Löööördag!
Jahaja. Lördagkväll. Hemmakväll som vanligt, tänker ni nu. Fast nej. Groggen är upphälld och uppdrucken några gånger om.
Vad ger datortid en sån här kväll då? Jo, jag ska berätta för er. Sing Star.
Jag må göra saker. Många saker. Men aldrig i mitt liv Sing star. För min egen och alla andras skull! Fruktansvärda lek. Vem kom på detta? "Linnéa, sätt dig där bland alla duktiga människor och sprid din huvudvärk!"
Nej, tacka vettja vattenfall och pyramiden.
Nu ska jag äta lite gubbar och lida igenom detta spektakel! Fantastiska tjejer... som står ut.
Long, long time ago. I can still remember.
Hoppsan hejsan lillebror! Nu var det ett tag sen! Tre månader eller så?
Sen sist har jag legat på vita stränder och badat i de blå/grönaste av vatten. Jag har dansat i sanden och badat naken under månen. Och sen... ja... sen kom jag hem igen.
Vardagen är en grå sak. Verkligen. Vakna, av klockan eller av att det rings ifrån jobbet, jobba eller slöa, äta och sen sova igen. Hur kommer det sig att det i en liten stad inte är mer på gång? Är det inte just här det behövs?
Men jaja. Jag har efter min Thailandvistelse börjat gå på diet. DIET. Hur långt får man gå?! Jag är numera GI-tjejen. Läser innehållsförteckningar med förstoringsglas och förbannar världen för att det ska vara kolhydrater i så gott som allt jag tycker om. När jag blundar ser jag baguetter framför ögonen, och jag drömmer om att få prova den nya ploppen. Plopp - Kärlek. Än så länge har jag kämpat bort två kilo. Två kilon som bara just precis väger tyngre än en chokladbit med kärlek.
Annars är det mesta som vanligt. Nästan. Jag har ju faktiskt gått och blivit med bil. Min alldeles egna volvo står nu utanför och väntar troget på mig. Min pärla.
Sen sist har jag legat på vita stränder och badat i de blå/grönaste av vatten. Jag har dansat i sanden och badat naken under månen. Och sen... ja... sen kom jag hem igen.
Vardagen är en grå sak. Verkligen. Vakna, av klockan eller av att det rings ifrån jobbet, jobba eller slöa, äta och sen sova igen. Hur kommer det sig att det i en liten stad inte är mer på gång? Är det inte just här det behövs?
Men jaja. Jag har efter min Thailandvistelse börjat gå på diet. DIET. Hur långt får man gå?! Jag är numera GI-tjejen. Läser innehållsförteckningar med förstoringsglas och förbannar världen för att det ska vara kolhydrater i så gott som allt jag tycker om. När jag blundar ser jag baguetter framför ögonen, och jag drömmer om att få prova den nya ploppen. Plopp - Kärlek. Än så länge har jag kämpat bort två kilo. Två kilon som bara just precis väger tyngre än en chokladbit med kärlek.
Annars är det mesta som vanligt. Nästan. Jag har ju faktiskt gått och blivit med bil. Min alldeles egna volvo står nu utanför och väntar troget på mig. Min pärla.
En söndag
Paniken hopar sig i magen när man efter två försök ändå inte kommer in på sin egen blogg. Men frukta ej, det gyllene tredje försöket!
Apropå att uppleva panikkänslor jobbar jag ju inom hemtjänsten, och där får man ju syssla med en hel del saker som man i vanliga fall skulle skjuta på till världens ände. Tvätt, disk, städning och sophantering till exempel. I veckan här stod jag i en tvättstuga, fullt igång med tvättupphängning. Nynnade lite och då insåg jag att det var full insyn i denna tvättstuga. Och där står jag. Till synes en helt vanlig privatperson som hänger upp sin tvätt. Då hade jag hängt upp tre rader med tvättäkta tanttrosor. Hade två rader kvar..
En annan panikgrej är ju när man inser att man dagen efter inte har något gott hemma. Skitnit, kan man kalla det!
Apropå att uppleva panikkänslor jobbar jag ju inom hemtjänsten, och där får man ju syssla med en hel del saker som man i vanliga fall skulle skjuta på till världens ände. Tvätt, disk, städning och sophantering till exempel. I veckan här stod jag i en tvättstuga, fullt igång med tvättupphängning. Nynnade lite och då insåg jag att det var full insyn i denna tvättstuga. Och där står jag. Till synes en helt vanlig privatperson som hänger upp sin tvätt. Då hade jag hängt upp tre rader med tvättäkta tanttrosor. Hade två rader kvar..
En annan panikgrej är ju när man inser att man dagen efter inte har något gott hemma. Skitnit, kan man kalla det!
Thailando!
Natalie, jag har valt att flyga! När jag sitter där, 85 år gammal och tänker tillbaka på mitt liv så vill jag inte ångra, du har rätt.
Det blir en månad i Thailand! Inte så illa, inte så illa. Det var ju trots allt det jag jobbade för där borta. Och jag gjorde det bra.
Med detta kommer ju dock en liten påminnelse om det här med att se representabel ut på stranden... Man vill ju inte tas för en blekfet valross liksom! Nu ska jag bara bli av med den här skiten jag åkt på, så är det stenhårt fokus sen! 3 kilo (gärna 5) ska bort. Och därmed basta! Om jag så får svälta mig de sista två veckorna.
Det blir en månad i Thailand! Inte så illa, inte så illa. Det var ju trots allt det jag jobbade för där borta. Och jag gjorde det bra.
Med detta kommer ju dock en liten påminnelse om det här med att se representabel ut på stranden... Man vill ju inte tas för en blekfet valross liksom! Nu ska jag bara bli av med den här skiten jag åkt på, så är det stenhårt fokus sen! 3 kilo (gärna 5) ska bort. Och därmed basta! Om jag så får svälta mig de sista två veckorna.
Eg e syke!
Såg nyss att jag för ett tag sen refererat till mig själv som "lilla jag". HA! Hoppet brinner som en majbrasa hör jag! Och sen kom bilderna från nyår som räddningstjänsten och sprutade bort varenda liten glödhög. Jättefina bilder, men på alla jag är med täcks dem av en eller två jättearmar. "Ja men det där är väl Carro? ..eller var det bara en tuss armhår?!" Trots allt matchar ju mina kroppshår Carros huvud. Inte illa, inte illa! ;)
Fast just nu skiter jag i armarna, nu är det huvudet som är problemet. Uppsvällt och ömmande. Jag, Linnéa Westby, har gått och blivit jätteförkyld. Det ilar i näsan och rispar i halsen, huvudet dunkar om jag läser eller tittar på helikopter-program på tv. Nu är det synd om mig. Plus att jag har fyra stygn som kliar olidligt. Eller lidligt.
Nu ska jag göra något annat. Lägga mig igen, titta på tv eller leta bilar. Hade jag inte varit dåligt hade det här kunnat bli en riktigt bra dag...
Fast just nu skiter jag i armarna, nu är det huvudet som är problemet. Uppsvällt och ömmande. Jag, Linnéa Westby, har gått och blivit jätteförkyld. Det ilar i näsan och rispar i halsen, huvudet dunkar om jag läser eller tittar på helikopter-program på tv. Nu är det synd om mig. Plus att jag har fyra stygn som kliar olidligt. Eller lidligt.
Nu ska jag göra något annat. Lägga mig igen, titta på tv eller leta bilar. Hade jag inte varit dåligt hade det här kunnat bli en riktigt bra dag...
mardrömmen börjar när man vaknar.
Vet ni vad som äter upp mig idag?
Det skulle kunna vara det faktum att jag är ensam hemma och lämnad helt utan sysselsättning. Eller att jag fick kiss på handen idag på jobbet. Eller kanske den akuta mensvärken som kom strax efter kiss-incidenten. Jag har ingen att ringa heller, eller att umgås med, för alla andra är upptagna icke-ensamt fredagsmys. Så fryser jag. Fötterna och händerna vill ramla av, trots att jag eldar för fullt. NU kom mensvärken tillbaka. Jag tittar på en B-film där en tjej förlorat sin fästman i en olycka.
Det jag tänker på, som slukar mig hel och levande, är att min bästa vän är död. Det var Natalie som skrivit under kontraktet för att underhålla mig såna här dagar. Få mig att känna mig som han med flaggan på toppen. Få mig att känna som man alltid kände när man fick hela Natalies fokus. Hennes uppmärksamhet.
Ska jag berätta något svart? Hur det känns just nu? Det är som att hon bedragit mig. Som att hon är otrogen. Det känns som att hon sitter och klappar någon annan på huvudet och får den att skratta med henne. Som en dålig film, där man ser henne trycka bort mitt samtal och fortsätta skratta medan man ser mig lägga ner telefonen i slow motion samtidigt som man hör upptagen-tonen. Något ännu värre? Det hade varit tusen gånger bättre. Tiotusen gånger bättre.
Här sitter jag ensam och uppäten.
Det skulle kunna vara det faktum att jag är ensam hemma och lämnad helt utan sysselsättning. Eller att jag fick kiss på handen idag på jobbet. Eller kanske den akuta mensvärken som kom strax efter kiss-incidenten. Jag har ingen att ringa heller, eller att umgås med, för alla andra är upptagna icke-ensamt fredagsmys. Så fryser jag. Fötterna och händerna vill ramla av, trots att jag eldar för fullt. NU kom mensvärken tillbaka. Jag tittar på en B-film där en tjej förlorat sin fästman i en olycka.
Det jag tänker på, som slukar mig hel och levande, är att min bästa vän är död. Det var Natalie som skrivit under kontraktet för att underhålla mig såna här dagar. Få mig att känna mig som han med flaggan på toppen. Få mig att känna som man alltid kände när man fick hela Natalies fokus. Hennes uppmärksamhet.
Ska jag berätta något svart? Hur det känns just nu? Det är som att hon bedragit mig. Som att hon är otrogen. Det känns som att hon sitter och klappar någon annan på huvudet och får den att skratta med henne. Som en dålig film, där man ser henne trycka bort mitt samtal och fortsätta skratta medan man ser mig lägga ner telefonen i slow motion samtidigt som man hör upptagen-tonen. Något ännu värre? Det hade varit tusen gånger bättre. Tiotusen gånger bättre.
Här sitter jag ensam och uppäten.
God jävla jul!
Här sitter jag med världens godaste kaka. Mandelkakan (numera känd som macaron). Trots att den går ner som om den vore drickbar, så är den ändå bara ett tröstpris för tillfället. Min mamma har gömt chokladen som jag vet blev över ifrån igår. Jag har gått på jakt, dragit ut varenda låda och kollat i varje garderob, men har ändå inte hittat en enda gnutta av det bruna guldet.
Så nu sitter jag här med mandel mellan tänderna och suktar efter mer. Mamma har gett sig ut på en promenad, så det hjälper inte med tortyr heller.
Det här är i alla fall det bästa med julen. Allt godis. Maten kan jag skicka till månen, men godiset... ÅH godiset! Allt är liksom okej över julen. Julmust till frukost, choklad före maten och (inte att förglömma) småätandet! I övrigt är julen lite av ett helvete för oss skilsmässobarn. Ett ständigt väljande och sidtagande. Alltid gör man någon besviken. Julen kommer varje år ändå, och är mysig i hela sin prakt, men visst kan jag känna en viss lättnad nu när den går. Hasta la vista baby!
Ikväll är det hemvändarkväll och genom det årets bästa utekväll. Och lilla jag har biljett!!! Ska vinka till kön när jag glider förbi. Smile and wave.
tjingeling korvring!
Jaha jaha, jag rastar. Vad gör du? Råkar ha rast i fyra och en halv timme. Ganska värdelöst, men vad gör man? Ser liksom fram emot att få komma tillbaka till jobbet.
Ah nej, nu vankas kaffe. Och tuplur. Hade, hej!
Ah nej, nu vankas kaffe. Och tuplur. Hade, hej!
God torsdag!
Jag har jobbat idag. Fan alltså, det här är livet! Sjukt trött nu, och ännu tröttare kommer jag vara imorgon. 07-16.30. Men sen är det halvhelg! Utgång fredag, slappning lördag och jobb hela dagen söndag. Vilken fin helg!
Jag vann kampen imorse också. Min telefon är på väg! Fantastisk, verkligen fantastisk, man som hjälpte mig. Fixade allt och verkligen smörade upp mig med sin norrländska. Nu vill jag nästan att det ska strula med telefonen så jag får ringa kundtjänsten igen... ;)
Nu blir det sängen. God natt!
Jag vann kampen imorse också. Min telefon är på väg! Fantastisk, verkligen fantastisk, man som hjälpte mig. Fixade allt och verkligen smörade upp mig med sin norrländska. Nu vill jag nästan att det ska strula med telefonen så jag får ringa kundtjänsten igen... ;)
Nu blir det sängen. God natt!
Lurad på luren!
Ibland är allt som krävs att man gnäller av sig! Har nu fyra pass inbokade (varav 2 intro dock..), men nu känner jag att det kan börja rulla på! Jag anar en nedförsbacke så att säga! Eller en uppförsbacke... det beror på hur man ser det helt enkelt!
I min bubbliga lycka över kommande arbetspass klickade jag hem ett abonnemang till telefonen. Bara den lilla detaljen att man skulle FÅ med en liten smartphone om man klickade in sig från ett annat håll... Såg det efteråt jag. TYPISKT MIG. Så nu har jag suttit i telefonköer, och pratat med telefonsvarare så det står mig upp till kräkreflexen i halsen.
Är dock lovad 14 dagars ångerrätt - om jag inte använt tjänsten innan. Perfekt tänkte jag! Fast sen kunde jag inte kolla hur mycket pengar jag hade på mitt halebop-kort (som supertekniska jag trodde att jag skulle använda tills jag fått en nytt simkort med posten), och inte heller ladda mitt kort med de 200 kronorna jag köpt för påladdning. Nej men jaha, jag har tydligen redan påbörjat användningen av Telias abonnemang! Jätte-jättebra. Nu anar jag ugglor i mossen. Jag förväntar mig att den supertrevliga killen på supporten inte kommer ringa upp som han sa (hur ofta hör de bra killarna av sig?!), att jag hamnar i kön som plats 78 och sen att det ser omöjligt ut att få telefonen. Men jag ska kämpa tills nävarna blöder!
Om jag bara hade kunnat haft klickningarna under kontroll ifrån början hade jag sluppit det här! Dra mig baklänges ner i sjön alltså.
... fast ... abonnemang ger väl i alla fall en drös med vuxenpoäng ... ?
I min bubbliga lycka över kommande arbetspass klickade jag hem ett abonnemang till telefonen. Bara den lilla detaljen att man skulle FÅ med en liten smartphone om man klickade in sig från ett annat håll... Såg det efteråt jag. TYPISKT MIG. Så nu har jag suttit i telefonköer, och pratat med telefonsvarare så det står mig upp till kräkreflexen i halsen.
Är dock lovad 14 dagars ångerrätt - om jag inte använt tjänsten innan. Perfekt tänkte jag! Fast sen kunde jag inte kolla hur mycket pengar jag hade på mitt halebop-kort (som supertekniska jag trodde att jag skulle använda tills jag fått en nytt simkort med posten), och inte heller ladda mitt kort med de 200 kronorna jag köpt för påladdning. Nej men jaha, jag har tydligen redan påbörjat användningen av Telias abonnemang! Jätte-jättebra. Nu anar jag ugglor i mossen. Jag förväntar mig att den supertrevliga killen på supporten inte kommer ringa upp som han sa (hur ofta hör de bra killarna av sig?!), att jag hamnar i kön som plats 78 och sen att det ser omöjligt ut att få telefonen. Men jag ska kämpa tills nävarna blöder!
Om jag bara hade kunnat haft klickningarna under kontroll ifrån början hade jag sluppit det här! Dra mig baklänges ner i sjön alltså.
... fast ... abonnemang ger väl i alla fall en drös med vuxenpoäng ... ?
