter inte har något gott hemma. Skitnit, kan man kalla det!

Natalie, jag har valt att flyga! När jag sitter där, 85 år gammal och tänker tillbaka på mitt liv så vill jag inte ångra, du har rätt.

Det blir en månad i Thailand! Inte så illa, inte så illa. Det var ju trots allt det jag jobbade för där borta. Och jag gjorde det bra.

Med detta kommer ju dock en liten påminnelse om det här med att se representabel ut på stranden... Man vill ju inte tas för en blekfet valross liksom! Nu ska jag bara bli av med den här skiten jag åkt på, så är det stenhårt fokus sen! 3 kilo (gärna 5) ska bort. Och därmed basta! Om jag så får svälta mig de sista två veckorna.

Såg nyss att jag för ett tag sen refererat till mig själv som "lilla jag". HA! Hoppet brinner som en majbrasa hör jag! Och sen kom bilderna från nyår som räddningstjänsten och sprutade bort varenda liten glödhög. Jättefina bilder, men på alla jag är med täcks dem av en eller två jättearmar. "Ja men det där är väl Carro? ..eller var det bara en tuss armhår?!" Trots allt matchar ju mina kroppshår Carros huvud. Inte illa, inte illa! ;)

Fast just nu skiter jag i armarna, nu är det huvudet som är problemet. Uppsvällt och ömmande. Jag, Linnéa Westby, har gått och blivit jätteförkyld. Det ilar i näsan och rispar i halsen, huvudet dunkar om jag läser eller tittar på helikopter-program på tv. Nu är det synd om mig. Plus att jag har fyra stygn som kliar olidligt. Eller lidligt.

Nu ska jag göra något annat. Lägga mig igen, titta på tv eller leta bilar. Hade jag inte varit dåligt hade det här kunnat bli en riktigt bra dag...